Påfågelns fjäder |
Evolutionsteorin, så som den är framställd av Charles Darwin på 1800-talet, är en av den mest otroliga och irrationella anspårket i historien. Trots detta, har den över sitt 150 år långa historia accepterats av många vetenskapsmän, professorer, doktorer och forskare, och av många andra som har ansträngt sig mycket för att försvara evolutionen till den slutsats att de har godtagit dess vetenskapliga motsägelse. Denna teori framhäver dess irrationella anspråk på att alla växter, djur och människor är ett resultat av blinda, omedvetena och tillfälliga händelser. Anhängare av utvecklingsläran tror på att för miljoner år sedan, i den primära soppan av haven eller vid pölen av vattnen, tankelösa atomer med ingen kunskap och makter av förnuft blev till tillsammans i vissa proportioner och senare, av ren tillfällighet, formade proteiner och celler som inte ens dagens vetenskapsmän med de mest avancerade teknologiska laboratorier har möjlighet att duplicera. De går så långt som, att de säger angående dessa celler att de i sin förvandling, återigen av tvärbrant tillfällighet, skapade sjösjärnan, fisken, sparven, höken, fiskmåsen, pingvinen, katten, lammet, lejonet och även männsikan som äger sitt sunda förnuft.
(Vänster) en påfågels fjäder, (Höger) zebrans skinn |
Bara för att demonstrera hur otroliga anspråken av angängare till utvecklingteorin är, låt vem som helst som tror på skapande makten av tillfällighet ta en stor tunna. Låt dem slänga in hur mycket material som helst som de anser är tillräckligt för att forma en levande sak. Låt dem till exempel, inkludera alla behövande element, kol, fosfor, kalcium så väl som organiska blandningar som aminosyror, proteiner, lipid och karotin. Låt dem sedan tillägga detta blandning vilken som helst yttre påverkan som de väljer. De kan till exempel, värma eller kyla ner tunnan. Låt den bli slagen av blixten eller använd elektrisk utrustning. Låt dem röra och beblanda blandningen med vilka som helst avancerade apparater som de kan ha. Låt dem dessutom, vakta denna tunna, i generationer från fader till son, för miljoner, även miljarder år. Och för att förstora deras chanser, låt dem kontrollera alla blandningar vid varje tillfälle. Låt dem rådfråga andra, möta världens främsta biologer, genetiker, fysiker och exporter på utvecklingsläran. Låt dem vara ifred för att skapa alla de förutsättningar de anser sig behöva för att skapa liv.
Ändå, trots all denna seriösa och fullt medvetna anträngning, så kommer de aldrig att lyckas med att skapa något levande som i den där tunnan. Oavsett vad de gör, så kommer de aldrig att lyckas skapa levande saker som finns på bilder i denna bok.
Enligt materialist-darwinister, så är tid det enda som slumpen behöver för att skapa extraordinära händelser. Denna skeva logik gör anspråk på, om tid ges, kan slumpen förvandla en massa av inert, omedveten atom till en, till exempel, oliv, jordgubbe, apelsin, aprikos, tomat, granatäpple, melon, banan, tulipan, viol, orkide eller ros; till, myror, flygor, påfåglar, hästar, giraffer och människor, eller till något av de miljoner saker du må inte tänka på.
Låt dessa atomer i tunnan utföra vilka reaktioner de vill; aldrig kommer de att påbörja en “evolution” kapabel till att skapa brillianta vetenskapsmän som Einstein och Newton till att lösa komplexa problem; artister som Michelangelo och Piccaso dugliga att skapa mästervärk; kompositörer som Beethoven och Mozart dugliga till att tonsätta melodier för att glädja den mänskliga själen; upptäckare, vetenskpasmän dugliga att examinera under elektron mikroskoper molekyler och atomer från vilka de själva är skapta; begåvade artister som Humphrey Bogart och Charlton Heston; kändisar som Steve Martin, Bon Jovi och Sting. Eller uppskatta de många artister; de som finner glädje i symetri, estetik och harmoniserade färger; de som är dugliga att designa bilar och skriva böcker; tänkare med fakulteter av logik och omdömme; människor dugliga nog att komma ihåg det de har lärt sig, dela med sig passioner, känna uppståndelse och lycka; som är besatta med ett sinne för kärlek, nåd och medkänsla; som gillar smaken av mat och vars apetit är stimulerad av en bakelse som bakas i ugnen; som skrattar åt något roligt och som tycker om att vara med vänner; som kan försvara en ide och fortsätt en konversation.
Kom med omedvetna atomer på vilket sätt som än behagar dig. Aldrig kommer de att vara dugliga nog för att skapa en enda av dessa levande saker, inte ens en enda av deras cell.
Om så, om inget levande kan någonsin bli skapat av mänsklig ansträngning eller med all samlad mänsklig kunskap, hur kan då liv komma till med hjälp av omedvetna atomer och tillfälliga händelser? Vilken intellektuel männsika som helst med ett medvetande kan säkerligen förstå att han och andra levande saker kan ej vara ett resultat av tillfälliga, slumpmässiga händelser. Varje intelligent, fördomsfri person med ett medvetande vet att Gud har skapat alla levande saker med Hans ojämförliga kraft.
Beklagligt nog, har en del av befolkningen accepterat denna irrationella scenario genom det 20:e århundrandet. Professorer, vetenskapsmän och lärare kan förlöjliga den “primitiva” tron av hedniska samhällen, medan de själva accepterar tramset av utvecklingsläran.I detta, är de likvärdigt oupplysta som de människor som förväntar sig hjälp av en träidoler, avgudabilder. Guds profet, han profeten Muhammed, må frid vare över honom, påminde de alla som drabbats av sådan blindhet, att den största synden är att associera Hans skapelser med Gud. Den absolut hårdaste synden är att associera partners till Gud, medan Han har skapat dig.
I Koranen (29:17), varnar Gud de som dyrkar idoler och hittar på lögner om att idolernas krafter är starka nog att göra någonting.
De som ni dyrkar i Guds ställe är bara bilder utan liv, och [på så sätt] ger ni verklighet åt en lögn. De som ni tillber i Guds ställe kan inte sörja för era behov. Be därför Gud om er försörjning, dyrka Honom och tacka Honom; det är till Honom ni skall föras åter.
(Surat Al‘Ankabut, 17)
