De flesta människor är nöjda när saker och ting händer i samtycke med deras önskan, men irriteras lätt när minsta sak inte går som de vill. Men, en troende får ej falla för sådana känslor. I Koranen, avslöjar Gud den goda nyheten att Han har fastställt vartenda händelse till fördel för Hans riktiga tjänare, och att ingenting bör oroa dem eller bedröva dem.
En person som känner igen denna sanning djupt i hans hjärta är kapabel till att vara nöjd med vad han än råkar för och att se välsignelserna bakom dessa händelser.
Många människor gör sig inte ens besväret att tänka till hur de kom att existera eller varför de ens existerar. Även om deras samvete skulle vägleda dem till att inse miraklen i världen och att den perfekta ordningen i den har en Skapare, så leder den överdrivna kärleken som de känner för denna värld, eller deras motvillighet att inse sanningen, till att förneka verkligheten om Hans existens. De ignorerar faktumet att varje inträffande av deras liv är förutbestämd enligt en plan och ett syfte, utan istället tillskriver sig falska notioner så som tillfällighet eller slump. Detta är dock endast en åskådning som förhindrar dem att se det goda i händelser och lära sig läxor från dem.
Där finns också de, som är medvetna om Guds existens, och förstår att det är Han som har skapat hela universum. De erkänner faktumet att det är Gud som får regnet att falla eller solen att stiga. De erkänner att det är omöjligt att det här kan hända av andra orsaker. Dock, när det ändå handlar om händelser i deras liv, de små detaljarna i den vardagliga rusningen, så kan de ej hjälpa sig själva att tänka att de på något sätt är självständiga från Gud. Icke desto mindre är det Gud som destinerar en inbrottstjuv att komma in i ens hem på natten, ett hinder som orsakar en att ramla, en liten odlingsbar jordbit att ge skörd eller bli ofruktbar, en affärs överenskommelse att bli vinstgivande, eller en kastrull att bli bortglömd på spisen. Varje händelse ingår i den oändliga Guds visdom, och i samtycke med en storslagen plan. En droppe gyttja som fläckar våra byxor, en punktering, en akne som dyker upp i ens ansikte, en sjukdom, eller någon annan icke önskvärd sak som inträffar, är alla införlivade i en persons liv i överensstämmelse med en särskild plan.
Ingenting en person erfar i denna värld, från ögonblicket han öppnar sina ögon, är självständigt och oberoende av Gud. All existens, som en helhet, är skapat av Gud, den Ende att kontrollera över hela universum. Guds skapelse är perfekt, felfri och fylld med syfte. Det här är en del av ödet skapad av Gud; en får ej urskilja mellan händelser genom att tillskriva gott till den ene och ont till den andre. Det som åligger en person är att känna igen och uppskatta den perfektion i alla händelser, och att med säkerhet tro att det ligger något gott i varje, och att förbli medveten med det faktum, inom Guds oändliga visdom, att allt är designat för att slutligen leda till de mest perfekta resultaten. Visserligen, för de som tror och känner igen godheten i allt som drabbar dem, så är både världen och det tillkommande livet en del av det evigt goda.
I Koranen, gör oss Gud uppmärksamma på förutnämnda faktum i nästan varje sida. Det är därför det är ett hemskt misslyckande för en troende om han misslyckas med att komma ihåg att allting sker enligt ett särskild öde. Ödet förordnad av Gud är unikt, och den erfars av en person precis på det sätt som Gud förutbestämt. Den vanlige männsikan uppfattar tron på ödet endast som “tröst under tider av katastrofer”. En troende däremot, förvärvar den korrekta förståelsen av hans öde, genom att fullt ut begrippa att det är det enda perfekta programmet som uteslutande är designat för honom.
.jpg)
Ödet är ett fullständigt felfri agenda utvecklad för att förbereda en person för paradiset. Den är fylld med välsignelser och för ett gudomligt syfte. Varje svårighet som en troende möter i denna värld, kommer att vara källan till oändlig lycka, glädje och fred i nästa. Versen, “På prövningen följer lättnad!”(Surat ash-Sharh: 5) gör oss uppmärksamma på denna fakta; inom ens öde, tålamodet och modet som en troende uppvisar är förutbestämda tillsammans med sin respektive belöning i det tillkommande livet.
Det kan hända under omloppet av dagen, att en troende blir irriterad eller orolig om just vissa saker som har hänt. Den primära anledningen av irritationen som han känner är hans misslyckande att komma ihåg att just den händelsen är en del av hans öde, och att den speciellt har skapats av Gud. Därav, blir han lugn och komfortabel när han påminnes om syftet med Guds skapelse.
Det är därför en troende måste lära sig att kontinuerligt komma ihåg att allting är förutbestämd, men också påminna andra om detta faktum. Han måste visa tålamod till de händelser som Gud har förutbestämt för honom, i de oändliga avbrotten av tid, att lägga sin fullständiga tillit på Han, och att sträva efter att känna igen anledningarna bakom dem. Han som försöker att förstå dessa anledningar, kommer med Guds vilja, slutligen att vara framgångsrik. Även om han inte alltid kommer att ha möjlighet att upptäcka deras faktiska syfte, så måste han förbli försäkrad, när någonting händer, så är det för något gott och för ett syfte.
