Nyligen har det blivit tydligt att vissa kretsar har ett felaktigt intryck om Islams moraliska värderingar. Det finns ingen tvekan på att den här situationen har uppkommit av inadekvata informationer om de Islamska moraliska värderingar eller felaktiga givna underrättelser. Människor som har sådana intryck kan ej på riktigt känna igen de skönheter som medförs av denna överlägsna morallära till ett samhälle, eftersom de är felaktigt indoktrinerade med tron att “ett samhälle som lever under religiösa moraliska värderingar lever under påtryckningar.” Dock till motsats av denna felaktiga resonemang, den morallära vår Allsmäktige Herre befaller i Koranen baseras på, kärlek, respekt, medkänsla och rättvisa och är långt borta avlägsen från våld och tvång. Som en konsekvens av detta, ger Islams historia ett överflöd med exempel på hur vår Profet (saas) och andra Islamska lärda visade tolerans gentemot människor från alla andra ideologier och religioner.
Den morallära som är uppenbarad i Koranen, som är Islams grund och som är uppenbarad som en tillrättavisning och vägledning för alla muslimer, är baserad på koncepten av kärlek, medkänsla, nåd, ärbarhet, självuppoffring och fred.
Följaktligen är Islam ett avskräckningsmedel för alla former av våld, tvång och oro, och är den allena lösningen.
Dock, beroende på felaktiga tankar som uppstår av brist på kunskap om moralläran i Koranen, ignorerar vissa människor detta faktum och försöker att presentera Islams morallära som ett så kallat hot till samhällets välbefinnande.
Dock, att leva i ett samhälle med Islams morallära innebär att:
Hur kan detta inflytande av Islams morallära, som är lösningen till alla fördomar, konflikter och segregeringar, komma till ?
Hur kunde detta inflytande av Islams morallära upplysa samhällen i förgångna samhällen?
Källan av fred och trygghet: Islams morallära
Koranen är en bok uppenbarad till människor som en vägledning för den sanna vägen och i denna bok, befaller Allah människan att anta god moral. Denna moral är baserad på koncepter som kärlek, medkänsla och nåd. Ordet “Islam” härstammar från ordet “frid” på arabiska. Islam är en religion uppenbarad till mänskligheten med syftet att åstadkomma ett fridsamt liv genom vilket den oändliga medkänslan och nåden av Allah uppenbaras på jorden. Allah uppkallar alla människor till Islamisk moral genom vilket medkänsla, nåd och fred kan upplevas över hela världen. I kapitel al-Baqara, 208 versen, tilltalar Allah de troende på följande sätt:
Troende! Ge er hän åt Gud i hel och full underkastelse [under Hans vilja] och följ inte i Djävulens fotspår - han är er svurne fiende.(Surat al-Baqara, 208)
I Koranen, berättar vår Herre att “trygghet” för människor och “fred” emellan dem endast kan upprättas genom att leva med Koranens morallära. Oavsett muslim eller icke muslim, en person som är gudfruktig enligt Koranens morallära, är ansvarig för att behandla andra männsikor med rättvisa, skydda de fattiga och oskyldiga, och förhindra korruption på jorden. Korruption är alla sorters omständigheter som avlägsnar trygghet och fred på jorden. Att pressa människor som har fri vilja, tänkande och tro av någon anledning är oförenlig med Islams morallära och det orsakar korruption inom samhället. Följaktligen, som en nödvändighet på bestämmelsen “Allah älskar ej korruption” (Surat al-Baqara, 205), undviker muslimer noggrannt en sådan handling. Däremot är muslimer ansvariga för att förhindra människor och aktiviter att upplösa samhällets fred genom ideologiska medel, genom påbjudning av det goda och förbjudning av det onda, genom att avlägsna korruption på jorden och tillhandahålla en fridfull miljö för alla människor. Det är tydligt att en person som fruktar Allah aldrig skulle kunna vara ansvarig för orsakande av det minsta skada mot hans stat, nation eller mänsklighet, eller att inte visa dem någon medkänsla.
Att förevisa sanningen som osanning och osanningen som sanning är antikrist system. I den sista tiden (tiden innan domedagen) alla sorters ideologier och tankesystemer som bär människor till otro, distanserar människor från religionens morallära och sätter fitna i rörelse samt konflikter människor emellan, representerar antikrist, som i haditherna beskrivs som den som kommer att organisera skälmskhet på jorden. En av antikrist definitioner är “den ene som blandar sanning med osanning och presenterar osanning som något gott genom försköna det.” Några av haditherna där det berättas att antikrist presenterar sanning som osanning och osanning som sanning är på följande sätt: “Då skall antikrist komma fram i sällskap av en flod och en eld. Han som faller i hans eld kommer säkerligen mottaga hans belöning, och få sin börda tagen ifrån han, men han som faller i han flod kommer få behålla sin börda och sin belöning tagen ifrån han..” (Sunan Abu Dawud, p. 4232) “Han kommer också ha Paradiset och Helvetet med honom. Fastän hans Paradis kommer framstå som Jannah (Paradiset), i verkligheten kommer det vara Helvetet, och på samma sätt, fastän hans Helvete kommer framstå som Jahannam (Helvete), i verkligheten kommer det vara Paradiset…” (Sahih Muslim) Det som också är konstaterad i hadithen är, det som antikrist presenterar som gott är egentligen sådana händelser som kommer orsaka ondska för mänskligheten och dessutom orsaka destruktion. Medan de värderingar som antikrist presenterar som onda är tvärtemot till människors nytta och fördel. Dock, eftersom några människor ej bedömer händelser i enlighet med Koranens morallära och Profetens (må han vila i frid och välsignelse) Sunnah, kommer dessa att förmoda att antikrist kallar dem till det goda och de kommer följa han. Under tiden kommer de att vända ryggen till dem som de egentligen borde följa. De kommer att förstå vilket stort misstag de har begått med hjälp av den ondska som antikrist frambringat i de omgivningar. Av denna anledning varnade vår Profet (må han vila i frid och välsignelse) människor och sa att människor bör handla med uppmärksamhet på att antikrist kommer förevisa det som är ond I själva verket som något gott. “Antikrsit skulle framträda och med han tillsammans kommer det vara vatten och eld och det som människor skulle se som vatten kommer vara eld och det kommer bränna och det som skulle framträda som eld det kommer vara vatten och den av er som ser det bör kasta sig i det han ser som eld eftersom det kommer vara söt, ren vatten.” (Sahih Muslim) En av metoderna som antikrist säkerligen kommer använda sig av i hans system är att förevisa religiösa moralläran som något ond och antikristsytemet som något gott. Människor som ej kan Koranens morallära eller som ej lever enligt den ordentligt, kommer kankse ovetandes förbli under inflytandet av propagandan som antikrist utför emot religionen och kommer bli övertygade av grundlösa och felaktiga tankar om Islams morallära. En av de slående särdragen av antikrist är fastän han antar en sådan ond attityd, så ljuger han rakt av om att hans syfte är att göra gott. Som haditherna berättar, trots att han som mål har att sprida skälmskhet och skada på jorden, så kommer han hävda att han endast vill det som är gott för människor. Det finng ingen tvekan om att detta är en stor lögn. Svaret som kommer ges till denna kallelse av antkrist för ett liv avlägset från den religiösa morallära, sedeslöshet och skälmskhet av de som har äkta tro, är tydlig. Den relaterade versen lyder; Säg: ”Skulle vi istället för Gud åkalla vad som varken kan gagna eller skada oss och låta oss förmås att vända om, sedan Gud lett oss på rätt väg? [Vi skulle då] likna den som faller offer för djävulska frestelser på jorden och strövar hit och dit, helt förvirrad, [trots att] vännerna ropar honom tillbaka till den raka vägen: 'Kom med oss!'” Säg: ”Guds ledning är den [sanna] ledningen och vi har blivit befallda att underkasta oss världarnas Herre (Surat al-An’am, 71) |
Frihet i tro är grundläggande i Islams morallära.
Att påtvinga människor att tro på en religion eller att anta dess former av tro är totalt motsatsen till Islams innersta natur och dess själ. Det är eftersom enligt Islam, äkta tro endast är möjligt av egen fri vilja och frihet av samvete. Självfallet kan muslimer råda och uppmuntra varandra om Koranens karakteristiska morallära. Alla troende är belastade med att förklara Koranens morallära till människor på bästa möjliga sätt. De kommer förklara religionens skönhet i ljuset av versen, “KALLA [människorna, Muhammad] med kloka och goda ord att följa din Herres väg, och lägg fram argumenten på ett måttfullt och försynt sätt…”(Surat an-Nahl, 125) emellertid, måste de också ha den här versen i åtanke, “Det är inte din uppgift [Muhammad] att förmå människor att följa den raka vägen. Nej, Gud vägleder dem Han vill. Allt det goda ni ger är för ert eget bästa, såvida ni ger det enbart för att vinna Guds välbehag. Ja, för det goda ni ger skall ni få fullt vederlag, och ingen orätt skall tillfogas er.” (Surat al-Baqara, 272)De kommer aldrig ta sin tillflykt till tvång, eller någon fysisk eller psykologisk press. De kommer inte heller använda sig av någon världslig privilegie för att vända någon mot religionen eftersom beslutet för att tro eller ej tro, eller huruvida de skall observera de religiösa skyldigheter, är helt och hållet ens eget individuella ansvar, som det är befallet av den Allmäktige Allah. Allah befaller faktiskt de troende i Koranen:
Vi vet vad de [som förnekar uppståndelsen] säger, och du [Muhammad] kan inte tvinga dem [att tro]; men varna med Koranens ord dem som fruktar Min varning! (Surah Qaf, 45)
Ett samhällsmodell där människor påtvingas att tro är den totala motsatsen av Islam. tro och dyrkan är av värde endast då de är riktida för Allah av den egna individuella fria viljan. Om ett system påtvingar tro och dyrkan på människor, då kommer de bli religiösa på grund av fruktan av det systemet. Från den religiösa synvinkeln, det som verkligen räknas är att religion bör praktiseras för Allahs goda nöje i en miljö där människors samvete är totalt fria.
TVÅNG skall inte förekomma i trosfrågor.
Vad som är rätt handlande är nu klart skilt från fel och synd (Suratal-Baqara,256)
Det finns ingen tvång eller press i Islam Islam är en religion som tillhandahåller och garanterar friheten av ideer, tankar och liv. Den har utfärdat befallningar att förebygga och förbjuda spänningar, dispyter, förtal och även negativt tänkande bland människor. På samma sätt som den på ett bestämd sätt motsätter sig terrorism och alla våldsdåd, så har den också förbjudit den allra minsta tillämpningen av ideologisk press. TVÅNG skall inte förekomma i trosfrågor. Vad som är rätt handlande är nu klart skilt från fel och synd(Surat al-Baqara, 256) Påminn dem [Muhammad]! Din uppgift är att påminna - men över deras [sinnen] har du ingen makt. (Surat al-Ghashiyya, 21-22) |
Exempel på medkänsla från vår Profets (saas) liv.
Muslimer vet att de kan förtjänna Allahs goda nöje när de är medlidsamma, fridfulla och rättvisa. Medan strävan att sprida Islams morallära, vår Profet (saas) behandlade varje person med medkänsla och fred, utan att särskilja dem emellan.
När vår Profet (saas) fick sin “Profethet”, så den Arabiska halvön, och speciellt Mecka skakad av sociala problem. I perioden före den lycksaliga tiden, som kallas för “den ignoranta tiden”, så fanns där stränga diskrimineringar mellan racer och religioner. Dispyter mellan folkstammar, en orättvis ekonomisk ordning, plunder, intoleranta attityder mellan medlemmar av olika religioner, skillnader mellan de rika och fattiga och många andra orättvisor var de naturliga konsekvenserna av sådana diskrimineringar. Uppehållandet av rättvisa kunde ej etableras; de fattiga var förtryckta av de som var vid makten och de blev deras våldoffer på grund av deras ras, religion eller språk. Människor tvingades arbeta under väldigt svåra förhållanden, och var praktiskt taget torterade. Vår Profet (saas) skickades för att meddela sanningen till ett sådant ignorant folkstam och att för att kalla dem till god morallära. Vår Profets (saas) sätt att kommunicera och hans perfekta moral hade en stor verkan på den arabiska halvön och på hans tid omfamnade människor Islam i massor. De rättvisa befallningar relaterade i Koranen, den perfekt sammansatta moralen, empatin och freden, bringade fram ordning och stillsamhet (lugn och ro) till det sociala livet. En av de viktigaste anledningarna för denna fred var just rättvisan som upprätthölls av vår Profet (saas) mellan alla människor utan att skilja dem emellan. Detta var erfoderligt för versen, GUD befaller er att till den rättmätige ägaren återlämna det som ni fått er anförtrott och att, när ni dömer mellan människor, döma rättvist“(Surat an-Nisa’, 58)
Efter vår Profets (saas) migration från Mecka till Medina, träffade han på många olika samhällen (folkgrupper). Under den tiden, judar, kristna och paganer som hade makten levde alla tillsammans. Under sådana omständigheter, Profeten Muhammed (saas) förenade den kosmopolitanska strukturen för att säkra en social enighet och fred genom att skapa sociala överenskommelser – antigen genom att skicka brev eller genom och hålla ansikte mot ansikte möten med mer än ett hundra olika samhällen (folkgrupper), därav uppnåddes det sociala kompromisser. (Muhammad Hamidullah, Introduction to Islam, Publications of Centre Culture, Paris, 1957, p. 228) Prof. Thomas Arnold stresses the importance of the social unity established by the Prophet Muhammad (saas) in these words:
"Arabien som förr aldrig hade lytt en prins, ådagalägger helt plötsligt en politisk sammanhållning och svär lojalitet till viljan av en absolut härskare. Av så många olika folkstammar, små som stora, av hundratals olika som var i oavbrtuten fejd med varandra, bildade Muhammeds ord en nation.” (Prof. Thomas Arnold, The Spread of Islam in the World, Goodword Books, 2001, pp. 32-33)
Dessa exempel av exemplariskt uppförande som framträde som ett resultat av vår Profets (saas) noggranna lydnad för Allahs befallningar skildrar också den fredliga och barmhärtiga ordning som bringades av profeter till samhällen. I en omgivning där Koranens morallära erfars till varje bokstav, är det uppenbart att ett liv av brödrarskap och fred kan upprättas.
Respekt som visades till olika tankar och kulturer under Ottomanska Imperiumet
Det viktigaste steget i upprättandet av fred och lättnad i ett samhälle är genom att respektera individerna och deras tro, utan att försöka ändra på deras tro, tankar och kulturer. Det Ottomanska imperiumet som upprättade en perfekt “samlevnads system” är historiskt sett det bästa exemplet.
Det Ottomanska imperiumet var en ålder av lycka för alla människor från alla religioner och tankar som levde under dess välde. Människor från alla kulturer, religioner och raser levde tillsammans under en period av mer än 600 år innanför gränserna av det Ottomanska imperiumet i fred. Under denna period upplevde ingen orättvisor på grund av deras tro eller identitet, eftersom det Ottomanska Imperiumet inte endast satte stor vikt vid bekvämandet och lyckan av det muslimska och turkiska befolkningen, utan även för alla andra människor med olika språk och religioner. Som ett resultat av den Islamska moralläran, skänkte de Ottomanska Sultanerna hjälp till alla i behov, utan att ha deras tro eller trosbekännelse i beaktande och de gjorde detta som ett resultat av ansvarstagande för Allah. Med början av Osman Ghazi (en title som gavs till vinnande muslimska militära ledare), grundaren av det Ottomanska Imperiumet Sultan Mehmed erövraren, och andra kejsare som blev förebilder för all mänsklighet att följa deras ädla uppförande och den rättvisa de avspeglade i deras administrationer. Under deras maktbefogenhet, levde alla männsikor i fred oavsett deras religion eller trosbekännelse. Vidare dessutom, fanns det ett antal samhällen som inte alls resisterade utan självmant och av egen fri vilja underkastade sig ledningen och härskandet av Sultan Mehmed erövraren. Detta själv mer än nog illustrerar den tillfredställelse människor fick från hans rättvis behandling.
Den europeiske historikern Richard Peters uttrycker hur muslimska turkar utövade rättvisa på ett exemplariskt sett i de länder de erövrade:
“I åratal, härskade turkarna över många nationer men försökte aldrig assimilera dem. De beviljade dem deras frihet och tillät dem leva enligt deras religiösa principer och kultur” (Richard Peters, Die Geschichte der Türken, W. Kohlhammer Verlag, Stuttgart, 1961, p. 8)
Alla dessa exempel avslöjar klart och tydligt att under de Ottomanska gränserna, i de samma länder, människor från alla olika nationer, religioner och kulturer levde i fred, utan några konflikter eller negativismer. Om de Ottomanska ledarna inte hade antagit en rättvis attityd gentemot dessa männsikor, så hade de självfallet misslyckats med att grunda sådana väletablerade imperium och att hålla dem intakta för så långe. Hur som helst, så ser vi att de upphöjda värdena och egenskaperna med vilka Islam försåg dessa förvaltare hjälpte dem att uppnå en hög nivå av kultur och civilisation.
Slutsats: Muslimerna försoning och barmhärtiga moral defragmenterar samhället
Exempeln som visades i denna artikel avslöjar att det är muslimernas ansvar att behandla olika samhällen med barmhärtighet som består av olika religioner och kulturer med vilka de är i samlevnad med. Följaktligen, till motsats av de felaktiga intrycken som nu har uttryckts en tid, en muslim som är uppfostrad med den perfekta morallära som uppenbaras i Koranen närmar sig alla med kärlek som förutses av Islam; och han fäster vikt vid konstnärskap. Han demonsterar en all omfamnande attityd som är försonande och rimlig. I samhällen som är skpade av sådana männsikor med förträfflig moral, är det tydligt och självklart med en avancerad civilisation, upphöjd samhällsmoral, glädje, fred, rättvisa, säkerhet och överflöd.
Dock, på grund av missvisande information kan de ha en felaktig uppfattning om Islam. Dock, när de lär sig och erfar att Islam är ett instrument för närmandet av människor med kärlek och respekt samtidigt som det ej finns något hot mot modernisering, frihet till tro och tanke, så kommer de, med Allahs tillåtelse, att lämna dessa fientliga attityder och tankar. I en av Koranens verser, vår Allmäktige Gud av oändlig barmhärtighet relaterar därav
Och säg: "Sanningen har kommit och då har lögnen vikit; ja, lögnen är dömd att vika!" (Surat al-Isra’, 81)
Påminn dem [Muhammad]! Din uppgift är att påminna - men över deras [sinnen] har du ingen makt. (Surat al-Ghashiyya, 21-22) |
