Fred och rättvisa i Palestina under Khalif Omar
Harun Yahya32586
18 February, 2018
Jerusalem var judarnas huvudstad fram till år 71 ekr. Under detta år, så förgrep sig den romerska armen på judarna och tvingade dem till flykt från området. Under den tid som judarnas flykt påbörjades, blev Jerusalem och dess omliggande områden allt mer ett övergivet landområde.
Hur som helst, Jerusalem blev än en gång ett centrum för intresse med godkännande av kristendomen under det romerska imperiet. Romerska kristna byggde kyrkor i Jerusalem.
Förbudet om judarnas närvaro i regionen försvann. Palestina blev ett romersk (Byzantine) område ända fram till sexhundratalet. Strax därpå besegrades området av perserna, men återerövrades senare igen av Byzantines.
En viktig tidpunkt i historien för Palestina blev år 637, då platsen besegrades av en islamsk arme. Detta var starten för en period av fred och harmoni i Palestina, som i århundraden varit en plats för krig, förskingring, plundring och massaker. Varje gång landet besegrades bevittnades nya brutaliteter. När Islam kom så påbörjades en tidsålder där människor med olika tro kunde leva sida vid sida i fred och harmoni.
Palestina besegrades av Omar, den andra kalifen efter Profeten själv. Då Omar intog Jerusalem, visade han en stor tolerans, mognad och vänlighet mot befolkningen med en annan tro och introducerade den vackra tidsepoken. Den brittiska historiken och mellanöstern experten Karen Armstrong beskrev detta övertagandet av Jerusalem, av Omar med dessa ord i hennes bok ”Heligt krig”.
Kalifen Omar intog Jerusalem ridande på en vit kamel, med eskort av den grekiska patriarken Sophronius. Kalifen tillfrågade patriarken att snarast bli tagen till tempelberget, där han knäade till bön på den plats hans vän Mohammed hade besökt i sin nattliga resa. Patriarken såg förskräckt ut, han trodde att detta måste ha varit ”den vanhelgande skändlighet” som profeten Daniel hade förutsett komma att inta templet, detta måste vara antikrist som skulle förebåda domedagen. Omars nästkommande fråga var att få se de kristnas byggnad och när han befann sig i kyrkan så inföll tiden till den muslimska bönen. Artigt tillfrågade patriarken Omar att be på den plats han befann sig på men han vägrade. Om han utför bönen i kyrkan, förklarade Omar, kommer muslimer att vilja fira minnet av denna händelse genom att bygga en moské där, vilket innebär att man kanske skulle riva kyrkan. Istället gick Omar en bit ifrån platsen för att be, och sannerligen, alldeles bredvid denna kyrka finns fortfarande en liten moské till ärad kalifen Omar.
Den andra större moské, tillägnad Omar byggdes på tempelberget för att visa den muslimsk erövring, tillsammans med moskén Al-Aqsa, som firas till minne av Mohammeds nattliga resa. I åratal, hade de kristna använt det judiska templets ruiner för att samla stadens sopor. Kalifa Omar hjälte muslimerna att städa upp med sina egna händer och sedan etablerade man Islam i den tredje heligaste staden i den muslimska världen.
I korthet, muslimer etablerade civilisationen i Jerusalem och hela Palestina. Istället för barbarisk tro som inte hade visat respekt för andra människors värderingar, och dödade dem med annan tro så etablerade man tolerans och en moderat kultur av Islam. Efter Omars besegring levde muslimer, kristna och judar tillsammans i fred och harmoni i Palestina. Muslimer använde sig aldrig av tvång till att få människor att konvertera till Islam, även om några icke muslimer gjorde detta, men då av fri vilja.
Fred och harmoni varade i Palestina så länge muslimerna härskade i området. Senare, på 1000-talet invaderades regionen än en gång och Jerusalems befolkning blev barbariskt dödade och plundrade på ett sätt vi aldrig förr har sett tidigare. Dessa barbarer var korsriddarna.
DELA MED SIG
Nedladdningar
