Hur kommer vi till insikt om Allahs existens?
Alla växter, djur, hav, berg, folkslag och allt annat som vi kan skåda i universum är uppenbara tecken på en enastående intelligens som har skapat dessa. På liknande sätt pekar också den jämvikt, lagbundenhet och fulländning i skapelsen som genomsyrar hela universum på existensen av en enastående besittare av kunskap vilken har formgett dessa till fulländning. Innehavaren av denna intelligens och kunskap är Allah.
Vi kommer till insikt om Allahs existens genom att beskåda den perfekta ordningen i skapelsen samt de levande varelsernas och materians formidabla egenskaper. Denna fulländning framhävs i Koranen:
"[Det är] Han som har skapat sju himlar som välver sig över varandra. Du kan inte upptäcka någon brist eller ofullkomlighet i den Nåderikes skapelse; men lyft på nytt din blick mot [himlen] - ser du någon spricka? Lyft blicken ännu en gång och ännu en gång och den skall vända tillbaka till dig med oförrättat ärende, utmattad [av att spana efter fel]." (al-Mulk [67]: 3-4)
Hur lär vi känna Allah?
Det är återigen den fulländade skapelsen vilken genomsyrar hela universum som låter oss stifta bekantskap med Allahs enastående makt. Emellertid har Allah principiellt presenterat Sig Själv för oss i Koranen vilken Han lät uppenbara för mänskligheten som en vägvisare till ett korrekt levnadssätt.
Allahs alla unika egenskaper, Hans visdom, kunskap, förbarmande, barmhärtighet, rättvisa, allestädes närvaro, att Han ser och hör allt, att Han är den ende ägaren till och den ende Gud som råder över himlarna och jorden och allt som finns mellan dem och att Han är den ende som råder över herraväldet, förmedlas till oss i Koranen.
"Han är Gud; ingen gudom finns utom Han; Han känner allt det som är dolt för människor liksom det som de kan bevittna - Han, den Nåderike, den Barmhärtige. Han är Gud; ingen gudom finns utom Han, Konungen, den Helige, som skänker salighet och fred, Han som skänker och vidmakthåller tron, Han som vakar över och bevarar [uppenbarelsen], den Allsmäktige, Han som betvingar [det onda] och gör allting nytt, den Högsinte, den Upphöjde! Stor är Gud i Sin Härlighet, fjärran från allt som [människor] vill sätta vid Hans sida!" (al-Hashr [59]: 22-24)
Vad är meningen med livet?
Allah talar om för oss vad meningen med livet är på följande sätt:
"Jag har skapat de osynliga väsendena och människorna enbart för att de skall [känna Mig och] dyrka Mig." (adh-Dhâriyât [51]: 56)
Såsom slås fast i versen består meningen med människans existens på denna jord endast i att vara Allahs tjänare, att dyrka Honom och att vinna Hans gillande. Människan prövas i detta så länge som han eller hon lever.
Varför blir vi prövade?
Allah prövar människor för att urskilja dem som tror på Honom från dem som inte gör det och för att fastställa vilka av de troende som är bäst i uppförande. Därför är det inte tillräckligt för en individ att säga "Jag tror". För så länge han lever kommer hans tro och hängivenhet till Allah, hans ståndaktighet i religionen, ja, kort sagt, hans orubblighet i sin roll som tjänare till Allah, att under särskilt skapade omständigheter och i speciella miljöer prövas. Allah slår fast denna sanning i följande vers:
"Han som har skapat döden och livet för att sätta er på prov [och låta er visa] vem av er som i sitt handlande är den bäste. Han är den Mäktige, Den som ständigt förlåter." (al-Mulk [67]: 2)
Hur ska vi vara som Allahs tjänare?
Att vara en tjänare åt Allah innebär att man lever hela sitt liv för att vinna Allahs gillande och göra Honom nöjd. Det innebär att man försöka handla på bästa möjliga sätt för att vinna Allahs acceptans, endast frukta Allah och rikta in alla ens tankar, yttranden och gärningar mot detta ändamål.
I Koranen gör Allah oss uppmärksamma på att rollen som Hans tjänare inbegriper individens hela liv:
"Säg: 'Min bön och all min andakt, mitt liv och min död tillhör Gud, världarnas Herre." (al-An‘âm [6]: 162)
Varför är religion nödvändig?
En människa som tror på Allahs existens bör först lära sig Skaparens bud och de saker som gör Honom nöjd, Vem det var som gav henne en själ då hon inte var någonting, som fick henne att leva, äta och dricka och som gav henne en god hälsa. Sedan måste personen i fråga tillbringa hela sitt liv med att foga sig efter Allahs bud och söka Hans gillande.
Det är religionen som visar oss den moral, det beteende och den livsstil som Allah kommer att bli nöjd med. Allah har i Koranen gjort klart att folk som står fast vid religionen kommer att vara på den rätta vägen medan andra kommer att gå vilse.
"Kan den vars bröst Gud öppnar så att det kan fyllas av underkastelse under Hans vilja och så att han kan ledas av sin Herres ljus [jämställas med den som är blind för Guds budskap]? Olyckliga de som utan betänklighet tillsluter sitt hjärta mot åkallan av Guds namn! Det är uppenbart att de har gått vilse." (az-Zumar [39]: 22)
Hur omsätter man religionen (dîn) i praktiken?
Människor som tror på Allah och som ödmjukt lyder Honom ordnar sina liv i enlighet med Allahs tillrådanden i Koranen. Den som praktiserar religionen lever sitt liv genom att rätta sig efter det goda som hans samvete inger honom och genom att överge allt ont som han själv, dvs. den destruktiva rösten inom honom, anbefaller.
Allah slår i Koranen fast att Han skapade människan med en benägenhet att leva och praktisera sin religion i sitt vardagliga liv.
"Ge dig hän av hela din själ, [du som söker sanningen,] åt den rena, ursprungliga tron, tron som Gud vid skapelsen lade ned som en naturens norm i människan - rubba ingenting i Guds skapelse! Detta är den eviga sanna tron, men de flesta människor vet ingenting [om detta]." (ar-Rûm [30]: 30)
Hur kan det finnas moraliska principer utan religion?
I samhällen där det inte finns någon religion blir människor benägna att begå alla möjliga slags omoraliska handlingar. Till exempel skulle en troende person aldrig ta emot en muta, spela hasard, känna avund eller ljuga eftersom han vet att han skall stå till svars för sina handlingar i livet efter detta. Dock är en icketroende person benägen att begå allt detta.
Det räcker inte att en person säger: "Jag är en ateist men jag tar inte emot mutor", eller "Jag är en ateist men jag spelar inte hasard" eftersom en person som inte fruktar Allah och som inte tror att han ska stå till svars för sina handlingar i livet efter detta kan begå någon utav dessa saker då situationen eller förutsättningarna förändras.
En person som säger: "Jag är en ateist men jag begår inte otukt" kan begå detta någonstans där otukt anses vara normalt. Eller en person som säger att han inte tar emot mutor kan om han inte fruktar Allah säga: "Min son är sjuk och ska nästan dö, därför måste jag ta emot mutan.".
I ett tillstånd av areligiositet kan till och med stöld anses vara legitimt under vissa förutsättningar. Till exempel kan folk som inte har någon religion utifrån sin egen förståelse anse att det inte är stöld att ta handdukar eller dekorativa tillbehör från hotell eller rekreationscentrar. En religiös person uppvisar emellertid inte sådan omoral eftersom han fruktar Allah och inte glömmer att Allah känner till såväl hans intentioner som hans tankar. Han handlar sannfärdigt och undviker synder.
En person som är långt från religionen kan säga "Jag är en ateist men jag är förlåtande. Jag känner varken hämndlystnad eller hat". Men en dag kan en olycklig händelse få honom att tappa sin självkontroll och uppvisa det mest oväntade beteende. Han kanske försöker döda eller skada någon eftersom moralen som han antagit är en som ändrar sig enligt den rådande situationen eller förutsättningarna där han lever.
En som tror på Allah och livet efter detta avviker aldrig från sin goda moral hur situationen eller förutsättningarna än må vara. Hans moraliska värderingar är inte "varierande" utan oföränderliga. Allah hänvisar till religiösa människors överlägsna moraliska värderingar i Sina verser:
"De som håller fast vid förbundet med Gud och fullgör sina högtidliga åtaganden; de som håller samman det som Gud har befallt skall vara sammanfogat, de som står i bävan inför sin Herre och ängslas för räkenskapens svåra stund; de som bär motgången med jämnmod och strävar efter att vinna Guds välbehag, som förrättar bönen och ger åt andra av det som Vi skänkt dem för deras försörjning, så att ingen ser det eller öppet inför alla, och som fördriver ont med gott. Deras mål är de eviga boningarna." (ar-Ra‘d [13]: 20-22)
denna text är ett utdrag ur boken Quick Grasp Of Faith av Harun Yahya
