1. VID SOLEN och dess [bländande] sken,

2. och vid månen, när den lånar dess ljus!

3. Vid dagen, när den gör [jorden] synlig,

4. och vid natten, när den sveper [världen] i mörker!

5. Vid himlen och Den som har rest dess [valv],

6. och vid jorden och Den som har brett ut dess [yta]!

7. Vid människans väsen och Den som har format henne [med sikte på den uppgift som hon skall fylla],

8. och nedlagt i henne både syndfullhet och gudsfruktan.

9. Helt visst skall det gå den väl i händer som [i detta liv] strävar efter att rena [sin själ],

10. men den som begraver den [i synd och mörker] skall gå mot fördärvet.

11. I SITT trotsiga högmod förnekade [stammen] Thamud sanningen

12. och den uslaste bland dem störtade fram [för att utföra sin gemena handling],

13. trots att Guds sändebud sade till dem: "[Detta är] Guds kamelsto; vattna henne [och låt henne inte komma till skada]!"

14. Men de påstod att han ljög, och så slaktades kamelstoet på det grymma sättet - varpå deras Herre lät straffet drabba dem och förgjorde dem till sista man på grund av deras synd;

15. ingen [av dem] fruktade nämligen följderna [av dådet].