1. VID SOLEN och dess [bländande] sken,
2. och vid månen, när den lånar dess ljus!
3. Vid dagen, när den gör [jorden] synlig,
4. och vid natten, när den sveper [världen] i mörker!
5. Vid himlen och Den som har rest dess [valv],
6. och vid jorden och Den som har brett ut dess [yta]!
7. Vid människans väsen och Den som har format henne [med sikte på den uppgift som hon skall fylla],
8. och nedlagt i henne både syndfullhet och gudsfruktan.
9. Helt visst skall det gå den väl i händer som [i detta liv] strävar efter att rena [sin själ],
10. men den som begraver den [i synd och mörker] skall gå mot fördärvet.
11. I SITT trotsiga högmod förnekade [stammen] Thamud sanningen
12. och den uslaste bland dem störtade fram [för att utföra sin gemena handling],
13. trots att Guds sändebud sade till dem: "[Detta är] Guds kamelsto; vattna henne [och låt henne inte komma till skada]!"
14. Men de påstod att han ljög, och så slaktades kamelstoet på det grymma sättet - varpå deras Herre lät straffet drabba dem och förgjorde dem till sista man på grund av deras synd;
15. ingen [av dem] fruktade nämligen följderna [av dådet].
