1. NÄR HYCKLARNA kommer till dig säger de: "Vi vittnar att du är Guds Sändebud!" Men Gud vet att du är Hans Sändebud, och Gud vittnar att hycklarna ljuger.
2. De svär sina eder för att skydda sig och på så sätt leder de [andra] bort från Guds väg; det de gör är ont,
3. därför att de utåt bekänner tron men förnekar den [i hjärtat] - och då förseglas deras hjärtan så att sanningen inte kan nå dem.
4. När du ser dem kan du få ett gott intryck av deras yttre och du lyssnar på dem när de talar. [I själva verket är de lika andefattiga] som uppstöttade trästockar, och [i sin rädsla och osäkerhet] tror de att varje rop [från mängden] är ett hot mot dem. De är dina fiender, [Muhammad]; - var därför på din vakt mot dem. Guds förbannelse över dem! Hur förvirrade är inte deras begrepp!
5. När de uppmanas: "Kom [och låt] Guds Sändebud be att Han förlåter er!" vänder de bort huvudet och du ser dem dra sig undan, fulla av högmod.
6. Vad dem beträffar är det likgiltigt om du ber om förlåtelse för dem eller inte - Gud kommer inte att förlåta dem. Gud vägleder inte dem som förhärdats i synd och trots.
7. Det är de som säger [till andra]: "Ge ingenting till dem som sluter upp kring Guds Sändebud; då ger de sig nog av härifrån!" - Men himlarnas och jordens skatter tillhör Gud, fastän hycklarna inte förstår det.
8. De säger [också]: "Om vi kommer tillbaka till staden [från detta fälttåg], skall de som har makten helt säkert driva bort dessa föraktliga stackare härifrån!" - Men [den verkliga] makten ligger hos Gud - och Hans Sändebud och de troende - och det vet inte hycklarna.
9. TROENDE! Låt inte [omsorgen om] era ägodelar och [bekymren för] era barn få er att glömma att åkalla Guds namn; de som gör detta är förlorarna.
10. Och ge av det som Vi har skänkt er för er försörjning innan ni känner döden närma sig och ni säger: "Herre! Ge mig bara ett kort uppskov; då skall jag ge åt de behövande och leva som en rättskaffens människa!"
11. Men Gud beviljar inte uppskov åt den vars tid har löpt ut, och Gud har full kännedom om vad ni gör.
