1. GUD SKE lov och pris, himlarnas och jordens Skapare, som sänder änglarna som Sina budbärare, försedda med två eller tre eller fyra vingpar. Han fogar till Sin skapelse vad Han vill - Gud har allt i Sin makt.
2. Vad Han vill skänka människorna av Sin nåd kan ingen undanhålla dem; och vad Han håller tillbaka, kan ingen låta flöda i Hans ställe. Han är den Allsmäktige, den Vise.
3. Människor! Minns Guds välgärningar mot er! Finns det en annan skapare än Gud, som förser er [med det] i himlen och på jorden som ni behöver för er försörjning? Nej, det finns ingen gud utom Han; hur förvirrade är inte era begrepp!
4. Om de kallar dig lögnare, [minns, Muhammad, att] andra sändebud före dig har beskyllts för lögn; allt går [sist och slutligen] tillbaka till Gud.
5. MÄNNISKOR! Guds löfte är sanning. Låt er då inte förledas av jordelivets [lockelser] och låt inte Djävulen föra er bakom ljuset vad Guds [dom] beträffar.
6. Djävulen är er fiende; behandla honom därför som en fiende! När han kallar sina anhängare är det hans enda avsikt att [förmå dem att slå in på] vägen som leder rätt in i den flammande Elden.
7. Hårda straff väntar dem som förnekar sanningen, men förlåtelse och en riklig belöning väntar dem som tror och lever ett rättskaffens liv.
8. Kan den vars onda handlingar utmålats för honom i ljusa färger, så att han tror att han handlar rätt, [jämföras med den som följer trons väg]? Nej - Gud låter den gå vilse som vill [gå vilse], och Han vägleder den som söker [vägledning]. Sörj därför inte [Muhammad] över dem [som vägrar att anta tron]; Gud vet vad de företar sig.
9. DET ÄR Gud som sänder ut vindarna och driver samman molnen och låter dessa komma in över dött land för att med dess [vatten] ge nytt liv åt den döda jorden. Så skall också Uppståndelsen ske.
10. Den som står efter [jordisk] makt och ära [skall veta att] all ära tillhör Gud. De goda orden stiger upp till Honom och Han förhöjer [värdet av] varje god handling. Men de som i tysthet smider onda planer har ett strängt straff att vänta och deras planer skall slå fel.
11. Gud har skapat er av jord; därefter [skapar Han er] av en droppe säd och därefter formar Han er till man eller kvinna. Och ingen varelse av honkön blir havande, inte heller föder hon utan Hans vetskap. Och ingen, som uppnår hög ålder, har fått sitt liv förlängt, och ingen har fått dö i unga år utan att dessa beslut [har förts in] i [Guds öppna] bok. Detta är lätt för Gud.
12. De två stora vattenmassorna [på jorden] är inte lika: den enas [vatten] är sött, det släcker törsten och är angenämt att dricka, medan den andras är salt och bittert; men ni kan i båda [fånga fisk], vars färska kött ni äter, och ni kan ur båda hämta ting som ni pryder er med. Och på båda ser ni skeppen som plöjer vågorna, så att ni [med dem] kan söka det som Han i Sin godhet [beviljar er]; kanske tackar ni [Honom].
13. Han låter natten glida in i dagen och Han låter dagen glida in i natten. Han har underordnat solen och månen under [Sina lagar]: var och en löper sitt [kretslopp] till en fastställd tidpunkt. Detta är Gud, er Herre! Makten och herraväldet är Hans, och de som ni dyrkar vid sidan av Honom har ingen makt ens över dadelkärnans fina skal!
14. Om ni ber till dem hör de inte er bön, och om de hörde den skulle de inte svara er. Och på Uppståndelsens dag skall de förneka att de haft något samröre med er. Och ingen kan låta dig veta [sanningen] så som En som är underrättad om allt.
15. Människor! Inför Gud är ni de fattiga och Gud är den Rike som är Sig själv nog, Den som allt lov och pris tillkommer.
16. Om Han så vill, skall Han låta er gå under och sätta ett nytt släkte [i ert ställe];
17. för Gud finns ingen svårighet.
18. PÅ INGEN bärare av bördor skall läggas en annans börda; och om den som bär en tung börda ropar på hjälp att bära den, skall ingen del av [denna börda] lyftas från hans [rygg], även om den [han ropar till] är en av hans närmaste. Du kan inte varna andra än dem som fruktar sin Herre trots att de inte kan se eller förnimma Honom, och som förrättar bönen. Och den som vill rena sin [själ] är den ende som har gott av det. Gud är färdens mål.
19. Och den blinde kan inte jämställas med den seende,
20. inte heller mörker med ljus
21. eller skugga med brännande hetta.
22. Och de levande kan inte jämställas med de döda. [Muhammad!] Gud förmår den Han vill att lyssna, men du kan inte förmå dem att lyssna som är [andligen döda och] begravda;
23. du är bara en varnare.
24. Vi har sänt dig med sanningen, som förkunnare av ett glatt budskap om hopp och som varnare; inget folk har blivit utan en varnare som levde och dog ibland dem.
25. Om de kallar dig lögnare, [minns då att] andra som var deras föregångare och till vilka sändebuden kom med klara vittnesbörd och med nedtecknad visdom och uppenbarelser fyllda av [Guds] ljus, också beskyllde [dem] för lögn.
26. Till sist straffade Jag dem som framhärdade i att förneka sanningen och Min dom var hård!
27. SER DU inte att Gud låter regn strömma från skyn och att Vi därmed låter frukter av alla slag och färger mogna och att i bergen [syns] strimmor av vitt och rött i olika skiftningar och intensivt svarta [fläckar]
28. Så växlar även färgen hos människorna och hos vilda djur och boskap. Ingen av Hans tjänare utom de som har [en djup inre] kunskap fruktar Gud [så som Han bör fruktas]. Han är allsmäktig men alltid beredd att förlåta.
29. De som [flitigt] läser vad Gud har uppenbarat och förrättar bönen och ger [åt andra] av det som Vi har skänkt dem för deras försörjning - när ingen ser det eller öppet - kan hoppas på en vinst av bestående värde.
30. Gud skall ge dem full lön och i Sin godhet ge dem mer. Han förlåter mycket och Han erkänner [Sina tjänares] förtjänster.
31. Vad Vi har uppenbarat för dig är sanningen, som bekräftar det som ännu består [av äldre tiders uppenbarelser]. Gud är väl underrättad om Sina tjänares [behov] och Han förlorar dem inte ur sikte.
32. Och Vi lämnar denna gudomliga Skrift i arv till dem Vi utser av Våra tjänare. Bland dem finns den som [syndar och] begår orätt mot sig själv, den som [i sitt handlande] går en medelväg, och den som med Guds hjälp överträffar de andra i att göra gott. Detta [arv] är en stor nåd [från Gud].
33. De skall få stiga in i Edens lustgårdar och där skall de smyckas med armband av guld och pärlor och klä sig i dräkter av siden,
34. och de skall säga: "Vi lovar och prisar Gud som har befriat oss från all sorg! Helt visst förlåter Vår Herre mycket och Han erkänner [Sina tjänares] förtjänster.
35. I Sin nåd har Han anvisat oss denna eviga boning, där vi aldrig skall känna trötthet eller leda!"
36. Men de som framhärdar i sin förnekelse har att se fram mot helvetets eld; döden skall inte befria dem och deras lidande skall inte lindras. Så lönar Vi varje trotsig förnekare!
37. Därifrån skall deras klagorop höras: "Herre, låt oss komma bort härifrån! Vi skall göra det rätta och inte handla som vi handlade [förr]!" [Men Gud skall svara:] "Gjorde Vi inte ert liv tillräckligt långt för att den som så ville skulle ha tid till eftertanke? Och varnaren kom [också] till er! Pröva nu på [ert straff]! Det finns ingen hjälpare för de orättfärdiga!
38. GUD KÄNNER himlarnas och jordens dolda verklighet; och Han vet vad som rör sig i människans innersta.
39. Det är Han som har låtit er ta jorden i besittning och därför faller förnekarens förnekelse tillbaka på honom själv; och förnekarnas ihärdiga förnekande fördjupar bara Guds avsky för dem och ökar deras förlust.
40. Säg: "Har ni tänkt över [vad de är] dessa medhjälpare som ni [sätter vid Guds sida och] tillber i Hans ställe? Visa mig vad de har skapat på jorden. Eller har de kanske deltagit i himlarnas [skapelse]?" Eller [menar de att] Vi har gett dem en Skrift som innehåller bevis som de stöder sig på? Nej, de orättfärdiga invaggar bara varandra i falska förhoppningar.
41. Det är Gud som håller uppe himlarna och jorden så att de inte avviker [från sina banor]; och skulle de avvika kan ingen i Hans ställe hålla dem kvar. Och Gud överser [med människans fel och brister] och förlåter ständigt.
42. De svor ju vid Gud sina högtidligaste eder att om en varnare kom till dem, skulle de följa hans vägledning bättre än något av de samfund [som varnades i äldre tid]. Men när nu en varnare har kommit till dem, visar de allt större motvilja mot honom;
43. de är för högmodiga [för att lyssna till honom] och i stället tänker de ut bedrägliga argument [att sätta emot Våra budskap]. Dessa bedrägliga argument skadar inga andra än upphovsmännen själva; men hade de väntat sig att Gud inte skulle ge dem samma behandling som deras föregångare? Du kommer inte att uppleva att Gud slår in på nya vägar, och du kommer att se hur Gud står fast vid Sin väg.
44. Har de aldrig begett sig ut i världen och sett [spåren som visar] hur slutet blev för dem som levde före deras tid [och som förnekade sanningen]? - Ändå var de mäktigare än dessa [senare tiders förnekare]. Ingen, vare sig i himlarna eller på jorden, kan sätta sig emot Guds [vilja]. Han vet allt och har allt i Sin makt.
45. Om Gud [med en gång] skulle straffa människorna så som de förtjänar, skulle Han inte lämna en enda levande varelse kvar på [jorden]; men Han ger dem uppskov till en [av Honom] fastställd tidpunkt. Och när denna frist har löpt ut [skall de få erfara att] Gud inte förlorar någon av Sina tjänare ur sikte.
