Romantisk Nationalism

Mest vanligt, är romanticism förstått som romantik eller den romantiska rörelsen av det nittonde århundradet, men förutom dessa former är romantik också nära relaterat till vissa politiska känslor. Den viktigaste bland dem är ”romantisk nationalism”, som dök upp i slutet av nittonhundratalet, och utövade stort inflytande i världen fram till mitten av tjugotalet.

För det första, måste det vara tydligt att vår kritik inte riktas mot nationalismen i sig, utan mot ”romantisk nationalism”. Det finns en stor skillnad mellan de två.

Fanatisk vrede

Nationalism, i sin vanligaste bemärkelse, refererar till individens kärlek till sitt folk och sitt land. Detta är en bra och helt legitim känsla. Eftersom det inte går religionen emot, har den ingen skadlig effekt för mänskligheten. Precis som en individs kärlek till sin mamma eller pappa är en legitim känsla, så är även kärleken till nationen som fostrat honom i en gemensam tro och kultur, en legitim känsla.

Nationalistiska känslor blir oäkta när de blir irrationella eller alltför passionerade. Om en person av kärlek till sitt land, utan motivering börjar hysa känslor av fientlighet mot en annan nation, eller trampar över rättigheterna för andra nationer för sina egna intressen, till exempel om han erövrar deras land eller förverkar deras egendom har han överskridit legitima gränser. Eller, när han låter sin kärlek för sin nation förvandlas till någon slags rasism, det vill säga när han hävdar att hans egen nation i sig är överlägsen en annan, har han antagit en irrationell syn.

Gud fäster vår uppmärksamhet på denna irrationella nationalism i Koranen. Det som beskrivs i följande verser som ”fanatisk vrede” är ett karakteristiskt inslag i samhällen som är skilda från religionen.

Medan förnekarna av sanningen drevs av ett fanatiskt hat, den hedniska okunnighetens hat, lät Gud ett stort lugn sänka sig över Sitt Sändebud och de troende och gjorde dem starkt medvetna om [innebörden av] ordet gudsfruktan; denna [nåd] förtjänade de i hög grad, ja, de var värdiga den. Gud har kännedom om allt. (Koranen 48:26).

Medan ovanstående vers talar om ”fanatisk vrede”, talar den också om lugnet som Gud skänker dem som tror på Honom. Denna sammanställning pekar på det faktum att om en person som älskar sin släkt, sin klan eller sitt samhälle, hyser hat eller aggression mot andra som ett resultat av den kärleken, är hans beteende felande. Tvärtom, önskar Gud sina tjänare att njuta av fred, lugn och trygghet; med andra ord, det andliga tillstånd som Gud önskar för Hans efterföljare är en där rationalitet är det yttersta.

”Fanatisk vrede” tillåter inte ett sådant önskvärt tillstånd att existera, utan ställer en grupp mot en annan, baserat endast på skillnader i språk, färg, stam eller klan. Gud beskrev denna ”fanatiska vrede” redan för 1400 år sedan i Koranen, och idag är det fortfarande möjligt att bevittna dess effekter i alla delar av världen. Det finns människor i Afrika som stryper andra till döds bara för att de tillhör en annan stam. I Europa förvandlas en fotbollsmatch till väpnad strid när ”huliganer” slår fans av motståndarlaget nästan till döds, bara för att de tillhör den motsatta sidan. I västvärlden finns det organisationer vars enda syfte är att skapa hat mot afrikaner, judar, turkar och andra minoriteter, till och med till den grad att göra dem till mål för terroristangrepp.

Inverkan av ”fanatisk vrede” genomsyrar inte bara de lägsta klasserna, utan även de högsta nivåerna av vissa samhällen. Det finns många länder som utnyttjar frågan om en enkel gränstvist som ursäkt för att utföra öppna aggressionshandlingar. För att tillfredsställa sina krigförande tendenser, kastar de sina länder in i ett krig som envist kvarstår i sin aggression i år, och störtar inte bara medborgarna i fiendeland, utan även sitt eget folk i misär. Dessa myndigheter som fattar sådana beslut lider av det som vi hänvisar till ”fanatisk vrede”. Som förklaras i den ovan citerade versen, han som ”fyller sitt hjärta med fanatisk vrede” lever i okunnighet.

Bland dessa okunniga finns också de som anstiftade de två största katastroferna under det tjugonde århundradet: det första och andra världskriget. Drivna av sådana falska föreställningar som ”tyskt hjältemod”, ”engelsk stolthet” och ”ryskt mod”, utsatte de sitt eget folk, liksom hela världen, för stort lidande. 65 miljoner människor spillde sitt blod och tiotals miljoner lämnades som krymplingar, änkor och föräldralösa.

Den grundläggande orsaken till dessa katastrofer var ”fanatisk vrede”. Vi refererar nu till det som ”romantisk nationalism”.

Födelsen av Romantisk Nationalism

Nationalism som idé spreds i hela Europa under artonhundratalet. Innan dess levde människor under makten av många feodalherrar. Senare kom de samman under en enda nation-stat som styrdes genom en central administration. Europeiska länder som Frankrike och England var bland de första att ansluta sig till idén om nationalism och bli en nation-stat. På nittonhundratalet hade de flesta av Europas nationer uppnått nationell enighet.

Endast två länder deltog inte i denna utveckling: Tyskland och Italien. I dessa båda länder, varade furstendömenas eller småstadsstaternas makt mycket längre. Italien uppnådde nation 1870, och Tyskland bara ett år senare, 1871. Med andra ord, båda dessa länder var senare än andra europeiska länder att anta och genomföra idéer om nationalism. Dock var denna särskilda situation orsaken till utvecklingen av ett mer radikalt varumärke för nationalismen i dessa två länder än i de andra länderna i Europa. Enligt den utbredda uppfattningen av samhällsvetare, är orsaken till födelsen och makttillträdet i dessa två länder av de extrema formerna av nationalism, nazism och fascism, spridningen av fanatiska nationalistiska känslor förknippade med det sena bildandet av nationell enighet.

I dessa två länder, och framförallt i Tyskland, var de som främjade idén om fanatisk nationalism kända som ”romantiska nationalister”. De grundläggande funktionerna som kännetecknar romantiska nationalister är deras exaltation av känslan på bekostnad av förnuftet, deras tro på att deras nation är begåvad med en mystisk och hemlighetsfull ”anda”, och att denna anda gör deras nation överlägsen andra. Mot slutet av nittonhundratalet, var romantisk nationalism influerad av rasistiska teorier som sedan fick bred acceptans, och som ledde till påståendet att europeiska raser var överlägsna de andra raserna i världen, och därför hade rätt att härska över dem.

Romantisk nationalism spred sig snabbt, igen, särskilt i Tyskland under de två första decennierna av nittonhundratalet. Författare som Paul Lagarde och Julius Langbehn stödde idén om en slags hierarkisk världsordning som tyskarna skulle administrera. De hävdade att detta skulle kunna uppnås på grund av den naturliga överlägsenheten av den ”tyska anden” och det ”tyska blodet”, och för detta ändamål, måste tyskarna vända ryggen mot monoteistiska religioner såsom kristendomen, och återvända till sitt hedniska förflutna.

Tillväxten av mystiska (ockulta) föreningar i Tyskland spelade en viktig roll vid spridningen av romantisk nationalism under denna period. Den världsbild som delades av dessa samhällen var sammansatt av flera ytliga idéer som dessa: Människor kan uppnå sanningen inte med sina skäl men genom sina känslor och intuitioner; varje land har en nationell ”anda”, den tyska nationella ”andan” är en hednisk anda. Dessa samhällen beredde vägen för uppkomsten av Hitler och nazismen. Den engelske historikern Michael Howard skriver att ”uppkomsten av en pan-tysk nationalistisk rörelse som hämtade sin andliga styrka från ockultism och dess ideologi från de esoteriska filosofier av de hemliga sällskapen…skapade…de extrema rasistiska doktriner, som på 1920-talet, gett upphov till nationalsocialismen”.1

Faktum är, att den romantiska nationalismens enda bidrag till mänskligheten har varit att förbereda grunden för nazismen, en av historiens mest brutala och blodiga regimer.

The gravest example of "romantic nationalism" in the twentieth century was Hitler's Germany. This racist nationalism developed entirely through the influence of romantic idealism, and the oppression and misery to which it gave rise constitute a black stain on the history of the world.

Den romantiska nationalismens schizofreni

Eftersom romantiska nationalister trodde att de skulle finna sanningen genom ”känsla och intuition” och inte genom skäl, kom de att anamma en mycket förvirrad bild av världen, en som reflekterade deras dåliga andliga tillstånd. Den amerikanska professorn i historia, Gerhard Rempel, beskriver i sin artikel med titeln ”Reform, Liberation and Romanticism in Prussia” det andliga tillståndet för de romantiska nationalisterna med följande ord:

Romantikerna försökte fly in i fantasi, sentimentalitet och allegori. Andligen lekte de med döden, med grubbel, med dysterhet, ogenomskinliga uppehåll av mörker. Novalis (en pionjär för de tidiga tyska romantikerna) sade: ”Livet är en sjukdom för anden”. Vad vi har här är början på estetisk pessimism… Romantiken avslöjade de djupare irrationella krafterna av den mänskliga anden… Novalis trodde att alla världar och åldrar kunde återförenas genom den magiska fantasin… Genom den patriotiska litteraturen om befrielsekriget nådde denna ”själens dans” den breda massan av populationen.

In Nazi Germany, the masses were entranced under the influence of grandiose emotionalism, and they were easily deceived into acquiescing to the inhuman motivations of Nazism.

De tyska romantikerna utvecklade kulten av esteticism som en gång var en förkastning av skäl och ett försök att gripa enighet och omedelbarhet i en ögonblicklig handling. I denna teori var det poetiska det absolut riktiga.2

Grunden för romantisk nationalism var baserad på ”känsla”. Denna fantasifulla ideologi producerade individer som var avskärmade från verkligheten, vilse i ett virrvarr av sina egna sinnen. Romantiken, förslavar människor till sina känslor, och får dem att tappa kontakten med verkligheten, och på detta sätt kan det jämföras med den psykiska sjukdomen schizofreni (de som lider av schizofreni är helt avskärmade från verkligheten och lever i en värld som skapats av deras egna fantasier).

Above: A propaganda poster from the Nazi era symbolising romantic nationalism, and extolling the German race and people with heightened sentimentality.

Sjukdomen schizofreni ger en gripande analogi av det andliga tillståndet i romantisk nationalism, som bygger på ett antal felande idéer, främst bland dem är föreställningen om ”blod” och ”fosterland”, som det sedan avgudar och förvandlar till tvångstankar som blint eftersträvas. I Tyskland, i början av det tjugonde århundradet, tog idén om ”Blut and Boden” (blod och fosterland) fart. Enligt denna uppfattning, var det tyska blodet och det tyska fosterlandet heligt, och de minoriteter inom landet som inte tillhörde den tyska rasen sågs som förorenande för tyskt blod och förnedrade det tyska fosterlandet. Denna ström av tankar utövade stort inflytande på den nazistiska ideologin, som såg spillt blod som en del av ett heligt korståg. Under ett misslyckat kuppförsök 1923, tog Hitler en festflagga färgad med nazistiskt blod och praktiskt taget gjorde den till en symbol för tillbedjan. Denna flagga kom att bli känd som ”Blutfahne” (blod sjunker). Den bevarades som den var och blev den mest heliga symbolen i alla nazistiska sammankomster. Andra, nya flaggor rördes av den, så att den skulle kunna överföra något av sin ”heliga” kvalité.3

Blodsutgjutelse i Romantisk Nationalism

Den typ av attityd som anser blod och blodsutgjutelse som heligt har varit orsaken till de blodigaste konflikterna som skådats i mänsklighetens historia. De första och andra världskrigen var sammandrabbningar mellan romantiska nationalister. Strömmen av romantisk nationalism var mest tydlig i Tyskland, men hade också vid samma period sitt inflytande i engelska, franska och ryska samhällen, där det också var ansvarigt för att dessa länder drogs in i krig. De problem som annars hade kunnat lösas genom diplomati blåstes upp till storm, och tillfogade slutligen världen en massaker med miljontals människoliv.

För att förstå resultaten av romantisk nationalism, är det lämpligt att studera utvecklingen av det första världskriget. Även om många länder deltog i kriget, spelade endast ett fåtal av dem en avgörande roll. På ena sidan var England, Frankrike och Ryssland; på andra sidan Tyskland och det Österrikisk-Ungerska imperiet. I början av kriget, delade alla generaler en gemensam strategi: genom en kraftfull attack skulle fiendens linjer fördelas och dirigeras, och inom några veckor skulle segern uppnås. Hur som helst, ingen vann segern i kriget.

Under the influence of romantic nationalism, people were provoked into world wars, whose only outcome was bloodshed, misery and tears. In the aftermath of those wars, millions were dead, widowed, orphaned, and thousands of cities ruined.

År 1914 invaderade Tyskland plötsligt Frankrike och Belgien. Efter ett inledande skott var styrkorna engagerade i striden, frontlinjer av misshandel hade upprättats och efter nästan tre och ett halvt år hade ingen ytterligare mark vunnits. Varje sida attackerade den andra flera gånger i hopp om att dela upp den motsatta fronten, men situationen förblev oförändrad. I det berömda slaget vid Verdun, initierad av en tysk attack, dog totalt 315 000 franska och 280 000 tyska soldater, men fronten flyttades tillbaka bara ett par kilometer. Månader senare, lanserade engelskmännen och fransmännen en motattack i slaget vid Somme, och som en följd av detta blodiga engagemang dog 600 000 tyska soldater, mer än 400 000 engelska, och cirka 200 000 franska soldater. Ändå, var den tyska fronten driven tillbaka endast 11 kilometer. Med sin brinnande entusiasm färgad av romantiska marschlåtar och genom den hänförande poesin framhävdes den ”tyska andan”, ”engelska äran” och ”franska tapperheten”, militära strateger och taktiker gjorde slutligen okloka beslut, vilket orsakade slakt av sitt eget folk. De flesta av de soldater som överlevde de tre och halvt åren i leriga diken, utan att ens kunna lyfta huvudet på grund av det ständiga bombardemanget, drabbades också psykiskt som ett resultat av sina erfarenheter.

In the wars which resulted from the emergence of romantic nationalism, the value of human life was nearly completely forgotten. Excited by such sentimental ideas as the "German spirit," "English honour" and "French valour," praised in romantic marching songs and poems, leaders made irrational decisions, sending their own people to slaughter.

Ett fruktansvärt exempel på meningslös blodsutgjutelse som påföljd av den romantiska nationalismen under det första världskriget var attacken mot de tyska linjerna under ledning av den franska generalen Robert Nivelle i april 1917. Före slaget lovade Nivelle att ”inom två dagar skulle han dela upp de tyska linjerna och inom en vecka vinna en avgörande seger”. Trots att den tyska armen var mer fördelaktigt placerad, ställde den franska armén upp för att hedra detta orimliga löfte och attackerade den 16 april. En attack de hade hoppats skulle sluta inom två dagar varade mer än en och en halv månad, utan resultat, annat än död för hundratusentals soldater och slutligen, uppror bland de franska trupperna.

A mentality of bloodlust came into being in World War II. Because of the psychopathic passion of romantics like Hitler, Mussolini and Stalin, a total of fifty-five million people perished. These were the heartless protagonists of the Second World War, whose quest for utopian ideals led the whole world into oppression, cruelty and corruption.

Samma blodslustmentalitet aktualiserades igen under andra världskriget, men denna gång med ännu större förluster. Totalt 55 miljoner människor dog till följd av den övermodiga ambitionen hos psykopatiska romantiker såsom Hitler, Mussolini och Stalin.

Det är inte bara i globala konflikter som romantiken spelar roll; den ligger också till grund för krig och aggression mellan olika länder, stammar och organisationer. Utan en tydlig förståelse för de faktorer som ingår i den situation där de levde, har miljontals, påverkade av känslomässiga slagord, berättelser om hjältemod, omrörande marscher sånger och dikter, tagit till vapen och skjul, inte bara sitt eget blod utan också blodet från dem de ansåg vara fienden, och på så sätt tagit med sig världen i ett djup av förvirring och konflikt.

In the four corners of the world, people incited to savagery and violence by romanticism can subject others to unimaginable tortures, and commit various kinds of inhuman acts against them.

I början av den här boken, påpekade vi att sentimentalitet är ett vapen som används av Satan för att avleda mänskligheten från Guds väg, och leda dem in i misär. Denna fälla som Satan har satt för mänskligheten framgår tydligt i romantisk nationalism. I Koranen, återger Gud hur Satan lämnar dem under hans inflytande i ett tillstånd av skräck, förvirring och fientlighet:

[Gud] svarade: "Bort härifrån! [Vi ger dig detta uppskov, men] ni skall få helvetet som belöning, du och de som följer dig - en riklig belöning! [Du kan] egga så många av dem som du förmår med din [lockande] röst och båda upp dina hjälptrupper och ge dig i lag med dem [och driva dem] att samla rikedomar [på orätta vägar] och [förmå dem att i syndiga förbindelser avla] barn, och ge dem löften - även om Djävulens löften inte är mer än bländverk. – (Koranen 17:63-64).

Ovanstående vers berättar hur Satan, med hjälp av individerna under hans kontroll, kommer ”locka någon av dem han kan med sin röst” och ”demonstrera sitt kavalleri och sitt infanteri mot dem” – medel att framkalla romantisk nationalism.

Darwinism: Den intellektuella grunden för Romantisk Nationalism

Charles Darwin's theory brought misery upon misery to the world.

Romantiska nationalister har tillgripit några filosofiska och så kallade vetenskapliga avslöjanden för att motivera sin förkärlek till blodsutgjutelse. Grunden för dessa uppenbarelser är Darwins teori om evolution.

Darwin, en engelsk biolog, skrev en bok som heter The Origin of Species som publicerades 1859. I denna bok, hävdade han att en skoningslös kamp förekommer i naturen, och enligt huruvida de vinner fördelar eller inte i kampen, utvecklas levande ting och nya arter tillkommer. Med andra ord, enligt Darwin, är nyckeln till utveckling i naturen konflikt. I en annan bok, The Descent of Man, som publicerades 1871, utvecklade Darwin sina idéer mer övertygande och hävdade dessutom att vissa raser av mänsklighet var mer avancerade i förhållande till andra, därmed lades grunden till den vetenskapliga rasismen. Darwin ansåg de vita raserna i Europa som ”avancerade raser” och ansåg afrikaner, asiater och även turkar, som ”primitiva och halv-apor”.

Med spridningen av Darwins teori, fick rasismen och militansen snabbt stöd, till den grad att det började uppfattas som ”vetenskapligt faktum”.

Förhållandet mellan darwinism och romantisk nationalism bör därför vara tydligt: romantiska nationalister grundade sin lust för konflikter, och besattheten av sin egen ras överlägsenhet framför andra, på darwinismen.

Det är möjligt att känna igen darwinismens katastrofala inflytande i den extraordinära graden av blodsutgjutelse som ägde rum under första världskriget. Utan ett ögonblicks tvekan, skickade tyska, franska, engelska, ryska och österrikiska generaler tusentals soldater i döden, för ingenting. De efterlevde den darwinistiska sloganen att, ”levande ting utvecklas genom konflikter och raser stiger till överlägsenhet genom krig”. Det var i enlighet med denna tanke som de gav kommando för krig.

Till exempel, var sambandet mellan krig och den naturliga konfliktens lag upprätthållet av Friedrich von Bernhardi, en general från första världskriget. ”Krig”, förklarade Bernhardi, ”är en biologisk nödvändighet”, det ”är lika nödvändigt som kampen i naturens element”; det ”ger ett biologiskt rättvist beslut, eftersom beslutet vilar på sakens natur”.4

Befälhavaren av det österrikisk-ungerska imperiet, general Franz Baron Conrad von Hoetzendorff, skrev i sina memoarer efter kriget:

Since the time of Darwin, racist attacks and related violence have increased. Today, we continue to find such twisted ideas in organisations such as the Neo- Nazis and the Ku Klux Klan, which target blacks and people of other races. It must not be forgotten, that the responsibility for all of these inhuman tendencies arises first and foremost from Social Darwinism.

Filantropiska religioner, moraliska läror och filosofiska läror kan förvisso ibland tjäna till att försvaga mänsklighetens kamp för tillvaron i sin grymmaste form, men de kommer aldrig att lyckas med att ta bort det som ett drivande motiv av världen… Det är i enighet med denna stora princip som första världskrigets katastrof kom som resultatet av drivkrafterna i livet av stater och folk, som ett åskväder som genom sin natur måste urladda sig själv.5

Tysklands förbundskansler Theobald von Bethmann-Hollwegs rådgivare och nära vän Kurt Riezler skrev 1914: evig och absolut fiendskap är i grunden inneboende i relationerna mellan folken; och fientligheten som vi ser överallt… är inte resultatet av en perversion av den mänskliga naturen, men är kärnan i världen och källan till livet självt.6

Another book by Gasman, seen above, treats the growth of Social Darwinism in Germany in more detail.

Ernst Haeckel: Germany's foremost proponent of Social Darwinism.

Romanticism uppmuntrar passionerat tillhörighet mellan de av de egna leden, men uppmanar till ilska och hat mot andra. Detta är en ande helt i enlighet med det darwinistiska begreppet ”rasernas kamp för överlevnad”. När den tillämpas inom samhällsvetenskapen, får Darwins teori namnet ”Social Darwinism” och har varit en stor källa till motivering för romantisk nationalism och rasism. Den amerikanske författaren Janet Biehl, har i sin artikel med rubriken ”Ecology and the Modernization of Fascism in the German Ultra Right” följande att säga om detta ämne:

Social Darwinism har djupa rötter i den tyska ultra högern… Som den angloamerikanska sociala darwinismen, projicerade den tyska sociala darwinismen mänskliga sociala institutioner på den icke mänskliga världen som ”naturlagar”, och åberopade därefter dessa ”lagar” för att rättfärdiga den mänskliga sociala ordningen som ”naturlig”. Det gällde också mottot ”starkast vinner” för samhället. Men där den angloamerikanska sociala darwinismen tänkte den ”starkaste” som den enskilde entreprenören i en ”blodig tand och klo” kapitalistisk djungel, tänkte den tyska sociala darwinismen överväldigande den ”starkaste” i termer av ras. Således, ”starkast” ras inte bara borde, utan skulle överleva, och besegra alla sina konkurrenter i sin ”kamp för överlevnad”.7

I Tyskland, var den viktigaste företrädaren för Social Darwinism biologen Ernst Haeckel (1834-1919). Han bidrog till darwinismen genom att föreslå teorin, sammanfattat i ”Ontogeny Recapitulates Phylogeny”, att däggdjur replikerar evolutionsprocessen i sin embryoutveckling (år senare insåg man att denna teori var ogrundad och att Haeckel till och med hade förfalskat sina tabeller och diagram). Haeckel grundade ”Monist League” en sammanslutning vars syfte var att sprida ateism, och som samtidigt, blev ett centrum för rasism och romantisk nationalism. På 1920-talet, var den nazistiska rörelsen, som sedan utvecklades under ledning av Hitler, influerad av Haeckels idéer och ”Monist League”. Historikern Daniel Gasman, skrev om denna utveckling i The Scientific Origins of National Socialism: Social Darwinism in Ernst Haeckel and the German Monist League, och sade:

[R]asligt inspirerad social darwinism i Tyskland… var nästan helt i skuld till Haeckel för dess tillkomst… Hans idéer tjänade till att förenas till en fyllig ideologi, trenderna av rasism, imperialism, romanticism, antisemitism och nationalism… Det var Haeckel som förde vetenskapens hela tyngd alltför hårt vid sidan av det som var Volkisms huvudsakliga irrationella och mystiska idéer.8

Gasman skrev också:

Det kan sägas att om darwinismen i England var en förlängning av laissez faires individualism projicerat från den sociala världen till den naturliga världen, (i Tyskland var det) en projektion av tysk romantik och filosofisk idealism… Den form som social darwinism tog i Tyskland var en pseudovetenskaplig religion av naturdyrkan och naturmystik kombinerad med föreställningar om rasism.9

I samma anda skrev Janet Biehl att "Haeckel var också en anhängare av mystisk rasism och nationalism, så den tyska social darwinismen var från början ett politiskt begrepp som lånat romantisk rasism och nationalism en pseudo-biologisk grund”.10

Slutsats

Allt som vi har diskuterat visar återigen att romantiken är en psykologisk disposition och en syn på världen som är helt utanför gränserna för, och skadligt för, religionen. Detta framgår också i den mening att, darwinismen, som har varit nästan synonymt med ateism ända sedan det först föreslogs, är underförstått i romantiken.

Förhållandet mellan romantisk nationalism och darwinism, och dess roll i uppkomsten av den nazistiska rörelsen, avslöjar ännu ett viktigt faktum: Romantiken har ett mycket skadligt inflytande för både den enskilde och för samhället. De som fastnat i den kan lätt bli lurade in i ett sätt att tänka som är helt i motsats till skäl, sunt förnuft och rätt samvete. De kan förledas att tro, till exempel att den egna rasen är överlägsen alla andra, att de är berättigade att gå i krig, att invadera och ockupera en stor del av hela världen, och att det är legitimt för dem att förinta eller förslava andra nationer.

Nazityskland var den främsta historiska instansen att demonstrera det destruktiva och grymma i romantisk nationalism. När nazisterna kom till makten 1933, genomförde Hitler och hans personal generaler en kampanj för att ”inpränta romantiska känslor”, och inom en kort tid, kom det tyska samhället att anta det meningslösa påståendet romantisk nationalism. I slutet av 1930-talet, kom den överväldigande majoriteten av tyskarna att tro att ”Tyska riket” (Third Reich) snart skulle grundas och styra hela världen, och vara i tusen år. För att de skulle få sitt efterlängtade öde, trodde de att den tyska rasen behövde bli ”renad” genom eliminering av alla minoriteter i landet. De trodde också att Hitler var en oantastlig och oövervinnlig ”ledare” (Führer), besatt av övernaturliga krafter som skulle leda dem till säker seger. Tårögda lyssnande till Hitlers ilska, krigiska, paranoida och diskriminerande tal, var massorna förhäxade och förlorade all känsla av verklighet.

The need was felt for distinct symbols to stir up romantic nationalist sentiments in the people; such as, the "German army," "German people," the "German flag," "German blood," etc...

De berömda nazi-Nuremberg mötena var ett tydligt uttryck för ”romantisk hjärntvätt”. De amerikanska forskarna Michael Baigent, Richard Leigh och Henry Lincoln, beskriver mötena med dessa ord:

De ökända Nurembergmötena var inte politiska möten av de slag som förekommer i väst idag, men listigt iscensatt teater av det slag, till exempel, som bildade en integrerad del av grekiska religiösa högtider. Allt – färgerna på uniformer och flaggor, placeringen av åskådarna, den nattliga timmen, användningen av spotlights och strålkastare, känslan för timing – var exakt beräknat. Filmklippen skildrade människor som berusade sig själva, skanderade sig i ett tillstånd av hänförelse och extas med hjälp av mantrat ”Sieg Heil!” och avgudade Führern som om han vore gud. Ansiktena på publiken är märkta med en själlös salighet… Det är inte frågan om övertygande retorik. I själva verket är Hitlers retorik ganska föga övertygande. Mer ofta än sällan, är det banalt, barnsliga, upprepningar som saknar substans. Men han levererar en giftig energi, en rytmisk puls till det, lika hypnotiskt som en trumvirvel, och detta, i kombination med smittan av massans känslor, med trycket av tusentals människor packade tillsammans i ett begränsat område… produceras en masshysteri… Vad man bevittnar vid Hitlers massmöten är en ”förändring av medvetande” som psykologer generellt associerar med en mystisk upplevelse.11

Mer exakt, var de nazistiska mötena mass-hypnos sessioner, som fullständigt rånade människor på deras resonabla förmågor, och försatte dem under inflytande av romantiken. Utbrottet av andra världskriget kostade denna romantiska hysteri livet på 55 miljoner människor.

Nazismen är endast ett exempel på de destruktiva följderna av romantiken. Eftersom romantiken berövar människor på deras skäl, och placerar dem under kraften av sina känslor, kan det locka dem till alla typer av perversion. Att detta skäl, är det lätt att vilseleda en romantisk person. Under lämpliga förhållanden, och inom en kort tid, kan han bli en innerlig rasist eller fascist. I en annan förekomst, kan han dock bli en kommunistisk militant, attackera oskyldiga människor och samtidigt skandera leninistiska marschsånger, eller till och med glömma bort sina sinnen till den grad att sätta eld på sig själv för vad han kommer att anse som en rättvis sak. Det är möjligt för en romantiker att vara grym och hård i ett ögonblick och snyfta känslomässigt i nästa. Det finns ingen gräns för vansinnets resultat när visdom är ur funktion, och man blir fånge i sina känslor – bättre sagt, de irrationella passioner Satan framkallar hos honom.

People were captivated by emotionalism inspired by Satan. Spellbound, they listened to Hitler, and even applauded his inhuman deeds. The romanticism, which had reached such a degree of insanity, was also taught to children who were, in turn, diverted into the path of perversity.