Romantik I Religionens Namn

Snarare än en fullt utvecklad ideologi själv, är romanticism snarare ett inflytande som genomsyrar olika andra ideologier, erbjuder dem med en känslomässig kvalitet som tillåter dem att beröva människor deras rationalitet. Såsom den har trängt in så totalt icke religiösa och perversa ideologier som fascism och kommunism, gör den även ibland sitt inflytande känt under skenet av religion.

Innan detta ämne lyfts, finns det en viktig del som först måste förstås. En rörelse som hävdar sig i religionens namn är inte nödvändigtvis sant religiös. Tvärtom, under det förgångna, har det varit många individer, grupper och idéer som har arbetat i Guds namn och religion, och samtidigt haft för avsikt att göra skada på religion och dess anhängare. Gud ger oss exempel på sådana instanser i Koranen. Till exempel, planerade en kriminell att döda en av Guds profeter, profeten Salih. Medan han utformade sin plan, gjorde han, och de med honom, en ed i Guds namn:

De sade: ”Låt oss svära vid Gud att vi skall överfalla honom och hans familj under natten [och slå ihjäl dem]; därefter skall vi säga till den som bevakar hans rätt: 'Vi har inte bevittnat mordet på dem; det vi säger är rena sanningen!' (Koranen 27:49).

	Romanticism under the guise of religion was the cause of the mass suicides of many cultmembers in the U.S.A. David Koresh (above left) was responsible for the death of 80 of his followers in 1993. Under the leadership of Jim Jones (above) a total of 900 of his cult members committed suicide in 1978.

De hedningar som motsatte sig profeterna anklagade dem ofta för att ”fabricera lögner mot Gud”, vilket pekar på det faktum att de trodde om sig själv vara religiösa och gudfruktiga (Koranen 42:24). Exempelvis, Farao, som var pervers till den grad att påstå sig vara en Gud, sade detta om Moses:

Och Farao sade [till stormännen]: "Låt mig [se till] att Moses dödas; han kan anropa sin Herre [om hjälp]! Jag är rädd att han [annars] förmår oss att anta en ny religion eller stör ordningen i landet och fördärvar sederna. (Koranen 40:26).

Detta visar att det är möjligt att tänka perverst och utföra oönskade handlingar under namn och skepnad av religion, och romanticism är på toppen av listan över dessa perversiteter som tros vara religiösa, men i själva verket inte är relaterade till religion alls.

Under the influence of emotionalism people become members of perverted cults and completely lose touch with reason and true religion. Herff Applewhite (above) told his followers that someone called "Do" was going to come and take them away in a UFO. They believed him and committed suicide as a group.

För att förstå hur romanticism förväxlas med religion, är det viktigt att till fullo förstå idén om ”uppriktighet”. Uppriktighet gör något endast för att vinna Guds godkännande. Om handlingen är utförd med verklig uppriktighet, räknas det som dyrkan i Guds ögon. Till exempel be, fasta, ge allmosor, arbeta för Guds sak, och alla andra handlingar av service, är att betrakta som handlingar av dyrkan, endast om de genomförs för att vinna Guds godkännande. Dyrkan som utförs utan avsikt att vinna Guds godkännande är ogiltig enligt Guds befallning i Koranen: ”Det skall gå dem illa som ber utan att deras hjärtan deltar i bönen, de som vill ses [och berömmas]” (Koranen 107:4-6). Detta är också tydligt i profeten Muhammeds ord, som sade: ”Gud accepterar sådana gärningar som utfördes enbart för Hans skull och som var tänkta att söka hans glädje”.12

Det är på detta sätt som romantiken förvränger religionen. Den riktar religion mot ett annat syfte än att få Guds godkännande; den representerar religion som en känslomässig upplevelse, där människor kan tillfredsställa sina känslomässiga behov, inte praktiseras till glädje för Gud.

Genom att fördunkla denna subtila men mycket viktiga skillnad, leder romantiken människor till en falsk förståelse för religion, där slutresultatet blir mystik. När mäniskor slutar förstå religion som underkastelse till Gud, och börjar se det som ett sätt att få en ”psykologisk upprymdhet”, söks sedan ett antal mystiska metoder som dränker dem ännu djupare i detta falska tillvägagångssätt.

In superstitious religions, it is common for people to immolate themselves, injuring their bodies in the name of faith. This is a result of a romantic understanding of religion.

När vi jämför romantiserad religion med den religion som Gud har uppenbarat för oss i Koranen, kan vi känna igen ett stort antal skillnader:

1. I Koranen, befaller Gud människan att använda sina sinnen, att tänka, att fundera över vad Gud har skapat, och på så sätt komma att tro. Men, den romantiska synen på religion utesluter förnuft; den leder inte människor att använda sina sinnen, tvärtom, uppmuntrar den dem att inte tänka alls.
2. Enligt de romantiska föreställningarna om religion, är det ofta ansett som lovvärt att en person missbrukar sig själv och orsaka sig själv smärta. Till exempel, finns det kristna som tror att de dras närmre Jesus genom att korsfästa sig själv. I vissa orientaliska religioner, som buddhism är det tänkt att svälta sig själv, sova på en obekväm plats och andra former av ”själv-förgörelse” gör en helig. Men i Koranen, finns det absolut ingen sådan föreställning om att en person ska orsaka sig själv smärta. Denna vers från Koranen uttrycker koncist denna skeva romantiska förståelse: Gud gör inte människorna den minsta orätt, men människorna gör sig själva orätt. (Koranen 10:44).

I korthet, enligt det romantiska tillvägagångssättet, är religion något som uppmuntrar ens tendenser att idolisera individer, att vara icke reflekterande, nostalgisk, självutplånande och självdestruktiv. Det är ett förfalskat system som består av tro och praxis helt främmande för den sanna religionen.

Istället för att lära sig vad Gud vill ha av dem och leva sina liv i enlighet därmed, föredrar människor att fortsätta förhållningssättet till religionen, beteendet och stereotypa sätt att tänka, ärvt från sina förfäder. De lever inte sina liv i enlighet med en rationell bedömning av de villkor som omger dem, utan håller fast vid samma gamla traditionella tankemönster och beteenden. Detta är en perversitet mot vilken Gud varnar kraftigt för i många verser i Koranen. Här är några exempel:

Och när de hör uppmaningen: "Kom och slut upp kring det som Gud har uppenbarat och kring Profeten", svarar de: "För oss räcker det som var våra förfäders tro." Men om deras förfäder inte använde sitt förstånd och saknade all vägledning. (Koranen 5:104).

och när de begår skamlösa handlingar, säger de: "Så gjorde våra fäder och Gud har [själv] påbjudit det." Säg: "Nej, Gud påbjuder inte skamlösa handlingar. Påstår ni om Gud sådant som ni inte kan veta?". (Koranen 7:28).

Och när dessa människor uppmanas att rätta sig efter det som Gud har uppenbarat, säger de: "Nej, vi följer våra förfäders väg." Och om det var Djävulen själv som hade uppmanat dem [att gå raka vägen] in i den flammande Elden? (Koranen 31:21).

Slutsats

Om en person vill kunna utöva den typ av religion som Gud vill att han ska utöva, måste han först fly romantikens träsk. Som Han har befallt i följande vers: ”Ja, Gud är Sanningen och allt det som människor anropar i Hans ställe är sken och lögn. Gud är den Höge, den Väldige.” (Koranen 22:62). Gud är den verkliga, och för att förstå detta är det nödvändigt att vara en ”realist”. De som däremot är fascinerade av romantiska ideal, påverkas antingen av perversa ideologier såsom romantisk nationalism eller kommunism, eller tappar kontakten med begrepp som visdom och uppriktighet genom en romantisk tolkning av religionen, eller påverkas av den romantiska idén om kärlek som vi ska undersöka i nästa kapitel i denna bok.

Även om de individer som drabbas av detta sätt att tänka skulle börja utöva religion, saknar de den mentala stabiliteten för att hålla ut på grund av det vacklande andliga tillstånd som romantiken leder dem att ha. Det finns många individer som börjar utöva religion inspirerade av några få romantiska föreställningar, men som snabbt ger upp och återgår till ett liv utan religion.

Men, Gud ger detta kommando till människor:

Herren över himlarna och jorden och allt som är emellan dem! Dyrka Honom därför utan att förtröttas i din dyrkan! Känner du någon som kan kallas Hans namne?". (Koranen 19:65).