Och om Vi låter människan smaka något av Vår nåd och sedan tar det ifrån henne, misströstar hon och glömmer allt vad hon har [Oss] att tacka för. Och om Vi låter henne se bättre tider efter att ha fått pröva på motgångar, säger hon helt säkert: "De onda dagarna är förbi" och glädjen gör henne övermodig och skrytsam. Annorlunda är det med dem som tålmodigt håller ut [i motgången] och lever ett rättskaffens liv. För dem väntar syndernas förlåtelse och en riklig belöning.
(Koranen 11:9-11).
Sentimentalitet stänger sinnet och gör en sårbar för Satans all list. Med hjälp av sentimentalitet som verktyg, kan Satan leda människor och samhällen utan religion som han vill, till alla typer av perversion. Vi undersökte några exempel av hans strategi i det första avsnittet i den här boken, och vi har sett att ideologier som romantisk nationalism och kommunism har utnyttjat sentimentalitet att leda individer och samhällen i förstörelse.
I våra vardagliga liv finns det många typer av sentimentalitet. På de följande sidorna kommer vi att titta på de grundläggande typerna av sentimentalitet.
Människor är skapade med en natur som finner nöje i skönhet och med en önskan att leva i lycka och välfärd. Därför är det en helt naturlig mänsklig önskan att bli av med obehagliga situationer så fort som möjligt, eller att göra dem till behagliga. Faktum är, att vara fridfull i sinnet och ha en hälsosam anda är viktiga faktorer för sinnets hälsa, liksom för kroppen. Men, när människor agerar i enlighet med sina känslor, begär och passioner utan hänsyn till Koranens undervisning, blir de förtryckta av sorg, oro och rädsla. När man inte har förståelse för den typ av öde, och vad det innebär att lägga sitt liv i Guds händer och fullständig underkastelse till Hans vilja som lärs ut i Koranen, är han i ständig kamp med den oro som härrör från att inte veta vad som kommer att hända med honom eller dem nära honom vid varje given tidpunkt. För om han lever sitt liv enligt den religion som Gud har valt åt honom, och enligt de moraliska normerna i Koranen, kommer han aldrig uppleva denna ångest eller någon annan sådan svårighet. Gud förkunnar denna sanning genom sina budbärare när han säger:
[Men i lustgården] sade Han: "Ned härifrån, båda! Ni skall alla, [ni och era efterkommande, ha er boning på jorden och] vara varandras fiender! Men om ni nås av Min vägledning - och ni kommer att nås av den - skall den som följer Min vägledning inte gå vilse och han skall besparas lidande [i det kommande livet]. Men den som vänder ryggen åt Mig [och Mina budskap] skall få ett eländigt liv och på Uppståndelsens dag skall Vi låta honom stiga fram blind." (Koranen 20:123-124).
 |
| Evaluating everything negatively throughout his day, a sentimental person becomes easily upset, infuriated, and regretful, regarding it all as misfortune. |
Som framgår av ovanstående vers, vänder sig många människor bort från Guds påminnelse och som ett resultat, lever de ett oroligt och olyckligt liv. Eftersom de lever sina liv baserat på vidskepelsen att livet leds av en slump, känner de ånger genom bakslag och otur när just de sakerna kan vara till deras framtida fördel. Deras sinne är ständigt upprört av rädsla för att få sparken och sluta som fattig, att bli lurad eller att bli sjuk. När de hoppas på smicker oroar de sig för att de kommer förlöjligas; när de hoppas på lojalitet oroar de sig för att konfronteras med otacksamhet. De blir pessimistiska när de anser att möjligheten att få dåliga nyheter kan komma närsomhelst, eller att någon skulle säga eller göra något otrevligt mot dem. Även i sina lyckligaste ögonblick lever de med ångesten att de inte kan göra ögonblicket evigt; deras liv är verkligen en mardröm. I en vers, avslöjar Gud det ångesttillstånd där de som bortser från Koranen lever:
Gud vidgar bröstet hos den som Han vill vägleda, så att det kan fyllas av underkastelsen under Hans vilja, men hos den som Han vill låta gå vilse låter Han bröstet pressas samman i ångest, som hos den som stiger uppför ett högt [berg]. Så låter Gud nederlagets skam drabba dem som inte vill tro. (Koranen 6:125).
Det är naturligt att de utan religion bör känna sig störda och utan sinnesfrid eftersom de tillbringar sina liv i sällskap med dem utan de goda moraliska kvalitéerna i Koranen, såsom kärlek, medkänsla, barmhärtighet, självuppoffring, lojalitet och ödmjukhet. Att leva i ett system fullt av svek och skada där människor inte hjälper varandra utan att förvänta sig något i gengäld, där vänskap bedrivs med förväntningar om vinst, där även enkla misstag man begår möts med ett ilsket svar och där alla behandlar andra orättvist, skvallrar utan att säga vad de egentligen tycker, är en anledning till missnöje för en sentimental person.
Men, om en sådan person skulle leva i en miljö som var till deras belåtenhet, skulle det inte ändra mycket. Även om mycket skulle hända runt dem som de borde känns sig lyckliga över, skulle sådana känslosamma människor hitta ett sätt att se dem i ett negativt ljus. Därför att de ser varje liten sak på ett sådant sätt, det spelar ingen roll om vädret är varmt eller kallt, regnigt eller blåsigt; de vänder vad det än är till något att klaga på. Vi skulle kunna illustrera, med sidor av exempel, hur dessa människor finner ursäkter för att känna sig missnöjda vid varje tillfälle. Det är ett uttryck för vad Gud säger i följande vers, Låt dem skratta den korta tid [det jordiska varar] - sedan måste de fälla många tårar över allt det [onda] de gjorde! (Koranen 9:82). I en annan vers, avslöjar han beteendet hos en icke troende, ”Hon beklagar sig så fort hon drabbas av något ont”. (Koranen 70:20).
En annan väsentlig orsak till missnöje som upplevs av dem utan tro är det faktum att deras planer inte går som de förväntar sig. Till exempel, en känslosam person förbereder en måltid för sin man och är besviken när hon inte får den reaktionen hon förväntade. Hon sparar pengar för att köpa en present åt sin vän, men igen blir hon ledsen när hon tror att vännen inte var så nöjd med gåvan som hon hoppats. Hon köper ett hus, men återigen känner hon sig ledsen eftersom målaren inte blandat färgerna bra. Möjliga orsaker till att vara olycklig är oändliga. Nederlaget för ett favoritfotbollslag, få några poäng sämre än förväntat på ett test, vara sen till jobbet, en trafikstockning, att ha sönder ett par glasögon, att förlora en klocka, att få en fläck på en favoritkostym eller klänning på en fest – allt kan bli en ursäkt för att vara olycklig.
En person som bedömer en situation ytligt och reagerar känslomässigt på den, kan inte förutse att om något som skulle hända honom, kan det i ett senare skede visa sig vara fördelaktigt för honom. Tänk till exempel, en person som blir nedstämd för att han missade sin buss; hur vet han att den bussen inte kommer att vara med i en olycka en stund senare? Kanske Gud bestämde att han missade bussen som en del av sitt öde, så att han kunde undkomma olyckan. Låt oss betrakta ett annat exempel: en förare missar en avfart han är väl förtrogen med och hamnar på fel väg. Han bedömer situationen från sin ytliga nivå av förståelse, han blir arg på sig själv, hans glädje försvinner för han kommer få köra längre. Det var dock Gud som fick honom att ta den vägen; som i varje förekomst, var även detta hans öde.
Och återigen, att inte få det jobb han verkligen ville ha, är ett tillfälle för en okunnig person att känna sig olycklig och nedstämd. En sådan person anser att få jobbet som det absolut bästa för honom, och att inte få det som den största förlusten, medan en person som tror på att Gud är hans vän och beskyddare vet att Gud godkänner resultatet för hans godhet, och han kommer att lämna det med glädje och tillfredsställelse. Kanske arbetsmiljön skulle ha skadat hans hälsa; kanske var det nödvändigt för honom att inte ta jobbet eftersom en större möjlighet var på väg att komma till honom.
Och slutligen, om en person skulle sätta sig i en bil på morgonen och den inte fungerade, skulle han i sin okunnighet se det som en stor olycka, men bilen fungerade faktiskt inte därför att Gud utsåg det så, och någon fördel skulle komma ur situationen. Personen i denna situation kanske inte ser orsaken bakom händelsen, men oavsett om han ser den eller inte, måste han vara nöjd med Gud.
Folk kallar det otur när något händer mot deras vilja, medan det är bäst för händelsen att ske på detta sätt eftersom det bestämdes av ödet. Om Gud skulle visa dem orsaken bakom det de kallar olycka, och för vilken de känner sig frustrerade, och fördelen som i slutändan kommer från de saker som annars stör dem och gör dem oroliga eller arga, skulle de förstå hur missvisande det var när de var ledsna, och deras känslor skulle vända sig till glädje och fröjd. Om en persons öde skulle avslöjas för honom i sin helhet, och de så kallade olyckorna skulle ses för den roll de spelar i det, skulle han aldrig mer känna ånger för det som händer honom.
Därför, är det klokast att leva ett liv i underkastelse för Gud. Hur som helst, återstår det att säga att alla redan lever i underkastelse till Gud, vare sig de inser det eller inte, men det är nödvändigt att en person är medveten om detta i sitt liv. Troende som besitter en sådan medvetenhet lever tryggt med frid i sinnet, observerar med nöjd anda upplösningen av det öde som Gud har fastställt för dem, lika fridfullt som man tittar på en film. De vet att, som profeten Muhammed sade, ”Rikedom finns inte i stora rikedomar, men rikedom finns i självbelåtenhet”.13
De flesta tror, att förutom födelse, döden och dennes timme, och vad Gud har gett åt människor, bestämmer ödet ingenting; de tror att saker händer av en slump eller förbiseende utan anknytning till ödet. Denna villfarelse gör dem upproriska mot det som fastställts för dem enligt deras öde och är orsaken till deras melankoli. De anser varje händelse vara ett bakslag mot dem, vilket får dem att lida fortsatt plåga. Därför, uppskattas lyckliga och glada stunder av sentimentala människor som kort och flyktigt. Och, precis efter att ha upplevt ett ögonblick av glädje, väljer de att minnas något sorgligt och återgår igen till sin depressiva melankoli.
Dessa faktorer är alla naturliga och oundvikliga resultat av att leva utan religion. Utan tro, blir en person förslavad att ångra och melankolisera. Likaså, de som lever i världen som försumliga, som slösar sina liv utan någon uppmärksamhet för Guds bud, eller Hans föreskrifter, kommer hädanefter möta sitt missnöje: De skall svara: "Herre! Vårt onda öde besegrade oss och vi gick vilse (Koranen 23:106).
Det är sant att Gud kan testa en person i denna värld med vissa svårigheter och bekymmer. Däremot ger inte den troende efter för melankoli och pessimism när han konfronteras med sådana bekymmer; han reagerar inte känslomässigt. Han vet att Gud testar honom för att se hur han beter sig i svårigheter, och att lösningen inte är att vända sig till gråt eller sorgsen ånger. Lösningen ligger i att söka hjälp från Gud, ”Vem är Den som bönhör den betryckte som ropar till Honom i nöd och befriar denne från det onda [som plågade honom], och vem är Den som har låtit er ta jorden i besittning? Kan det finnas en gud vid sidan av Gud? [Åt detta] ägnar ni knappast någon eftertanke!” (Koranen 27:62), lita endast på Honom, och att vara säker på att Gud skall höra hans böner och bevilja hans önskningar. Detta är Guds löfte till sina tjänare:
Helt visst skall de som är nära Gud aldrig känna fruktan och ingen sorg skall tynga dem, de som tror och ständigt har Honom för ögonen. Till dem är budskapet [om lycka] i detta liv och evig salighet riktat. Ingenting kan rubba Guds löfte. Detta är den stora, den lysande segern. (Koranen 10:62-64).
Dessutom, skapar Gud sådana prövningar av ångest och svårigheter av en mycket speciell anledning. När någon tittar med trons ögon, och ser orsakerna bakom all den skönhet som Gud har skapat, kommer han röras till medkänsla och hans belåtenhet ökar. Därför, ger underkastelse till Gud en känsla av lugn i själen och tillåter en att leva med frid i sinnet.
Känslosamhet å andra sidan, fullständigt alienerar folk från medvetenheten att vara i Guds händer, och får dem att reagera på situationer med överdriven glädje, eller överdriven smärta och sorg. Gud förklarar i Koranen vacklandet av sådana personer mellan hopplöshet och arrogans, och skillnaden mellan dem och troende:
Och om Vi låter människan smaka något av Vår nåd och sedan tar det ifrån henne, misströstar hon och glömmer allt vad hon har [Oss] att tacka för. Och om Vi låter henne se bättre tider efter att ha fått pröva på motgångar, säger hon helt säkert: "De onda dagarna är förbi" och glädjen gör henne övermodig och skrytsam. Annorlunda är det med dem som tålmodigt håller ut [i motgången] och lever ett rättskaffens liv. För dem väntar syndernas förlåtelse och en riklig belöning. (Koranen 11:9-11).
Sentimentalitet visar sig oftast hos kvinnor som sorg, pessimism, gråt och gnällighet, medan hos män visar det sig generellt som ilska, lättretlighet och aggression. Till exempel, när en känslosam man ser att hans plats i ett parkeringsgarage har tagits av någon annan, kommer han att skrika och sparka på den inkräktande bilen. Eller, om någon stöter in i honom på gångbanan av misstag, kommer han lätt tappa humöret. Eller, om hans son eller dotter lämnat huset och glömt nyckeln inne, om en servitör är sen att lämna notan, om en sekreterare ber honom vänta i telefonen, eller om han är irriterad av trafiken, kommer han säga det första som dyker upp i tanken. Konfronterad med problem som en rationell person skulle kunna hantera enkelt, även utan att ockupera sinnet av hundratals detaljer inblandade, skulle en känslosam person reagera på ett onödigt överdrivet sätt. Och för det mesta, bara skadar han sig själv och blir förödmjukad.
 |  |
| If a person is hot tempered, unable to control his anger, yells, shouts and injures himself or others, it is clear that his actions are provoked by his emotions, not his reason. |
Känslosamhet hos män sker i form av ilska och lättretlighet och betraktas ofta som kvalitéer för en ”tuff kille” eller ”macho”. Denna psykologi är bara en blandning av ilska och romantik, medan de flesta av dem som är påverkade av det är obalanserade och har en tendens att tappa humöret eller ”tappa besinningen”. Som ett resultat av ett ögonblick av obetänksamhet, kan de såra eller skada någon, eller till och med döda; deras offer kan lätt bli en total främling. Sidor i tidningar är ofta fyllda med brott och förbrytelser som begåtts av den här typen av personlighet. En kväll som kanske började glatt kan få ett plötsligt slut när en känslosam man blir irriterad och slår en vän eller någon nära honom. Gåendes på gatan kanske han plötsligt drar ut en kniv och knivhugger någon okänd person som ”tittade snett på honom”. För en minut, kan han ge efter för sina passioner, och sedan spendera resten av livet i fängelse. Ännu viktigare, om han dödar, eller på annat sätt skadar någon utan rättvis orsak, kommer han ha begått en allvarlig synd i Guds ögon.
Lättretlig känslosamhet hos en person är en potentiell fara som kan bryta ut närsomhelst och få mycket allvarliga konsekvenser. En känslosam person kan bli arg om någon gör ett felaktigt drag i trafiken, eller om någon han inte känner tittar på honom på ett sätt som gör honom obekväm, eller på grund av ett enkelt missförstånd, sedan agerar på ett sätt som bara ger honom alla möjliga problem och smärta.
Ett tydligt exempel på det orimliga som känslosamhet ger upphov till kan ses i det brutala beteende som visas av vissa fans efter en fotbollsmatch. De anfaller människor de inte känner och nästan dödar dem med köttyxor, knivar och klubbor. Deras sinne och samvete är förblindat av Satans vapen känslosamhet, verkligen en allvarlig plåga för samhället. Men, Gud befaller människan att undvika Satan, för att upprätta fred och säkerhet, inte ilska och konflikter.
Troende! Ge er hän åt Gud i hel och full underkastelse [under Hans vilja] och följ inte i Djävulens fotspår - han är er svurne fiende. (Koranen 2:208).
 | ||
| 1) The Mirror, 31.01.2002, | 3) Daily Express, 16.04.2002 | 5) The Mail on Sunday, 24.02.2002, |
| When you open pages of the newspaper, it is common to read of people who have committed an act or a crime motivated by a moment's rage and emotionalism-a person becomes suddenly angry and brings an end to a pleasant evening by assaulting a friend or relative; another stabs a total stranger in the street because he looked at him "sideways"; yet another loses money on the stock market and kills his family; while someone else suddenly becomes angry because he is the but of a joke and kills his friends. Because they were overcome in a moment of unruly passion, they will have to spend the rest of their lives in prison, but, more importantly, they have committed murder, a grievous sin. In each of these examples, Satan has clouded the perpetrator's reason, and led him to act according to his base passions and desires. | ||
Profeten Mohammed predikade också lugnet bland de troende, sägandes, ”Den starka är inte den som övervinner folket med sin styrka, men stark är den som kontrollerar sig själv medan han är ilsken”.14
Här är det nödvändigt att skilja mellan sentimentlitet och rationalitet. Ilska och hat som svar på övergrepp och ondska, gör en person mer känslig för och uppmärksam på rättvisa, fred och godhet, och motiverar honom att sträva efter att utrota grymhet och ondska, för att förebygga, och för att skydda rättigheterna för de svaga och oskyldiga. Om känslan för rättvisa som Gud gav till mänskligheten inte styrs av vilja och visdom, kan den avledas från sitt verkliga syfte och blossa upp gentemot fans av en motsatt idrottsklubb. Människor som inte har en stark vilja och visdom kan inte hålla tillbaka sina känslor, och kan ledas från den sanna vägen i vilken riktning Satan än kan önska. I en annan vers, varnar Gud mänskligheten för Satan:
TROENDE! Följ inte i Djävulens spår! Djävulen uppmanar den som följer i hans spår [att begå] skamlösa handlingar och det som strider mot rimlighet och förnuft. Om Gud inte hade visat er godhet och förbarmat Sig över er, skulle ingen av er ha kunnat rena sig; men Gud låter den Han vill växa i renhet. Gud hör allt, ser allt. (Koranen 24:21).
 |  |
 | There are times in sports competitions, especially football matches, when a great number of spectators are caught up in emotionalism. In such cases, people become completely irrational. They become easily angry, assaulting another, or become so caught up in their emotions that they break into tears. Sometimes, their actions become so out of control that they injure others. |
Människor som inte är på sin vakt mot listiga angrepp av Satan kan förledas att använda sin gudagivna nåds välsignelse på ett totalt olämpligt sätt. Uppfattningen om meningen med nåd som är mot Guds påbud är en satanistisk känsla av nåd. Sentimentala människor använder inte Koranen som mått på medkänsla och barmhärtighet utan sina egna impulser snarare, och som ett resultat, är deras känsla för dessa frågor missriktad.
Till exempel, är vissa människor djupt påverkade av mänsklig smärta, små barns eller söta oskyldiga djurs död. Men här, kommer den satanistiska typen av nåd i kraft och leder en person till uppror mot Gud och in i en hädisk benämning om Gud. Å andra sidan kommer en person som använder sin visdom för att befria sig från en sådan antydan att kunna se sanningen klar och obefläckad. För små barn eller en troende, är döden inte ett förtryckande hot; det är för honom en lättnad, och ett steg mot ett evigt vackert liv. Det är en dörr genom vilken Gud för sina tjänare till Hans närhet. Men, ur synvinkel för Satan och hans vänner, är döden slutet på deras ohämmade lustar och passioner; det är den tidpunkt då dörren till evig pina som lovats dem öppnas. Av denna anledning, ser Satan döden som något avskyvärt och motbjudande och försöker presentera den som sådan. Från hans perspektiv, är det sant, men så är det inte för de troende och de oskyldiga. Ur synvinkel för någon som är ämnad för helvetet, är döden verkligen en ond sak; men för dem som är ämnade för paradiset, är det något som lovar njutning.
Den satanistiska förståelsen av medkänsla leder en att utöva medkänsla på ett sätt som inte kommer göra något gott, utan bara orsaka skada för andra. Människor i ateistiska eller hedniska samhällen blundar för allt som andra gör utan att beakta huruvida dessa handlingar i slutändan kommer vara till deras nackdel fortsättningsvis. Till exempel, tillåter de omoral och säger ingenting när de ser någon göra något som Gud har förbjudit; i själva verket kan de även medverka till handlingen. Ett annat exempel är föräldrarna till ett barn som nåt åldern då han kan fasta; de tillåter honom inte, eftersom de tror att han inte kan motstå hungern, och ett annat exempel är en som inte kan förmå sig att väcka en familjemedlem och bjuda in honom till morgonbönen. Sådana människor har faktiskt en satanistisk förståelse av medkänsla.
Den troende mäter den medkänsla han utövar i termer om det goda det för med sig i livet efter detta. Ibland, kommer den kärlek och medkänsla han känner gentemot en annan troende kräva av honom att vara kritisk eller att korrigera den personen för deras eget bästa. Han kan kritisera någon vars beteende han finner anstötligt, han kan försöka avråda honom att följa en viss riktning, eller så kan han förbjuda fel som det befalls i Koranen. Detta är sann medkänsla. När en troende talar på detta sätt, försöker han säga något som den andra personen på allvar kan ta in i sitt hjärta, och för att hindra honom från att fullfölja varje handling som strider mot Koranen. Han vill inte se honom riskera att hamna i plågor i helvetet i livet efter detta, varifrån det inte finns någon återvändo. Av denna anledning, kommer han uppmuntra honom att leva det slags moraliska liv som mest behagar Gud; på detta sätt, förbereder han honom för paradiset och på så sätt, kommer han faktiskt agera utav största möjliga slags medkänsla. Det får inte glömmas att verklig brist på medlidande är att passivt iaktta de oförätter någon annan har gjort utan hänsyn till vad som väntar honom i livet efter detta.
Satanistisk medkänsla går hand i hand med orättvisa. En klok troende fattar sina beslut i varje situation ur rättvisans synpunkt och Guds vilja, medan en person som fattar sina beslut på grunder av dessa satanistiska känslor av sorg och medkänsla, är ganska benägen att handla orätt. Han kommer att agera i den riktning som styrs av hans lägre jag, hans känslor, begär och passioner. När han bevittnar en händelse, kommer han att agera ut sina känslor av medlidande utan att veta vem som har rätt och vem som har fel, utan att göra en rättvis och klok bedömning och, viktigast av allt, utan att ta hänsyn till Koranens kommandon. Han kommer att agera utifrån sina känslor av medlidande. Generellt kommer han involvera sig själv och andra i skadliga företagsamheter genom sina felaktiga beslut och metoder. Därför blir det tydligt att den medkänsla han känner är ganska långt från den fina moraliska dygd Koranen befaller.
En av de mest talande egenskaperna hos en sentimental person är deras själviskhet. Denna typ av person kan på ytan visa sig agera utifrån självuppoffring, men faktum är, att hans handling var fastställd att tillfredsställa hans egna känslor. Av den anledningen, förväntar vi oss inte en sentimental person att agera rättvist eller att ha en verklig känsla för jämlikhet. När han befinner sig i en situation som verkar gå mot hans personliga intressen, eller en släkting eller någon han älskar, istället för att agera rättvist görs orättvisa eller partiska beslut. När det gäller ett ärende som avses för honom för hans beaktande, kan han till och med erbjuda ett oärligt yttrande till förmån för en vän eller släkting, eller till och med erbjuda falskt vittnesmål. Däremot, en av de viktigaste egenskaperna för en troende att ha, är för honom att agera rättvist. I Koranen, befaller Gud alla att agera i rättvisa, inte bara gentemot vänner och släktingar, utan också gentemot dem som kan vara våra fiender:
TROENDE! Slå vakt om rätten och rättvisan som Guds vittnen, även om det skulle vara till skada för er själva eller era föräldrar och nära anförvanter. Vare sig det gäller en rik man eller en fattig stackare är Gud närmast [att döma] såväl den ene som den andre. Låt därför inte era känslor [för eller emot någon] påverka er; då är det fara att ni avviker [från rättens väg]. Och om ni förvanskar sanningen eller undandrar er [att vittna], är Gud väl underrättad om vad ni gör. (Koranen 4:135).
I en annan vers, inbjuder Gud människor att bära ”vittne med rättvisa”:
TROENDE! Stå fasta på Guds sida som vittnen för rätt och rättvisa och låt inte avoghet mot människor förmå er att avvika från rättvisans väg. Gör rätt - det ligger gudsfruktan närmast; Gud är väl underrättad om vad ni gör. (Koranen 5:8).
Det är dock inte möjligt för en sentimental människa att kunna fullgöra buden i dessa verser, eftersom en sådan persons karaktär har sin grund i själviskhet, och hans bedömningar är inte objektiva. Han kommer först agera till sin egen fördel, sen för sin familj och sina vänner, sedan kanske till och med ge företräde för dem han är partisk till utan någon särskild anledning. Han blundar för omoral och till och med handlingar som kan betraktas som brott.
En av de starkaste känslorna en människa kan känna är ”tacksamhet”. En människa är, varje ögonblick av sitt liv, från den dagen han föddes, en mottagare av ett ständigt flöde av välsignelser. Eftersom de flesta av dessa välsignelser tas emot av honom på ett eller annat sätt, tenderar en person att istället rikta sina känslor av tacksamhet mot dessa källor. Men, Koranen anger tydligt, i flera fall, att den enda till vilken sann tacksamhet beror är Gud. I Koranen är denna tacksamhet definierad som ”att tacka”. Den tacksägelse avser den medvetenhet som alla välsignelser, oavsett deras ursprung, kommer från Gud, och att Han är den enda leverantören; det är det innerliga uttryck för vårt tack och tacksamhet till Gud allena.
I Koranen står det att, att tacka endast Gud och att uttrycka tacksamhet till endast Honom, är kännetecknet för en sann dyrkare.
Troende! Ät av de goda ting som Vi skänker er för ert uppehälle och tacka Gud, om det är Honom ni [vill] dyrka. (Koranen 2:172).
ÄT AV alla tillåtna goda ting som Gud har skänkt er för er försörjning och tacka Gud för Hans välgärningar, om det är Honom ni vill dyrka. (Koranen 16:114).
Från vad som nämns i dessa verser, bör det vara tydligt att tacka Gud, som den enda guden och inte tillskriva gudom till någonting i skapelsen, är tecknet på sann gudsdyrkan. En person som renderar tack vare Gud är medveten om att alla välsignelser kommer från Honom, att allt är under Hans kontroll, och att förutom Gud, finns det ingen annan gudom. En person som är medveten om att alla välsignelser kommer från Gud, är en som i sitt hjärta har en fast tro på det faktum att all makt och myndighet tillhör Honom. Detta är den idealiska människan, såsom den framförts och prisats i Koranen.
Emotionella människor tenderar att vara precis tvärtom. Dessa människor tillskriver de välsignelser de fått till de väsentliga eller personliga resurser som Gud gett dem; och det är till dessa medel de vänder sig för hjälp. För dem är de tacksamma. Kort sagt, upprättar de för sig själva otaliga falska gudar till vilka de falskeligen tillskriver gudomlig kraft. Eftersom de inte använder sin visdom, kan de inte se att Gud skapade det som de falskeligen vördar, och allt vad de åstadkommit av Honom, och att utan Hans makt och kommando skulle de inte ha någon makt eller förmåga att göra någonting.
Denna missriktade tacksamhet är först senare en orsak till skam för sentimentala människor. Deras inställsamhet till sina chefer, en familjs åldring eller en rik släkting leder dem till att bli deprimerade, en känsla som sedan avspeglas i sättet de talar och hur de agerar. Denna typ av beteende är en av de många former av ångest som romanticism frambringar och är opassande för en troende.
I vissa människor tar sentimentalitet form av inåtvändhet eller oförmåga att kommunicera med andra. I denna typ av sentimentalitet, bor en person i sin egen värld, fördjupar sig i sina egna problem; han har inget intresse av vad som sker runt omkring honom och är därför oförmögen att agera. Eftersom han inte har karaktärsstyrkan som kommenderas i Koranen, besitter han inte förmågan att hantera yttre verkligheter. Han försöker inte lösa problem som konfronteras honom, känner sig bara svag, hjälplös och värdelös. Eftersom han inte har lagt sig i Guds händer, och inte litar på hans osvikliga hjälp, känner han att han är helt ensam i världen och utan tillgångar. Av den anledningen, är han rädd att komma ut ur den drömvärld han har skapat inom sig själv.
 |  |
| Emotional people, their introversion, and melancholic loneliness, are not compatible with religion. God calls people to put their trust in Him and have peace of mind |
Denna melankoli som orsakas av sentimentalitet kan leda denna typ av person till depression. De särskilda förhållanden som naturligt upplevs av emotionella människor är ensamhet, stress, nedstämdhet och nervösa sammanbrott. De hittar alltid en anledning till deras dysterhet, sorg, depression och självmordstankar. Till exempel, en flicka som varit föremål för ett skämt som gjorts av en vän kan tänka att det är normalt att spendera hela natten gråtandes och bekymrad över varför hennes vän skulle sagt något sådant. I ett annat fall, kan grånande hår eller ett fysiskt fel vara tillräckligt nog för depression. ”Varför är inte mina ögon en annan färg?” ”Varför kunde jag inte vara lite längre?”; dussintals, eller hundratals sådana frågor upptar dessa människors sinnen, sedda som problem som motiverar deras depression.
 | ||
| 1) The Indian Express, 08.07.2000, | 4) Daily Record, 27.09.1995, | 6) The Daily Telegraph 12.04.2002, |
Du hittar ofta denna typ av person sittandes i mörker och gör vad som tycks vara ”tänkande”, skriver sorgliga dikter, stirrandes på väggen i flera timmar dagdrömmande, promenerar i regnet, suckar djupt, gråter i hemlighet, tårögd, och talar med en skälvande röst. Några av dem kommer dricka eller röka för mycket i ett påstått försök att skingra sin sorg. Dessa människor upplever depression och obehag av vad de tror är en mörk värld, som i onödan leder livet till andlig och fysisk misär. Viktigt att notera är dock att de har antagit ett beteende och en moral som ogillas av Gud.
 |  |
| When they listen to their favourite rock musician, young people sometimes become so overcome with adoration that they become obsessed with that person. This is a kind of sentimentalism. As can be seen on television and in the newspapers, sometimes this sentimentalism causes such excessive emotion that young fans often faint at concerts and have to be taken to hospital. | |
Givetvis, skulle inte dessa människor kunna spendera hela sitt liv instängda i sina rum. Även om de har ett socialt liv, tar de med sina bristfälliga känslomässiga tillstånd offentligt. Generellt är de av en bräcklig läggning och blir lätt förolämpade. Från varje ord finner de en mening som inte var avsedd, och ser i den en mening avsedd mot dem. De blir lätt demoraliserade och förolämpade. Vid minsta provokation, väller deras ögon upp i tårar och de kan till och med gråta i hemlighet.
 |
| Sometimes, under the influence of sentimentalism, introverted, timid and depressed people throw aside all moral values and zealously adopt a perverted way of life, exceeding the bounds of propriety. The homosexual march in the picture at the side is an example of this type of flagrant immorality. |
Hos män, kan en sentimental karaktär med tidens gång nå nya nivåer för avvikande beteende: det kan orsaka allvarliga psykiska problem, feminint beteende, sexuella oegentligheter, och kan ge upphov till homosexuella tendenser. En känslosam person kan dölja perversa tendenser i sitt dolda jag, eller så kan han frimodigt förkunna dem, beroende på sin omgivning. När som helst, kan han bryta ut med sina undertryckta tendenser och därmed exponera sina dolda passioner, brist på återhållsamhet och moraliskt omdöme. Till exempel, dessa dagar, är vi vana vid att emotionella, melankoliska, introverta personer, kommer ut offentligt som aggressiva homosexuella eller transvestiter. I Koranen, fäster Gud uppmärksamhet vid skammen av denna sexuella avvikelse i orden som Lot sade till sitt folk:
OCH [MINNS] Lot som sade till sitt folk: "Måste ni begå sådana skamliga handlingar som ingen i världen har begått före er. Ni går, upptända av lust, till män i stället för till kvinnor! Nej, ni driver verkligen era utsvävningar för långt! (Koranen 7-80:81).
Visst, beror ett sådant skandalöst beteende på det faktum att människor har avvikit från Guds väg och är slavar under sina passioner och begär, vandrandes på Satans väg. Gud utfärdar denna varning till mänskligheten i Koranen:
MÄNNISKOR! Ät av det som jorden ger och som är tillåtet och hälsosamt, och följ inte i Djävulens spår; han är sannerligen er svurne fiende. Han uppmuntrar er [att begå] onda och skamlösa handlingar och [uppmanar er] att påstå om Gud sådant som ni inte kan veta något om. (Koranen 2:168-169).
 |
| People who abandon their reason and wisdom fall under the tyranny of their emotions, and are lured into a perverse way of life. |
Alla typer av känslosamhet som vi hittills har räknat upp, finns till viss del i alla dem som har övergett sina skäl till förmån för att leva som slavar under sina känslor. Men det tar sig olika uttryck beroende på situationerna och människorna som är iblandade. Till exempel, en argsint, irriterad, obalanserad person, oavsett hur hård och gruffig han försöker vara, försöker han fortfarande dölja sin sentimentalitet och svaghet med sken av lättretlighet. En sådan person kan förnedra sig själv genom att oväntat bryta ut i tårar eller gnäll. Kort sagt, någon som inte har någon tro, eller som inte har visdom lämplig för en troende, kommer att inneha en svaghet i sinne och karaktär som är resultatet av sentimentalitet. Denna sentimentalitet kommer att visa sig i olika typer av obalanserat beteende beroende på omständigheterna, miljön och situationen.
Sentimentalitet är inte en last som finns i de troende, som har tro och fruktan för Gud. Eftersom Satan inte har något inflytande över fromma som tror, kan han inte använda sitt vapen av sentimentalitet mot dem. I fråga om Satan, ger Gud detta kommando i Sura 15, vers 42, enligt följande: ”du skall inte ha makt över andra av Mina tjänare än dem som helt gått vilse och [av fri vilja] följer dig.” Av denna anledning, besitter troende en karaktär förstärkt av tro, visdom och sitt engagemang i Koranen; de är starka, sunda, balanserade och insiktsfulla.
En av de vanligaste formerna av sentimentalitet i dagens samhälle är begreppet romantisk kärlek. Denna känsla upplevs olika av olika personer och finns i familjeförhållanden, i relationer av vänskap och kamratskap; men är mest vanligt i förhållandet mellan en man och en kvinna.
Eftersom idén om romantisk kärlek kanske är den mest utbredda och perversa typen av sentimentalitet, kommer vi att behandla det i ett separat avsnitt.
13.Narrated by Abu Huraira, Bukhari, Muslim, Ideal Woman in Islam, by Imran Muhammad.
14.Sahih Bukhari, vol 8, no. 135
