Kapitel 7: Evolutionisters partiska och bedrägliga tolkningar av fossiler

Innan vi går in på detaljer om myten om människans evolution, måste vi nämna propagandametoden som har övertygat allmänheten om idén att en ”hälften människa/hälften ap varelse” levde i det förflutna. Denna propagandametod utnyttjar "rekonstruktioner" som har gjorts med hänsyftning till fossiler. Rekonstruktionerna kan beskrivas som tecknande en bild eller konstruktion av en modell baserat på ett enda ben eller ibland enbart ett fragment, som har grävts fram. ”Ap männen” som vi ser i tidningar, tidskrifter eller på film är alla rekonstruktioner.

De fossil som påstås vara bevis för scenariot av den mänskliga evolutionen är i själva verket resultaten av bedrägeri. I mer än 150 år har inte ens ett enda fossil som påvisar evolution hittats. I själva verket förblir rekonstruktionerna (teckningar eller modeller) av fossila kvarlevor som har framställts av evolutionister spekulativt preparerade helt för att validera den evolutionära tesen. David R. Pilbeam, en antropolog från Harvard, betonar detta faktum när han säger: "Åtminstone inom paleoantropologi, är data fortfarande så knapphändiga att teorin har en stark påverkan på tolkningar” Han fortsätter: ”Teorier har tidigare reflekterat ideologier istället för att reflektera faktiska data".63 Eftersom människor i hög grad påverkas av visuell information, är evolutionister bäst gynnade av dessa rekonstruktioner, för att övertyga människor om att dessa rekonstruerade varelser verkligen existerade i det förflutna.

På denna punkt måste vi lyfta fram en särskild punkt: Rekonstruktioner som baseras på skellettrester kan endast avslöja de mest generella egenskaperna hos varelsen, eftersom de riktigt utmärkande morfologiska egenskaper hos något djur är de mjuka vävnaderna som snabbt försvinner efter döden. Därför, på grund av den spekulativa karaktären av tolkningen av mjukdelar, blir de rekonstruerade teckningarna eller modellerna helt beroende på fantasin hos den som producerar dem. Ernest A. Hooten från Harvard University förklarar situationen så här:

Att försöka återställa mjukdelarna är ett ännu mer riskfyllt åtagande. Läpparna, ögonen, öronen och nässpetsen lämnar inga ledtrådar på de underliggande beniga delarna. Man kan med samma lätthet på en Neandertal skalle modellera anletsdragen av en schimpans eller en filosof. Dessa påstådda restaureringar av äldre människotyper har ett mycket litet, om något, vetenskapligt värde och det är troligt att de enbart vilseleder allmänheten ... Så sätt inte din tillit till rekonstruktioner.64

I själva verket diktar evolutionister upp sådana "orimliga historier" så att även tillskriver samma skalle olika ansikten. Till exempel: De tre olika rekonstruerade teckningarna gjorda med fossilen som heter Australopithecus robustus (Zinjanthropus) som grund, är mycket välkända exempel på sådana förfalskningar. Den partiska tolkningen av fossiler och rena lögnen av många inbillade rekonstruktioner är en indikation på hur ofta evolutionister måste nedlåta sig till spratt och tricks. Men dessa verkar oskyldiga jämfört med de avsiktliga förfalskningar som har begåtts i evolutionens historia.