Kapitel 5: Kommunismens Fientlighet Till Religion

I Koranen, avslöjas det att genom historien, har grymma och tyranniska ledare uppstått som har förnekat Gud och religion. I en vers (28:41) kallar Gud dem ”ledare som kallar till branden”. Denna typ av karaktär kännetecknas av Faraos person i olika redogörelser om Moses i Koranen. Det har funnits andra grymma härskare som motsatte profeten Abraham och grottans följeslagare (en grupp troende relaterat i Koranen) och som precis som Farao dödade människor helt enkelt för deras tro på Gud. Det går att hitta dessa tyranniska karaktärer i varje era av historien. Dessa ledare för irreligiöshet har begått liknande övergrepp mot sina samhällen, använt samma metoder för att försöka fjärma människor från religionen och lett oförsiktiga till förstörelse i denna värld och livet efter.

lenin

Om man tittar på ideologier av förra seklet som har medfört mest problem, smärta, grymhet och brutalitet, finner vi obarmhärtiga och irreligiösa ledare i spetsen. Dessa ledare för det tjugonde århundradet som mest liknar Farao som beskrivs i Koranen är de blodtörstiga irreligiösa ledarna för de ryska och kinesiska revolutionerna, Vladimir Lenin, Joseph Stalin, Mao Tse-tung och fäderna till deras idéer, Karl Marx och Friedrich Engels. Charles Darwin utövade ledarskap på ytterligare ett irreligiöst sätt med sin evolutionsteori.

Kommunismens fientlighet mot religion är obestridlig. Titta på skrifterna från varje kommunistisk ideologi, och du kommer finna detta öppet uttryckt. Marx själv kallade religionen för ”folkets opium” och beskrev det som att den skapats av den styrande klassen för att droga de fattiga, och föreslog att religiös tro måste förstöras om kommunismen skulle avancera. Engels skrev att människan härstammar från aporna och hävdade att religionen utvecklades bara som en etapp i evolutionsprocessen.

Vladimir Lenin, Joseph Stalin, Mao Tse-tung

Bolshevik militants tearing down the Georgievsky church in the city of Gorky.

För att förstöra religionen, vilken typ av politik implementerar kommunisterna? Lenin gav det första heltäckande svaret… År 1900, som ledare för det ryska socialdemokratiska arbetarpartiet (senare kommunistpartiet), skrev han en artikel med rubriken ”Arbetarpartiets attityd till religion”, publicerad i The Proletary magazine. I artikeln skrev han:

Socialdemokratin bygger hela sin världssyn på den vetenskapliga socialismen, det vill säga marxismen. Den filosofiska grunden för marxismen, som Marx och Engels förklarade upprepade gånger, är den dialektiska materialismen som till fullo har övertagit de historiska traditionerna av det artonde århundradets materialism i Frankrike och av Feuerbach (första halvan av det nittonde århundradet) i Tyskland – en materialism som är helt ateistisk och positivt fientlig mot all religion. Låt oss komma ihåg att hela Engels Anti- Dühring, som Marx läste i manuskript, är en anklagelse mot den materialistiska och ateistiska Dühring för att inte vara en konsekvent materialist och för att lämna kryphål för religion och religiös filosofi. Låt oss komma ihåg att i hans essä om Ludwig Feuerbach, förebrår Engels Feuerbach för att bekämpa religionen, inte för att förstöra den, utan för att förnya den och uppfinna en ny ”upphöjd” religion, och så vidare. ”Religion är folkets opium” – detta uttalande av Marx är hörnstenen i hela den marxistiska synen på religion. 102

feuerbach

According to Lenin,Communists are responsible for translating and publishing the works of ardent opponents of religion like Feuerbach..

År 1905, publicerade han en artikel med rubriken ”Socialism och Religion” i tidningen Nozvaya Zhizn där han kallade religion en ”dimma” som måste dispergeras. I den artikeln, beskrev han också den ateistiska propaganda som kommunisterna måste sprida mot religionen:

Vårt program är baserat helt på vetenskap och därtill den materialistiska världssynen… Vår propaganda omfattar nödvändigtvis ateismens propaganda; publiceringen av lämplig vetenskaplig litteratur vilket den enväldiga feodala regeringen hittills strängt har förbjudit och förföljt, måste nu utgöra ett av fälten i vårt partiarbete. Vi ska nu förmodligen följa de råd Engels en gång gav de tyska socialisterna: att översätta och allmänt sprida litteraturen av det artonde århundradets franska upplysta och ateistiska. 103

Notera att Lenin sade att striden marxisterna ska utkämpa mot religionen måste börja med spridning av ”vetenskaplig litteratur” och skrifter från det artonde århundradets upplysta ateister. ”Vetenskaplig litteratur” betyder teorier som ger materialismen skepnad av vetenskap (såsom darwinism); och dessa ”upplysta fransmän” inkluderar Diderot och D'Holbach som skrev imperialistisk propaganda mot religion långt innan Marx. Bland kommunister, är denna metod som Lenin lärde fortfarande i bruk. Om vi undersöker vissa förlag, vetenskapliga tidskrifter och medieinstitutioner över hela världen, ser vi tydligt att marxister står bakom publikationer som hyllar darwinistiska och upplysta filosofier.

Kommunismens Gömda Fientlighet Till Religion

Communist Hostility To Sanctuaries
ruins

Bolsheviks destroyed the Georgievsky church in Gorky. Throughout the country, Communists destroyed some 50 thousand such places of worship or turned them into stables and warehouses. .

När marxister inte är i kraft, följer deras tankeströmmar vanligtvis inte en bestämd aggressiv politik mot religion. Det är till och med möjligt för vissa kommunister att verka som de visar respekt för religion och dess anhängare. Vad är syftet med denna återhållsamhet?

Svaret på denna fråga kan hittas bland skrifter av Lenin. I ”Arbetarpartiets attityd till religion” skrev han, med en början av tolkningar och praxis av experter som Marx och Engels, att krig får aldrig öppet deklareras mot religion. Detta var onödig ”chansning på ett politiskt krig”. 104 Andra materialister (till exempel anarkister eller ”borgerliga ateister”) hade uttryckt fientlighet mot religion och inledde antireligiösa kampanjer. Lenin fann deras aktiviteter simpla och naiva. Han avvisade anklagelserna om ”måttfullhet” och ”inkonsekvens” som dessa människor riktade mot marxister och uppgav att de ”marxistiska taktikerna i fråga om religion är ordentligt konsekventa, och mycket noga genomtänkt av Marx och Engels”. 105

Lenin fortsatte denna moderata hållning tills kommunisterna kom till makten 1917. Men efter detta försvann hans måttfullhet och ersattes med utbrett förtryck av religion och religiösa människor i hela det sovjetiska territoriet. Tidigare hade Lenin förklarat att kommunister inte öppet fick deklarera sig vara ateister och skulle även acceptera religiösa troende i sina led. Men när han kom till makten följde han en mycket annorlunda väg. I The Harvest of Sorrow, beskriver den amerikanske historikern Robert Conquest några av de viktigaste punkterna i bolsjevikernas religiösa politik:

Präster och prästerskapet deklarerades enligt en annan artikel (65) i 1918 års konstitution, ”bourgeoisiens tjänare” och blev utslagna. Detta innebar att de inte fick några ransoneringskort och de i den lägsta kategorin; fick inte låta sina barn gå i skolan högre än den elementära klassen; och så vidare.

Ett dekret från den 28 januari 1918 förbjöd religionsundervisning i skolorna, även om det var tillåtet att ”studera eller undervisa religiösa ämnen privat”. Det sistnämnda avgränsades ytterligare genom ett dekret från den 13 juni 1921 som förbjöd religionsundervisning av alla grupper med personer under arton år…

En lag från den 8 april 1929 förbjöd religiösa organisationer att etablera ömsesidigt bistånd; att utöka materialstöd till sina medlemmar; ” att organisera speciella böner eller andra möten för barn, ungdomar eller kvinnor, eller att organisera allmän bibel, litteratur, hantverk, arbete, religiösa studier eller andra möten, grupper, cirklar eller filialer, att ordna utflykter eller lekplatser eller öppna bibliotek eller läsrum, eller att organisera sanatorier eller medicinsk hjälp”. I själva verket, som en officiell kommentar uttryckte det, blev kyrkans aktivitet reducerad till utförande av gudstjänster.

Den 22 maj 1929, ändrades artikel 18 i konstitutionen; istället för ”frihet för religion och anti-religiös propaganda” kunde det nu läsas ”frihet för religiös dyrkan och anti-religiös propaganda”; samtidigt ersatte kommissariatet för utbildning en politik av icke-religiös undervisning i skolorna med en order om en definitivt anti-religiös undervisning…

… Kollektivisering ”innefattade vanligtvis stängningen av den lokala kyrkan också”. Ikoner beslagtogs som rutin och brändes tillsammans med andra föremål för religiös dyrkan. Ett konfidentiellt brev från den västra provinskommittén den 20 februari 1930 talar om berusade soldater och Komsomols (medlemmar av kommunistungdomsorganisationen) som ”utan massförberedelser godtyckligt stängde bykyrkor, hade sönder ikoner och hotade bönderna”. Nedläggningarna tillämpades på alla religioner…

… Mer därtill när kyrkorna stängdes, betydde detta att religiösa arbeten utanför dem inte var tillåtet. Nedläggningen av nio stora kyrkor i Kharkov åtföljdes av ett beslut ”att vidta lämpliga åtgärder för att förhindra bönemöten i privata hem nu när kyrkorna var stängda”. Kazan katedralen i Leningrad förvandlades till ett anti-religiöst museum…

St. Sophia katedralen och andra kyrkor i Kiev omvandlades till museer eller anti-religiösa centra. I Kharkov blev St. Andrey´s omvandlat till en biograf; en annan till en radiostation; en annan till butik för maskindelar. I Poltava blev två omvandlade till spannmålsmagasin, en annan till en maskinverkstad…

… Dessa åtgärder tillämpades på alla religioner. ”Kyrkor och synagogor” är ofta fraseringen i officiella dekret i den europeiska delen av Sovjetunionen. På andra håll var islam lika förföljt.

… I kollektiviseringen uteslöts evangeliska ledare i byarna från kolchoserna och fördömdes till kulaker; och de flesta av dem blev deporterade. 106

Efter den bolsjevikiska revolutionen förvandlades Lenins taktik från att ”vara moderat till religion” till fanatisk fientlighet. Som vi såg tidigare, skulle enligt Lenin svälten år 1920-1921 som kostade miljontals liv försvaga människors tro på Gud.

Lenin, med sin upproriska ande mot Gud och religion, förlorade sin mentala balans och led stor smärta. Gud återgav till Lenin i denna värld några av de grymheter han tillfogat människor med sin fientlighet mot religionen. Koranen (58:5-6) talar om den fruktansvärda kvittning sådana grymma människor kommer att få på den sista dagen:

De som sätter sig upp mot Gud och Hans Sändebud skall förödmjukas såsom deras föregångare blev förödmjukade, eftersom Våra budskap är otvetydiga. De som förnekar sanningen har ett förnedrande straff [att vänta] den Dag då Gud skall uppväcka dem alla till nytt liv och låta dem veta vad deras handlingar [var värda]. Gud håller räkning på det som de själva har glömt. Gud är vittne till allt som sker.

When Stalin rose to power, he was just as anti-religious as his predecessor. He displayed his hostility by killing millions of believers, destroying religious institutions and places of worship, and by initiating endless atheist propaganda. One of the most important weapons in Stalin's propaganda attack was the theory of evolution. In his autobiography, he wrote:

När Stalin kom till makten var han lika anti-religiös som sina föregångare. Han visade sin fientlighet genom att döda miljontals troende, förstöra religiösa institutioner och platser för tillbedjan och genom att initiera oändlig ateistisk propaganda. Ett av de viktigaste vapnen i Stalins propagandaattack var evolutionsteorin. I sin självbiografi skrev han:

För att kunna förvilla sinnena på våra seminariestudenter gällande myten om att världen skapades på sex dagar, var vi tvungna att bekanta oss med det geologiska ursprunget och jordens ålder, och kunna bevisa dem i argumentation; vi var tvungna att sätta oss in i Darwins läror. 107

I boken Anarkism or Socialism? ställer Stalin Darwin mot Cuvier, en kreationens vetenskapsman och grundare av vetenskapen om fossiler. Han skriver: ”marxismen vilar på darwinismen och behandlar den okritiskt, det vill säga, marxister förkastar Cuviers kataklysmer”. 108

Maoismens Fientlighet Mot Religion

Enver Hoxha,Mao

A Chinese propaganda poster shows Albanian dictator Enver Hoxha with Mao.

Mao, Leninismens och Stalinismens representant i Kina, livnärde fientligheten mot religion och genomförde den i sin politik. En av hans kommentarer om religion visar tydligt hans fanatism:

… (M)en naturligtvis är religion ett gift. Den har två stora brister: Den underminerar rasen… (och) fördröjer utvecklingen av landet. Tibet och Mongoliet har båda blivit förgiftade av den. 109

När Mao kom till makten instiftade han ett krig mot religionen och dess utövare. Men detta gjordes i ”hemlighet” som Lenins kommunister hade gjort. Kommunistpartiet inledde en politik kallad ” Three self movement” vilket innebar att alla religiösa institutioner skulle utformas att kunna vara ”självbärande, själv administrerade och själv organiserade. Denna politik verkade bygga på beviljad religionsfrihet, men det var faktiskt en kampanj som syftade till att förstöra religionen helt. Alla religiösa institutioner och platser för tillbedjan i hela landet – konfucianism och buddhistiska tempel, moskéer och kristna kyrkor- kom under kontroll av statskontrollerande förvaltningsorgan. Inom en kort tid, blev dessa religiösa institutioner ”maoistiska propagandacentraler”. Ett uttalande som gavs till den amerikanska internationella kommissionen om religionsfrihet den 16 mars 2000 av en kinesisk kristen vid namn Harry Wu säger:

Men eftersom Mao Zedong inte kunde tillåta någon medborgare i Kina att hålla trohet till någon myndighet utanför kommunistpartiet, tillät dessa statligt drivna organ under Mao ingen religiös aktivitet. Under hela tre decennier som Mao styrde Kina, arbetade organisationerna i ”three self movement” med det kinesiska kommunistpartiet för att eliminera religion och främja kommunistpartiets ideologi. Maoism blev Kinas enda lagliga religion och Maos ”Little Red Book” dess primära religiösa text. 110

Både uiguriska muslimer i östra Turkestan och buddisterna i Tibet blev måltavlor för blodig brutalitet. Det kinesiska kommunistpartiet försökte kontrollera dem genom att minska deras befolkning och förstöra deras religiösa tro. Andra kommunistiska regimer i Asien fortsatte Maos fientlighet mot religion. I folkmordet mot sitt eget folk i Kambodja, gjorde de Röda Khmererna den muslimska minoritetsgemenskapen Cham till måltavla för särskild grymhet. The Black Book of Communism beskriver den brutalitet de tillfogade Cham:

År 1973 blev moskéer förstörda och böner förbjöds i de befriade zonerna. Sådana åtgärder blev mer utbredda efter maj 1975. Koraner samlades och brändes och moskéer antingen omvandlades till andra byggnader eller raserades. Tretton muslimska dignitärer avrättades i juni, några för att ha gått och bett istället för att delta i en politisk demonstration, andra för att ha kämpat för rätten till religiösa bröllopsceremonier… Ju mer innerlig desto mer utplåning: av de 1000 som hade gjort pilgrimsfärden till Mecka, överlevde bara 30 dessa år. Till skillnad från andra kambodjaner, gjorde Cham ofta uppror och många av dem dog i massakrer och repressalier som följde dessa uppror. Efter mitten av 1978 började de Röda Khmererna systematiskt utrota ett antal Cham samhällen, inklusive kvinnor och barn… (Det beräknas) att den totala dödligheten bland Cham var 50 procent. 111

I Albanien visade Enver Hoxhas diktatur, en annan kommunistregim, maoismens fientlighet mot religion. Albanien kom ut ur andra världskriget som en satellit i Sovjetunionen, men under den kinesisk-sovjetiska konflikten på 1960-talet ställde sig Albanien med Kina och blev representanter för den Röda Kinesiska Maoismen i Europa. Enver Hoxha stängde alla platser för tillbedjan (moskéer likväl som katolska kyrkor i landets norra delar) och till och med förbjöd människor att dyrka i sina hem. Att deklarera sin tro på någon religion blev ett brott och de som inte lydde förbudet utsattes för olika typer av förtryck och tortyr. Enver Hoxha, som trodde att han kunde utrota all religiös tro genom att implementera dessa metoder, meddelade att han hade grundat den första staten i världen som verkligen var ateistisk.

Kommunismen och de Irreligiösa Systemen Avslöjas i Koranen

Communism,Moscow

An example of Communism's passion for large buildings: the Building of Council of Ministries in Moscow.

Vid roten av egenskaperna hos det kommunistiska systemet är dess anti-religiösa ideologi. Anledningen till dess brutalitet och tröghet är samma galna fientlighet mot religion.

Religion är en del av sättet att leva och tänka som Gud har gett människorna Han skapat. Det bästa livet för människan är det som bygger på religiös tro; eftersom den som känner den mänskliga anden bäst är vår Herre som skapat den. Bara ett system som bygger på religion kan ge fred, medan system som avvisar religion oundvikligen kommer utsättas för smärta, sorg, rädsla och osäkerhet. Framförallt utgör dessa system som motsätter all religiös sanning, och försöker tvinga människor att leva i motsättning till det, en ännu större fara. Historiskt sett har kommunismen varit ett av de mest slående exemplen på just ett sådant system.

Intressant nog, visar kommunismen viktiga likheter med de gudlösa system som Gud har beskrivit i Koranen. Genom att jämföra Faraos gudlösa system i Koranen med några andra system för vår tid, ser vi en stor likhet.

Passionen för Stora Byggnader

En vanlig egenskap hos alla irreligiösa förvaltningar är deras försök att fängsla betraktare med storslagenhet. Deras högmod och förnedring av andra människor uttrycks på olika sätt.

Som ett exempel, berättar Gud i Koranen om Faraos administration i Egypten i tiden för profeten Moses. I hans stolthet, motsätter han både Gud och Hans budbärare Moses, samtidigt som han utsätter sitt eget folk för förtryck. Ett exempel på Faraos arrogans var hans kommando att låta bygga ett ”högt torn”. Koranen (28:38) avslöjar Faraos befallning till Haman, en av hans närmsta män:

Och Farao sade: "Såvitt jag vet finns det för er, stormän, ingen annan gud än jag. Låt då tända tegelugnarna, Haman, och bygg ett torn åt mig så högt att jag kan stiga upp till Moses gud. Men jag misstänker att han är en av dem som far med lögn."

Denna önskan om ett ”högt torn”, ett uttryck för Faraos stolthet, återspeglas också i kommunistdiktaturernas passion för ”stora byggnader”. Med början i Sovjetunionen, konstruerade alla kommunistiska stater allt för stora statsbyggnader som symboler för regimens styrka och uthållighet. Under en lång tid, behöll slottet som byggdes av den rumänske diktatorn Nicolae Ceausescu i Bukarest titeln världens största byggnad. Ändå har detta palats ett mycket kallt och glädjelöst utseende; storleken var det viktigaste och det är fortfarande ett uttryck för ”överlägsenhetskomplex” i kommunistisk ideologi.

Tvångsmigration

I Koranen avslöjar Gud vissa åtgärder som tillfogade sina förövare förstörelse, inkluderat avlägsnandet av människor från sina hemländer. Till exempel, de som förnekade Gud och hotade profeterna som skickades till dem: "Vi kommer helt säkert att jaga bort er från vårt land, om ni inte återvänder till vår tro!" (Koranen 14:13) Som berättas i vers 22:40, försökte de särskilt att avlägsna muslimer; ”de som i strid mot all rätt jagas bort från sina hem därför att de säger: "Gud är vår Herre!"…”

Kommunistiska regimer har konstruerat de största påtvingade migrationer och muslimer har varit målet för de flesta av dem. Under Stalins tid, var det först Krim turkar och senare var det många andra muslimska folk som tvingades lämna sin mark över en natt och skickades hungriga och eländiga till de mest karga delarna av Ryssland. Hundratusentals oskyldiga dog på vägen och de som överlevde till sina destinationer dog av svält, infektionssjukdomar och isande kyla.

Förstörelsen av Trosfrihet

Som finns berättat i Koranen, var en karakteristisk egenskap hos Faraos administration dess kriminalisering av trosfrihet. Systemet fastställde vilken typ av tro folk kunde hålla. Faraos fråga till magikerna som trodde på Moses visar detta tydligt; ” Tror ni på honom innan jag har gett er tillåtelse?” (Koranen 7:123). Återigen, när han talade till sitt folk, sade Farao att han undervisade folket sanningen som de behövde veta och att de inte skulle söka efter någon annan sanning än den som han lärde dem: ”Jag visar er ingenting annat än det som jag själv ser och jag leder er på den väg som rättrådighet och förnuft anvisar.” (Koranen 40:29).

Faraos moderna representanter är Sovjetunionen och alla andra kommunistiska regimer av det tjugonde århundradet som försökte etablera totalitära regimer. I alla totalitarismsystem är samhället helt format av staten. Folket styrs fysiskt av statligt förtryck och mentalt genom propaganda. Modellen av Faraos totalitära system, som beskrivs i Koranen, återupplivades under det tjugonde århundradet av diktorer som Lenin, Stalin och Mao. Den albanska diktatorn Enver Hoxha, som vi tidigare nämnt, förbjöd sina landsmän att praktisera någon religiös tro. Han stängde alla kyrkor och kungjorde regeringen han grundade som ”världens första ateistiska stat”.

Idoliseringen av ledarna

North Korean,Kim Il Sung

People prostrating themselves in front of a statue of North Korean dictator Kim Il Sung demonstrate that Communism is really a contemporary form of idolatry.

I Koranen (28:38) säger Gud oss att Farao försökte göra sig till en Gud i folkets ögon, vilket tydligt kan ses i Faraos ord till dem omkring honom: Councilmen, ”Såvitt jag vet finns det för er, stormän, ingen annan gud än jag”. Egyptisk historia visar oss hur dessa faraoner beskrev sig själv som ”gudar i denna värld”.

Kommunistiska regimer utövade samma typ av psykologi. Diktatorer såsom Lenin, Stalin, Mao och Nordkoreas Kim II Sung initierade program med masshjärntvätt för att få sig själva att verka som gudar i ögonen på sina folk. Denna ”personkult” var ett uttryck för politiken att ”idolisera ledarna”.

Denna tendens till idolisering började först med Lenin, ledare för den första kommunisitiska revolutionen i Ryssland. Faktum är att några av de skrifter Lenin lämnat efter sig visar en märkbar ”aura av religion” – men en religion av idoler. Lenin organiserade kommunistpartiet som en slags icke-religiös sekt. Vi hans död, höll partimedlemmarna en enorm ceremoni där de adresserade Lenins lik med liturgiska ord som: ”Kamrat Lenin, vi svär att vi kommer att genomföra din order”. 112 Lenins kropp mumifierades likt en forntida egyptisk farao och placerades i en utarbetad grav.

Stalin och Mao följde Lenins exempel. Båda ledarna lät resa gigantiska statyer av sig själva i varje stad i sina länder, ett försök att skapa ett porträtt av sitt folks ”gudomliga ledare”. Mao skrev The Little Red Book, och varje kinesisk medborgare var ansvarig för att läsa denna ”heliga” bok och implementera dess föreskrifter i sitt liv. Många kineser besöker fortfarande statyerna av denna ”Stora Rorsman” som finns i alla delar av landet och på Maos födelsedag begås det massjälvmord.

Mao, Communist propaganda

Communist propaganda posters idolizing Mao depict him as a "holy person" rising like the sun over all the Chinese people, leading them all on the correct road and bringing happiness and a pleasant life to everyone.

I Nordkorea, blev Kim II Sung också idoliserad efter att han kom till makten. Han var känd som ”folkets sol” vilka trodde att han kunde leda dem längs den rätta vägen utan att någonsin göra ett misstag. Samma sak hände med Ho Chi Minh, nordvietnams kommunistiska diktator.

Communism: A Contemporary Form of Idolatry
Communism,Idolatry
mao poster

People looking at the corpses of Lenin and Mao show Communism's tendency to idolize its leaders, in a way similar to that of the idolatrous system of Pharaoh, as revealed in the Qur'an. Lenin and Stalin, who resorted to brutality like Egyptian pharaohs, were mummified just like them. Lenin's brain was taken out seemingly to "examine how superior his intelligence is" and put in protective storage.

Oligarkisk Struktur

Lenin ,Mozole

Communism, like the regime of Pharaoh as described in the Qur'an, is an oligarchic system based on minority rule. Communist Party directors look down on the people from above and lead them however they wish. At left, the Soviet oligarchy of the 1920s—the Bolshevik committee saluting on Lenin's mausoleum.

Systemet med oligarki är ett ”minoritetsstyre” där den politiska makten vilar i händerna på en begränsad grupp. En titt in i Koranen visar att gudlösa system i grunden har en oligarkisk struktur. När vi undersöker de många verserna som talar om ”cheferna för nationerna”, ser vi att dessa människor har tagit all den politiska makten i egna händer och styr samhället efter sina egna idéer. När vi tittar på verserna som rör Farao, ser vi att hans administration var en oligarkisk klass, bestående av rådgivare, trollkarlar och soldater. För att hålla folket bundna till Faraos administration, kontrollerade magikerna deras tänkande. Soldaterna säkerställde samma kontroll genom brutalt våld.

Kommunistiska regimer är den moderna motsvarigheten till det gudlösa oligarkiska systemet som nämns i Koranen. Kommunisterna började genom att erbjuda ”folkets makt”, men i varje land där de kom till makten, etablerade de minoritetsmakt beroende av dominans. All politisk makt i landet lades i händerna på ett parti som bar namnet ”proletära partiet” eller arbetarpartiet, men hade ingen relation med arbetarna. Beslutsmekanismen – känd som kommunistpartiets centralkommitté och Politburo, tillsammans med generalsekreteraren över dem- behöll all makt och använde den skoningslöst. I kommunistiska regimer, alla förment ”demokratiska” mekanismer, såsom val och partikongresser, var bara en show.

”Förstörelsen Av Grödor Och Avelsdjur”

När man i Koranen (2:205 - 206) beskriver kvalitén på gudlösa förvaltningar drar Gud vår uppmärksamhet till något mycket viktigt:

När han lämnar [dig] ägnar han sig åt att störa ordningen på jorden och sprida sedefördärv och att skövla gröda på rot och frukterna av [människornas] mödor. - Och Gud är inte vän av oordning och sedernas fördärv. – Och när någon uppmanar honom att frukta Gud, driver hans högmod honom ut i ytterligare synd. Helvetet är gott nog för honom - detta eländiga vilorum!

Lägg märke till att ”störa ordningen på jorden och sprida sedefördärv” och ”skövla gröda på rot” i dessa verser exakt beskriver slakten och kollektiviseringen som genomfördes av kommunistregimer i Sovjetunionen, Röda Kina och Kambodja. Lenin, Stalin, Mao och Pol Pot påtvingade en atmosfär av kaos och terror på sina länder. Genom att implementera Lysenkos evolutionistiska nonsens, förstörde de alla produkter från jordbruk, dödade ett oräkneligt antal och nästan utplånade en hel generation. Senare avslöjar samma vers, att människorna som begick detta var arroganta och gudlösa. Denna beskrivning passar perfekt dessa diktatorer, som såg sig själv som gudar.

Slutsats

Kommunisterna tror att världen hela tiden går framåt genom evolution och att äldre samhällen var mindre avancerade än våra moderna. Därför försöker de förringa de heliga böckerna uppenbarade genom forntida profeter för tusentals år sedan. För fjorton århundraden sedan, avslöjade Koranen deras ideologi och andliga disposition som okunnighet, svek och psykologiskt fördärv. Oavsett hur mycket kommunistiska ledare än tillskriver sig det mest avancerade stadiet av historien, delar de mycket gemensamt med Farao, tillbaka i tiden för profeten Moses.

Egentligen visar historien inget ”avancemang” av mänsklig intelligens eller psykologisk make-up. Människor för tusentals år sedan hade samma egenskaper som de som lever idag. Ur kulturell och teknisk synvinkel, har det funnits både framsteg och regressioner. Till exempel tekniken för tiden av profeten Solomon och tekniken egyptierna använde för att bygga pyramiderna är ännu okänt. Från deras efterlevande konstverk, verkar vissa civilisationer ackumulerat mycket avancerad kultur och teknik, men det är aldrig konstant framsteg.

Men som vi sa i början, har Gud skapat människor med olika typer av make-up med vissa särskilda sätt att tänka. Bland dem, utvecklas historien enligt regler som Gud har fastställt. Koranen (33:62) säger att Guds mönster (Sunnah), eller de naturliga och sociala regler som Gud har infört, aldrig har förändrats: ” Så gick Gud till väga mot dem som levde före dig och du skall finna att Guds vägar har förblivit desamma”.

Människors engagemang för en sådan brutal, mörk och barbarisk ideologi som kommunismen fick dem att lida oanade plågor. De som trodde på Darwins perversion och valde gudlöshet, förberedde sitt eget slut. I en vers (Koranen, 30:41), beskriver Gud detta:

Ordningen har störts och fördärv har visat sig på fasta land och i havet, allt verk av människohand. Därför låter Han dem känna på några av [följderna av] deras handlingar; kanske kommer de att [ångra sig och] vända om.

Nobelpristagaren Aleksandr I. Solzhenitsyn, en passionerad kritiker av kommunismen, fångar i sina skrifter dessa gudomliga reglers sociala natur. I ett tal i London 1983 uppgav den ryske författaren varför katastrofen föll över hans folk: Över ett halvt sekel sedan, medan jag fortfarande var ett barn, minns jag att jag hörde ett antal gamla människor ge följande förklaring till de stora katastrofer som hade drabbat Ryssland: ”Män har glömt Gud; det är därför allt detta har hänt”. Sedan dess har jag tillbringat nära på 50år med att arbeta på vår revolutions historia; under processen har jag läst hundratals böcker, samlat hundratals personliga vittnesmål och har redan bidragit med åtta volymer själv, mot bemödandet att rensa bort spillrorna som finns kvar av denna omvälvning. Men om jag idag ombads att formulera så kortfattat som möjligt den främsta orsaken till den förödande revolution som uppslukade cirka 60 miljoner av vårt folk, kunde jag inte uttrycka det mer korrekt än att upprepa: ”Män har glömt Gud; det är därför allt detta har hänt”. 113

Kommunismen hände för att folk glömde Gud. Det är ett levande exempel som visar hur skoningslöst, brutalt och barbariskt ett gudlöst samhälle kan vara, och vilken typ av samhälle materialistiska filosofer som darwinism föder. Om man tittar på eländet kommunismen har medfört, kan vi förstå den stora skillnaden mellan ett samhälle med religiösa moraliska värderingar och ett med utan. Och detta är det medel genom vilket vi kommer att förstå, att för mänsklig frälsning, är den enda lösningen att leva ett liv som bygger på religiösa moraliska värderingar.

Men så länge folk fortsätter förneka Gud och vandrar i dessa filosofier avlägsna från religionens moral, kommer kommunism och andra perversa ideologier hitta en plats att existera. Som versen ovan säger, om folk inte vill att ” Ordningen har störts och fördärv har visat sig på fasta land och i havet, allt verk av människohand”, måste de först ta avstånd från dessa ideologier och dra med sig andra också. För att uppnå detta måste människor känna till den vetenskapliga invaliditeten och den mörka sidan av darwinismen, accepterat som vetenskapligt stöd för de ideologier som har tillfogat allt detta elände på mänskligheten.

I detta tjugoförsta århundrade, är en av de viktigaste uppgifterna för människor av intelligens, samvete, perception och insikt att lansera en intellektuell kamp mot ”materialismen och naturalismens sjukdom”, som den stora islamisk skolade Bediuzzaman kallade det.

Fotnoter

102. Black Book of Communism, Harvard University Press Cambridge, p. 556

103. Black Book of Communism, Harvard University Press Cambridge, p. 560

104. Black Book of Communism, Harvard University Press Cambridge, p. 574

105. V.I. Lenin, The Attitude of the Worker's Party to Religion, Proletariat, No.45, May 13, 1909

106. V.I. Lenin, Socialism and Religion, Nozvaya Zhin, No.28, December 3, 1905

107. V.I. Lenin, The Attitude of the Worker's Party to Religion, Proletariat, No.45, May 13, 1909

108. V.I. Lenin, The Attitude of the Worker's Party to Religion, Proletariat, No.45, May 13, 1909

109. Robert Conquest, The Harvest of Sorrow : Soviet Collectivization and the Terror-Famine , Oxford University Press, New York, 1986, p. 138.

110. J. V. Stalin, E. Yaroslavsky, Landmarks in the Life of Stalin (Moscow: Foreign Languages Publishing house, 1940), pp. 8-12.

111. J.V.Stalin, Anarchism or Socialism?, From J.V. Stalin, Works, Foreign Languages Publishing House, Moscow, 1954, Vol.1, p.302

112. White Paper, Office of Tibet, London, February 2, 1996

113. Statement of Harry Wu Before the US Commission on International Religious Freedom, March 16, 2000