Frimurarnas krig mot religionen

Frimurarnas existens blev först officiellt i England år 1717. Före detta datum hade de redan förgrenat sig i England, sedan Frankrike och resten av Europa. De hade blivit det primära mötesplatsen för motståndare av religioner. Många europeiska frimurare möttes vid deras logar, annonserade sig själva som "fritänkare" vilket de menade inte kunde kännetecknas i en gudomlig religion. I en artikel med titeln "The First Periods of Masonry" i Mimar Sinan berättas det om att "Platsen där frimurare träffades för att söka sanningen utanför kyrkorna blev en tillflyktsort."

Denna grupp ansåg att sökandet efter sanningen utanför religionen dessutom gav skydd åt en stor bitterhet mot religioner. Av denna anledning blev organisationer snabbt ett center för makt som gjorde kyrkan, speciellt den katolska kyrkan obekväm. Konflikten mellan frimurarna och kyrkan fortsatte att växa, vilket lämnade märken i Europas sjuttonhundra och artonhundratal. Frimurare började att spridas till andra länder utanför Europa under andra halvan av artonhundratalet. Var man än kom så blev detta ett center för anti religiös filosofi och aktivism.

I en artikel med titeln ”Plitics and Freemansonry,” som fanns med i Mimar Sinan upplyste följande om strävandet mot religionen:

Utvecklingen genom att inte tillhöra något politisk parti, så blev Frimurarna en organisation i början av sjuttonhundratalet, ett socialt institut med internationell spännvidd med politisk och socialt rådande. I order i att hjälpa sekter i att praktisera sin religiösa frihet engagerade Frimurarna i strävan mot makten och influensen av prästeskap i försök att uppnå deras enda mål genom att störta toppen av kyrkans makt och dess influens över folket. Av denna anledning, år 1738 och 1751 förklarades det gudlösa av Påven. I de länder som adopterade principerna av religiös frihet, var Frimurarna en mystisk sekt endast i dess namn; i dessa länder var det både ignorerade och stöttade med medlemmar i medelklassen och höga tjänstemän som hade tid, hjälpmedlen och installerade ledare från staterna i det främre led i deras egna organisationer. I sydländska länder där alla var tvingade att vara katoliker, bevarade de deras anseende som en hemlig, förbjuden, revolutionär organisation i syfte till att legalisera kontrollen. I dessa länder, fritänkande unga människor och missnöjda befäl tillsammans med regeringens administration intog frimurarnas logar och så planerades revolutionen riktade direkt mot regimen av Spanien, Portugal och Italien som dominerades under Vatikanstaten.

Det finns inget tvivel här att frimurarnas författare använder språket i att favorisera sin egen organisation då han uttrycker om att frimurarna kämpar ett krig mot kyrkans dominans. Men, då vi tittar närmare på fakta ser vi att i många länder, samma ”dominans” fick utlopp under regimen stöttade av frimurarna. Därför kanske vi enkelt känner igen att frimurare uttrycker sig att kämpa mot ”dominans” är en undanflykt. Till skillnad från fakta att kyrkan- eftersom att kristendomen hade blivit skevt bevarad med sina idéer och förtryckande i dess praktik, frimurarnas ilska mot kyrkan var inte baserad på detta utan från hatet mot monoteistiska religioner.

Det föreslås att titta på strukturen av frimurarna riter och ceremonier för att fårstå dessa fakta.

Exemplen av frimurares logar: Hellfire club

I order i att förstå hur sjuttonhundratalets frimureri var organiserad och vad de misslyckades att uppnå. En av dessa saker som vi måste gripa in i för att undersöka detta är de olika hemliga frimurar- samfunden som kom fram under denna period. En sådan församling var ”Hellfire club”, som var aktiv i England i mitten av sjuttonhundratalet. Frimurarnas struktur i denna klubb och dess anti religion, hedniska karaktär är beskriven av frimuraren Daniel Willens i hans artikel, ”The Hellfire Club: Politics and Religion in Eghteenh Century in England.” Här är några intressanta passage från denna artikel publicerad i Gnosis, en journal av Western inner traditions:

I månljusets nätter, under regnets regim av den engelska kungen George III, medlemmar av stora makthavare i Hans Majestäts regering, viktiga intellektuella och influerade artister kunde tillsammans ses åkande upp för floden Thames i gondoler till ruinen Abbey nära West Wycombe. Där tillsammans med ljudet från klockorna, uppklädda i munkdräkter och tillfredställer sig i varje slag av sedefördärv, vilket kulminerade i en svart mässa, firandet på de nakna kropparna av en sedeslös adlig kvinna och vara ordförande över genom den beryktade Sir Francis Dashwood. Deras avskyvärda andakt slöt samman den innersta cirkeln som flyttade fram en sammansvärjning kursad mot det brittiska imperiet.

Denna ”unholy sodality,” som den har blivit kallad stillade sig med passande gotisk smak, ”Dessa Friars av St. Francis av Medmenham,” trodde att de hade blivit förevigade genom deras populära epitet ”The Hell-Fire Club.” I denna skvallrande ålder var det mycket spekulationer om denna djävulska aktivitet av denna församling och år 1765 publicerade Charles Johnstone en roman med titeln ”Chrysal, or the Adventures of a Guinea”, vilket befolkningen trodde sig få kunskap om hemligheterna av ”Medmenhams munkar”.

Munkarnas viktigaste föregångare i Hell-Fire Club som grundades omkring 1719 var Philip, Duke of Wharton i London (1698-1731). Wharton blev en framstående Whig- politiker, Frimurare och ateist som riktade sig till att förlöjliga religioner genom offentliga framträdanden på festliga sammankomster med ”satanistisk” klädsel... och Wharton gick vidare och blev Grand Master Mason av Londons Grand Lodge år 1722...

1739, Dashwood var på väg hemåt från sin resa. Under hans väg stannade han i Florence för att se Abbe Nicolini och det var där som han mötte Lady Mary Wortley Montagu... [som] till slut skulle följa med... Dashwood i den Divan Club. ...Olyckligtvis så gick inte saker väl för Frimurarna i Italien. Påven Clement XII hade precis uttryckt en bannbulla ”In Eminenti Apostalatus Specula”, där de gick i angrepp mot logen. Under tidigt 1740, dog Påven och Dashwood åkte till Rom för att göra konkav för att välja en ny Påve. Där han lekfullt antog identiteten av Cardinal Ottiboni, en av cheferna som förföljde frimurare och gjorde narr över honom offentligt i en brutal ritual...

I ”kapellet” finns nyckeln för att förstå munkarnas aktivitet. Dess inredning fortgår okänd och följaktligen att man har används vilket har satt det till ett mysterium. Sensationella författare antar att det var en satanistisk fristad, även då det mer verkar resonabelt att komma fram till att det användes för frimurarnas ceremonier. John Wilkes, en viktig medlem av Medmenhams cirkel som inte blev en frimurare förrän efter hans skilde sig åt med gruppen. Gnäll i en artikel för att förstöra sina tidigare vänners rykten: ”Ingen profans ögon har vågat att penetrera in i English Eleusinian mysterierna av kapellrummet, där munkarna sammankallades över alla högtidliga evenemang, där mer hemliga riter utfördes och alkoholen flödade fram tillsammans med pompa och stå till Bona Dea.” ...Sir Robert Walpole´s son Horace, en av Dashwood´s politiska fienden och säkerligen en främling för abbey bespottade: ”Vad än deras doktrin är så praktiserade de hedniska riter: Bacchus och Venus var gudinnor till vilka de ofta offrade; och nymferna tillsammans med mängder av sprit som de satte in mot festivalerna av den nya kyrkan, tillräckligt för att informera grannarna av de komplexa om dessa enstörningar.”

Medlemskapens roll för Medmenhams munkar existerade inte längre, om det t.om. gjorde. Men namnen som mest rejält associerade med gruppen inklusive Dashwoo´s broder, John Dashwood- King; John Montagu, Earl of Sandwich; John Wilkes, George Bubb Dobington; Baron Melcombe; Paul Whitehead och en samling av lokala lägre klasser och professionella män.... en grupp av män som var tillräckligt i allmänhetens ögon skapade en skandal.

Den stora frågan om religionen är centralt i fascinationen att Dashwood fortsatte sin verksamhet... En mer sofistikerad tolkning kan ses om de sexuella magins rykten, abbey´s kabbalistiska bok, framkommande bilden av Harpocrates, Dashwood´s hade ett litet band med frimurarnas Order of the Temple och givetvis the Thelemic mottot om Mehmenham Abbey skulle inkludera att Hell-Fire Club blev tidigt manifesterad av ”Crowleyanity.” Ett mer nyktert sinnes infallsvinkel skulle plocka ut Dashwood´s kontakt med frimurarna och avslutade troligen korrekt att kapellrummet var ett frimurar tempel.

Orsaken till att inkludera dessa långa citat är att få en idé om dess atmosfär i vilka frimurarna utvecklades under artonhundratalet och influensen de hade på människorna. Frimurarna framstod som en hemlig och nyfiket attraherad organisation vars opposition mot den generella tron som samhället försörjde, en sorts psykologisk behag för dess medlemmar. Den grundläggande karraktär av frimurarnas riter som det uttrycktes i citatet ovanför var heliga och hednisk symbolik och koncept istället för för de traditionella monoteistiska religioner. Så, de som blev frimurare och vände sig ifrån kristendom genomgick hedniska riter även då de möjligtvis inte tog till sig hedendomen som tro.

Hur som helst, frimurarna var inte endast ett innehåll av konstiga ceremonier, det följde även en strategisk konstruktion att överföra Europa från den gudomliga religionerna och lockade dem in i hedendom. I det följande delen ska vi titta närmare på några stora tillfällen i den europeiska historien. Land efter land och följa de spår av frimurarnas krig mot religionen. Det första landet vi ska titta närmare på är Frankrike.

Strävan mot religionen i Frankrike

I tidigare arbeten har vi undersökt den viktiga rollen av frimurarna i den franska revolutionen. Ett mycket stort antal filosofer av Upplysningen, speciellt de med starkast anti- religiös syn var frimurare. Jakobinerna som startade revolutionen och blev dess ledare var medlemmar i logen.

Rollen frimurarna spelade i revolutionen blev erkänd av en ”agent-provocateur” med namnet Count Cagliostro. Cagliostro blev arresterad av undersökningen år 1789 och gjorde några viktiga erkännanden under förhören. Han började att berätta att frimurarnas genomströmning i Europa hade varit planerad för en revolution. Han sa att frimurarnas huvudmål var att störta Påven eller ta över det. I hans erkännande berättade Cagliostro även att judiska banker finansierat och stöttat alla dessa revolutionära aktiviteter och att judiska pengar också hade spelat en viktig roll i den franska revolutionen.

Den franska revolutionen var till grund en revolution mot religionen. I det bestämda kraftansträngning från revolutionärrena att bli av med prästerskapet så väl som aristokratin. Många präster blev dödade och religiösa institut förstördes tillsammans med platser där man dyrkade. Jakobins ville även förstöra Kristendomen i helhet och byta ut den mot hednisk tro som de kallade ”religion av orsak.” Men inom kort förlorade de kontrollen över revolutionen och Frankrike utsattes för total kaos.

Frimurarnas uppdrag i detta land var inte att stanna vid revolutionen. Kaoset kom som ett resultat av revolutionen som slutligen upphörde då Napoleon kom till makten. Men, stabiliteten varade inte länge; Napoleon´s ambition att härska hela i Europa fick ett slut för hans makt. Efter detta, fortsatte konfliken i Frankrike mellan monarkin och revolutionärrena. År 1830, 1848 och 1871 uppkom tre nya revolutioner. År 1848 utbröt ”the Second republic” revolutionen ut, år 1871, ”the Third Republic”.

Frimurarna var mycket aktiva under denna period av hets. Deras primära syfte var att försvaga kyrkan och dess religiösa institutioner, förstöra religionens värderingar och att influera lagarna i samhället och avskaffa religiösa skolor. Frimurarna ansåg att ”anti-prästeskap” som centrala av deras sociala och politiska aktivitet.

Den katolska encyclopedian förser oss viktig information om den anti-religiösa mission som Grand Orient, som frimurarna var välkända som:

Från de officiella dokumenten av franska frimurare fanns principiellt i officiella ”Bulletin” och ”Comple-rendu” av Grand Orient. Det har blivit bevisat att alla anti-prästeskap måttband som passerade in i det franska parlamentet blev beslutna före i frimurarnas logen och verkställda under direktion av Grand Orient, som avgjorde i syfte för att kontrollera allt och alla i Frankrike. ”Jag sa i ett möte år 1898,” uttrycker ställföreträdande av Massé, den officiella talaren av sammankomsten år 1903, ”att det är en viktig uppgift för frimurarna att lägga sig i varje dag, mer och mer i det politiska och sekelära strävan.” ”Framgången (i den anti-prästeskapets stridigheter) är i ett större måttband orsakad av frimurarna, eftersom det är med dess ande, dess program, dess metoder som har besegrat.” ”Om Bloc hade etablerats, hade dess skyldighet till frimurarna och till disciplinen utlärd i dess logar”... ”Vi behöver vaksamhet och över all gemensamma självförtroende, om vi ska uppnå vårt arbete som fortfarande inte är klart. Detta arbete, du vet.... det anti- prästeskap striden fortgår. Republikanerna måste resa sig själva från religiös förenande, driva undan dem genom en spänstigt nedslag. Systemet av halv måttstock är mer farligt; motståndarna måste krossas vid varje enkelt tillfälle.”

Den katolska Encyclopedian fortsätter angående de franska frimurarnas strävan mot religionen:

I sanningen, alla ”anti- prästeskap” reformerade frimurarna Frankrike sedan 1877, så som sekularisering av utbildningarna, förenade sig mot privata kristna skolor och välgörenhets etablissemang, bannlysning av religiösa ordrar och plundring av kyrkorna, attacker att kulminera i en anti-kristen och ett icke religiös reorganisation av det mänskliga samhället, inte endast i Frankrike utan genom hela världen. Dessa franska frimurare, som standarden som bärs av alla frimurare, låtsas som att installera den gyllene tidsåldern av den Masonic universella republiken, omfattningar inom frimurarnas brödraskap, alla män och alla nationer." ”The Triumph of the Galilea,” sa presidenten av Grand Orient, Senator Delpach den 20 september 1902, ”har bevarats under två hundra år. Men nu dör han i sin vändning.... Den romerska kyrkan grundad på den Galileiska myten började att förfalla snabbt från den första dagen då Masonic Association var etablerad”.

Enligt ”Galilea”, frimurarna menade Jesus, eftersom i enlighet med nya testamentet var Jesus född i Palestina i staden Galilee. Därför är frimurarnas hat mot kyrkan ett uttryck om dess hat för Jesus och alla monoteistiska religioner. De trodde att de hade förstört effekten av en gudomlig religion med hjälp av materialism, Darwinism och humanistisk filosofi de hade etablerat under artonhundratalet och fått Europa att återvända till dess hedendom.

Då dessa ord var uttryckta år 1902, en serie lagar passerades i Frankrike som breddade omfattningen av religiös opposition. 3000 religiösa skolor stängdes och det var förbjudet att undervisa i religion i skolorna. Många präster blev arresterade, några gick i exil och religiösa personer började ses som andra klassens medborgare. Av denna anledning, bröt Vatikanstaten år 1904 alla diplomatiska förbindelser med Frankrike men detta kunde inte förändra landets attityd. Det tog förlusten av hundra tusentals franska mäns liv mot den tyska armen under det första världskriget innan landets arrogans la sig och att de fann vikten i spirituella värderingar.

Som den Katolska Encyclopedian berättar, kriget mot religioner från den franska revolutionen in till nittonhundratalet var utförd av ”anti-prästeskapets åtgärder som passerades i det franska parlamentet” vilka ”var beslutet i förhand i frimurarnas logar och beslutet under direktionen av the Grand Orient.” Dessa fakta är klara från frimurarnas skrifter. Ett exempel, ett citat från en turkisk publicitet av ”A Speech Made by Brother Gambetta on July 8 1875 in the Clémente Amilié Lodge” läs:

Medan spökbilden av reaktioner hotade Frankrike, och religiös doktrin och bakåtsträvande idéer gick i offensiv mot moderna sociala principer och lagar, i industrins barm, framsynta organisationer som Frimurarna hängivna till brödraskapets principer, finner vi hållfasthet och tröst i dess strävan mot överdrivna anspråk från kyrkan, dess löjliga anspråk och dåliga vanor... vi måste vara på vår vakt och fortsätta i strävan. I order att etablera idéerna av mänskliga order och framsteg, låt oss bestå så att våra sköldar inte kan brytas igenom.

Det kommer att noteras att frimurarnas litteratur konsekvent presenterar dess egna idéer som ”framsynta”. Hur som helst, det är mer ett spel av ord. Idén om ”spökbild av reaktioner,” uttryckt i citatet ovan är någonting som religiösa människor uppriktigt också går mot, men det frimurarna exploaterar att ta sikte mot sann religion i deras syfte att främja människor från det. Vidare, det måste betonas igen att materialistsik humanistisk filosofi anslöts av frimurarna som verkligen är en övernaturlig, bakåtsträvande system av idéer, en framskjutning av hednisk civilisation från det forna Egypten och forna Grekland.

Därför använder sig frimurarna termer som ”framsynta” och ”bakåtsträvande” som inte har någon bas i verkligheten. Verkligen, det är ogrundat eftersom konflikten mellan frimurare och religiösa människor är inget mer än ett fortsättande av konflikten mellan två idéer som har existerats sedan den tidigaste historien. Det är religion som avslöjar det första av dessa idéer: att mänskligheten var skapad med guds vilja och att människan är ansvarig att dyrka Honom. Detta är sanningen. Den motsatta idén, att människan inte var skapad utan lever fåfängt och utan orsak, som uttryckts av de som avsäger sig guds existens. Då man förstår dem korrekt, kan man se att deras användning av påhittade termer som ”bakåtsträvande” och ”framåtsynta” inte har någon grund.

Genom att använda sig av idén ”framåtskriande”, frimurarna söker sig att förstöra religion. Den Katolska Encyclopedian säger:

Följande anses som viktigaste medel [av frimurarna]:

(1)Att förstöra grunden genom öppen hets mot kyrkan eller genom ett hycklande falsk system av seperation mellan staten och kyrkan, alla sociala influenser av kyrkan och religioner, lömskhet som kallas ”prästeskap” och så långt som möjligt att förstöra kyrkan och all sanning i supermänsklig religion, vilket är mer än en allmän kult av faders land och mänsklighet.

(2)Att befrias från kontroll, eller sekularisera genom ett likaså hycklande falsk system av ”icke-sekularlism,” alla offentligt och privata liv och, över allt, populära instruktioner och utbildningar. ”Icke-sekularism” som förstått av the Grand Orient party är anti- katolsk och även anti- kristen, ateistisk, positivistisk eller agnostisk sekularism icke-sekularismens mask. Frihet av tanke och samvetet för barnen måste bli framställt systematisk i barnen vid skolan och skyddade, så mycket som möjligt mot alla störande influenser, inte bara från kyrkan och präster utan även barnens egna föräldrar, om nödvändigtvis, även av medel av moral och psykisk tvång. The Grand Orent party beakar dess omistliga och en ofelbart säker väg att slutligen etablera av en universal social republik...

Man kan se att frimurarna har satt ett program i effekt, under namnet av ”befrielsen av samhället”, vars syfte är att ta bort religion, ett program som fortfarande är inplanterad. Detta bör inte förvirras med en modell som söker till att förse möjligheten för alla invånare från vilken religiös tro att praktisera är hans frihet. Snarare modellen skapad av frimurarna är en mass-hjärntvättning, designad för att ta bort religion helt och hållet från samhället och sinnet av individer och om det är nödvändigt, förfölja dess anhängare.

I alla länder där detta är etablerat, frimurare söker till att sätta detta program i bruk, med tanke i en väg som är anpassad till dess kultur och villkor som råder i just detta land.

Ett sådant land är Tyskland.

Kampanjen mot religion i Tyskland: "Kulturkampf"

För 150 år sedan fanns det inget land som Tyskland. Dåvarande territorium som kallas Tyskland regerade av ett antal prinsar. Den största av dessa var Prussia, som ockuperade den östra delen av dagens Tyskland och stora delar av Polen. 1860, började Prussia att annektera andra små tyska stater och grundade det tyska imperiet 1871. Härskarna av den nya staten var Prussians premiärminister och kanslern av det nya tyska imperiet, Otto von Bismarck.

Bismarck var en lyckad statsman, speciellt i utrikespolitik men han var inte lika lyckad i familjeaffärer. En av orsakerna till detta var en grupp av intellektuella kända som ”National Liberal”, som kan liknas med den franska anti-prästeskapet, som hade tagit till sig en anti-religiös policy. I order att behålla samhållningen av Tyskland, Nationalliberalerna trodde det var nödvändigt att befria människorna från någon mening av anslutning utanför dess gränser, och angående relationen mellan en tredjedel av befolkningen och den katolska Påven som det största hinder till detta. Befrämjande av Nationalliberalerna, Bismarck gick ombord på en anti-katolsk kampanj känd som Kulturkampf eller ”kulturkriget.” Det var också beskriven som en strävan att kontrollera tyskarnas intellekt.

Under Kulturkampf, katoliker, speciellt i den södra delen av Tyskland förtrycktes.

År 1872, i samtycke med en lag som hade blivit passerad, alla Jesuit-präster i landet blev samlade under en natt och deras institutioner konfiskerades. Med samtycke med ”Maj lagen,” (maigesteze) passerades år 1873, alla präster som arbetade för regeringen blev uppsagda, kyrkan blev förbjuden i all verksamhet i ärenden relaterat till bröllop och utbildning, och ämnen av predikan blev begränsade. Ett antal ärkebiskoper blev arresterade och 1300 kyrkor blev slutligen funna utan en präst.

Men, orsak av dessa taktiker skapade en stark reaktion tillsammans med katolikerna i landet mot regeringen, Kulturkampf blev avspänd. Bismarck ignorerade förslaget från Nationalliberalerna, som hade lett honom in i denna kampanj och återhållsammade Kulturkampf steg för steg och slutligen tog han bort det helt. Hela denna kampanj resulterade i ingenting annat än förtryck av troende tyska katoliker och fördärvade landets förnuft av social välbehållande. Många historiker tror idag att det var ett fiasko som spreds ut över Tysklands mening av social säkerhet. Dessutom, efter att Tyskland hade flaggat denna Kulturkampf som omfattade Österrike, Schweiz, Belgien och Holland, som skapade stora sociala spänningar i dessa länder.

Det intressanta är att notera att det var frimurarnas intellektuella som lockade Bismarck in i denna riktning. The Catholic Encyclopaedia berättar:

Men de (frimurarna) säkerligen främjade den rörelse vilket Prussia gradvis blev den tyska statens ledare, ansågs av dem som "representativ och beskyddaren av modern evolution" mot "ultramontanism," "trångsynthet," och "påvlig makt." De även anstiftade "Kulturkampf." Den berömda juristkonsulten och frimurare Grandmaster Bluntschli, var en av de främsta upprormakarna i denna konflikt, han även väckte upp Swiss "Kulturkampf"... Tyska Frimurare satte fram outtröttliga ansträngningar i att utöva en avgörande influens på hela livet av nationen genom hållingen av frimurarnas principer, de bibehöll en evig tystnad "Kulturkampf." Principen betyder som så att de använde sig av populära liberaler, konferenser, anslutning av likasinnade föreningar och institutioner, kreationer var nödvändiga av nya institutioner vilket Frimurarnas ande lätt kunde komma in och tränga sig igenom nationen.

Detta är, oaktat av fakta om att Kulturkampf blev stoppad officiellt av Bismarck, det var likväl fortsatt av frimurarna, som en pågående anti-religiös propaganda kampanj riktad mot samhället i helhet. Den bittra frukten av denna strävan var upprepad under 1920-talet: Nazister vars mål att konvertera Tysklands nation tillbaka till deras före-kristendomens hedendom, gradvis vann styrka och kom till makten under 1933. En av de viktigaste aktioner av Nazisterna var deras upptagande av en andra Kulturkampf mot religiösa myndigheter. Den amerikanska kommentatorn Elbridge Colby förklarar att ”Nazister öppnade en ny Kulturkampf mot den katolska kyrkan, fängslade präster och avsatte biskopar; till skillnad från 1874, hur som helst, Hitler dessutom gick mot de etablerade Protestanterna.”

I korthet, aktiviteterna av Frimurarna att främja samhället från religion gav resning till en av historiens mest brutala diktatorer, Nazisternas ”Reich,” och drog med sig världen in i Andra Världskriget vilket 55 miljoner människor miste sina liv.

Sträven mot religionen i Italien

Ett annat land där frimurarnas aktiviteter var påtaglig är Italien.

Framtill 1870 var italiensk land ockuperad av ett antal mindre stater, kvarlevor från federala tiden. Det viktigaste av dessa var Kyrkostaten. Den var centrerad i Rom, regerad av Påven och kontrollerade en stor del av centrala Italien. Frimurarna i Italien var grundad som en utbyggnad av de franska frimurarna, och började att utöva en influens i Italien från början av artonhundratalet. De ville förstöra Kyrkostaten och utrota anseendet av Kyrkan i Italien som helhet. Enligt en författare till boken med titeln ”The Roman Catholic Church and the Craft,” master Freemanson Alec Mellor: ”I Italien, uppkomsten av reglementsvridiga logar var främst politiska; de förvirrade frimurarna med att slåss mot tillförordnade makten av Påven.”

Frimurarna började sin strävan mot religioner i Italien med medel av ett annat hemligt sällskap som de fann och kontrollerade. Detta sällskap var känd som ”Carbonari.”

Detta sällskap som först hördes om i Naples i början av artonhundratalet, tog dess namn från träkols brännarna. Som frimurarna brukade symboler av mur-byggarna och uttryckte deras idéer med symboler, adopterade Carbonari emblemen av träkols brännarna. Men, sällskapet hade framtida mål. Medlemmarna av sällskapet sökte att inviga ett politisk program, först i Italien och sedan Frankrike, att förstöra inflytandet av kyrkan och att etablera en ny regering och sekulärisera alla sociala institutioner.

Förbindelsen mellan Frimurarna och Carbonari är bevisad. Frimurare blev automatisk medlem av Carbonari´s sällskap, faktum är från det moment de intog sällskapet ökade de i graden. (För medlemmar av Carbonari var det nödvändigt att genomgå en lång process i att avancera för att uppnå denna grad.) Två kända namn, Consalvi och Pacca utfärdade ett uttalande den 15e augusti 1814 där de anklagade Frimurarna och Carbonari att organisera en social-politisk kollision och provorering av fientlighet mot religion.

Denna anklagelse bevisades vara sann, för medlemmarna av Carbonari hade organiserat politiska knep och beväpnat upplopp. De beväpnade upploppen som ägde rum i Macerata den 25 juni 1817 blev organiserad av Carbonari, men de blev dämpade av säkerhetsstyrkor av Kyrkostaten. År 1820 i Spanien och Naples och 1821 i Piedmont, revolutionära upplopp blev organiserade av Carbonari mot kyrkan och allmän ordning.

Det är en accepterad fakta att Carbonari blev funna av Frimurarna som engagerades i parallella revolutionära aktiviteter tillsammans med dem. Efter Julirevolutionen i Frankriket 1830, organisationen förlorade dess influens och gradvis försvann. I Italien gick de samman med ”Unga Italien” [La Giovine Italia] rörelsen grundad av Guiseppe Mazzini.

Mazzini, en välkänd ateist hade strävat i åratal mot Kyrkostaten och kyrkan och blev slutliten en höggradig Frimurare som skulle bli grundaren av den italienska unionen. Med stöd från två andra framstående Frimurare, Guiseppe Garibaldi och Count di Cavour grundade han den Italienska Unionen år 1870 och drog gränserna av Kyrkostaten innanför dess dåvarande gränser. Därefter, Italien gick in i en process genom att det blev alltmer distanserad från religion och detta var en förberedelse till grunden för Mussolini´s fascistiska diktatur 1920-talet.

I korthet kan vi säga att Mazzini, Garibaldi och Cavour var tre framstående ledare som utförde viktiga funktioner i strävan mot religion i Europa. Mazzini var inte den enda politiska ledaren i dess strävan mot religion, han dessutom spelade en roll som en ideolog. Hans slogan var ”alla nationer en stat” blev en gnista som antände ett fåtal rebeller vilket blev orsaken av fallet för det multietniska imperier så som Österrike-Ungern och det Ottomanska imperiet. Denna slogan av Mazzini allierade människor från deras uppfattning av religiösa brödraskap, det var ett utrop som tryckte på dem in i etniska konflikter med en annan och inspirerade dem till ”fanatisk hat.” (Koranen 48:26).

Faktum är att denna kallelse kom från Frimurare, dessutom en höggradig frimurare är säkerligen betydelsefullt. Enligt information från logens publikationer, 10 000 välkända frimurare, Mazzini steg inom frimurarlogen, och åratal senare, 1867 blev utvald till Master Mason av Italian Grand Orient. År 1949, vid en ceremoni i Rom, om att markera den avtäckande av staten av Mazzini, 3000 frimurare tacksammade ihågkomsten av deras Grand Master. Garibaldi, Mazzini´s högra hand förvärvade den 33e graden av den Italian Supreme Council år 1863, och år 1864 blev han vald till Italian Master Mason. Till minne av denna Master Mason, en loge är namnsatt efter Garibaldi, vilket är knutet till New York ”valley” med nummret 542.

Frimureriets revolutionära agenda i Ryssland

Avsides från Italien, är det möjligt att finna spår av Frimurarnas revolutionära aktiviteter i många andra länder runt om i Europa. The Catholic Enclyclopedia säger: ”I de senare revolutionära rörelserna i Frankrike, Italien, Spanien, Portugal, Central och Syd Amerika, Mansonic vännskap, det är påstått, tog en mer eller mindre aktiv roll... I Ryssland visade det sig att frimurarna också slutligen ingick i en politisk konspiration av Masonitiska organiserade klubbar som täckte landet."

Frimureriets sammansvärjning i Ryssland är extra intressant.

Frimureriet kom till detta land i andra halvan av sjuttonhundratalet och blev spridd bland intellektuella. Trots allt, de framstods utåt som en kulturell klubb, anti-religiös och anti-regerings idéer från andra delar av Europa blev diskuterade i dess logar. De första man noterade var prästerna av den ortodoxa kyrkan. Prästerna skickade informationen de hade lyckades få tag i till Tsar Alexander I, vars relation till kyrkan var mycket god, berättade om frimureriets sammansvärjning att fälla Tsarens regim. I gensvar, Tsaren stiftade en lag år 1822 om att stänga ner alla frimurarnas logar i landet och kriminalisera dess organisation. Dock misslyckades man att eliminera frimureriet, de gick endast under jorden.

Tre år efter att Tsar Alexander I kriminaliserade logarna blev han sjuk och dog. Han blev efterträdd av Tsar Nicholas I. Men Tsar Nicholas tronföljd blev ett resultat av en serie tvister och intriger vilket gav en ökad kaotisk situation i landet. Vissa individer som hade velat skapa stabilitet till situationen genom att få regimen på fall hade planerat en kupp mot den nya Tsaren. De hade starkt stöd inom armen. Tillitfullt stöd i detta, ett antal revolutionära soldater tillsammans med ett antal civila marscherade in till Tsarens palats i St.Petersburg under den 14e december 1825. Det var en beväpnad sammandrabbning mellan revolutionära och styrkorna av Tsaren vilket revolutionärrena blev besegrade. Denna grupp kallades ”Decembrist” efter december månad, då de misslyckades med deras revolution. Ledaren av denna grupp blev arresterad och fem blev hängda.

Decembrist var inget annat än Masons... Officerare, intellektuella och författare som byggde upp gruppen var medlemmar av logar som hade kriminaliseras av Tsar Alexander tre år tidigare. En av dessa revolutionära frimurarna var den framstående författaren Cound Pushkin.

Det vågspel av Decembrist slutade i ett misslyckande, men frimurarna gav inte upp deras avsikt i att störta Tsaren. Frimurare har alltid spelat en viktig roll i dessa gruppers organiseringar under artonhundratalet och första fjärdedelen av nittonhundratalet mot den Tsariska regimen. År 1917 under Februari Revolutionen, ledaren Alexander Kerensky och nästan alla hans nära anhängare var frimurare. Och majoriteten av den nya regeringen var sammansatt av frimurare. Det enda bidraget till historien denna kortlivade Kerensky regering gjorde var att förmedla landet in i händerna av Lenin och Bolsheviks han ledde.

Nittonhundratalets frimureri: Tystnad och Avlägsen

Det bör noteras att det vi har utforskat hittills är att aktiviteterna från frimurarna i länderna som Frankrike, Tyskland, Italien och Ryssland klart visar att dess mål från frimurarna var en socialpolitisk revolution. Frimurare ville etablera en ny order i vilket religiösa institution och religiös tro är utrotad, och med detta hade som syfte att störta monarkier som stödde religion. I många europeiska länder, Frimurar logen blev samlingscenter för motståndare till religion, var kupper, upplopp, lönnmord, politiska sammansvärjningar och anti religiösa politiker blev konspirerade. Bakom alla dessa aktiviteter, var helst på en liten eller stor skala vilket har skett sedan den franska revolutionen år 1789 till nittonhundratalet, är understött av frimureriet.

Enligt den engelska historiken Michael Howard, frimurarnas logar koncentrerades deras ansträngningar under andra halvan av artonhundratalet att ta över två viktiga imperier: Österrike och Rysslands imperie, och kunde uppnå deras mål som ett resultat av det Första Världskriget.

Med andra ord, I början av nittonhundratalet, Frimurarna hade stora mått att uppnå sitt mål av socialpolitiska revolutioner.

Därför var inte nittonhundratalet en av frimurarnas revolutioner. Troende att de inte hade några fler hinder att konfrontera, frimurare föredrog mer att sprida deras filosofi istället för att ruva politiska sammansvärjningar. De spred deras materialistiska och humanistiska filosofi till massorna under vetenskapens klädsel, eller hjälpmedel som konst, media, litteratur, musik och alla slags populära kulturer. Frimurare avser inte med denna propaganda utrota gudomliga religioner i en snabb revolution, de vill arkivera detta över en längre tid, och få in människorna i deras filosofi sakta men säkert.

En amerikansk frimurare summerar om denna metod på följande sätt: Frimurare arbetar inte i tystnad, men det är ett arbete i en djup flod, som tyst puttar på framåt mot havet.

Prästen J.W. Taylor från staten Georgia i USA gör denna intressanta kommentar om samma ämne:

Överlämnandet av gamla teman och formationen av nya, stiger inte alltid från omedelbar märkbar orsak vilket världen förordnar, men är kulimination av principer vilket har arbetats i sinnena av människor i många år, innan till sist i utmärkande tid och gynnsamma eldar omgivande i fördolda sanningar in i livet... alla entusiastiska med en väldig gemensamt syfte och rörande nationer som en man till fullbordandet av det stora slutet. Över denna princip om instituten av frimureriet difuserar dess influenser till världen av mänskligheten. De arbetar i tystnad och hemlighet, men penetrerar genom alla mellanrum av samhället i deras mångfall av relationer, och mottagare av dess många tjänster är förtjusande av dess angenäma landvinningar, men kan inte berätta varav den kom.

I enlighet till Vice magazine, publicerad av Grand Lodge i Chicago, ”Så, tyst men väl och fortsatt, de [frimurarna] byggs in i stora uppbyggnader av mänskliga samhällen” Denna ”byggnad in i stora uppbyggelser” kommer att komma då basen av frimurarnas filosofi- materialism, humanism och Darwinism är införd i samhället.

Det intressantaste i aspekten av denna tystnad och indirekta strategi är att de frimurarna som utför det nästan aldrig uppenbaras att de är gjort i frimurarnas namn. De utför deras arbeten under olika identiteter, titlar och i olika positioner av makt, men de tränger sig på en allmän anslutande filosofi de adopterat genom frimureriet, på samhället. En av turkiets frimurare Master Masons, Halil Mulkus, förklarar detta ämne i en intervju för några år sedan:

Frimurare som Frimurare gör inte ingenting. Frimurarna guidar individer och individer som är tränade här, och frimurare som bidrar till produktionen av intellektuella framkallningrar är på olika nivåer i deras karriärer på platser var de lever i världen. De är rektorer av universiteten, professorer, ministrar, doktorer, chefer för administrationer hos sjukhus, advokater osv. Var de än lever de är ivriga att sprida frimurarnas idéer till samhället vilket de har blivit upptränade till.

Hur som helst, dessa idéer vilka frimurare uthålligt studerar och försöker att indoktrinera till samhället är inget mer, som vi redan har sett i tidigare sektioner, än bedrägeri. Frimurarnas filosofi härstammar från källor så som myter från forna Egypten, Grekland och Kabbala, och i deras iver att transformera dessa myter in i samhället, inslagget och packeterad som vetenskap och orsak, frimurare lurar både dem själva och andra. I en tid av globalisering, detta är rollen av ”Global Frimureri.”

Resultatet av detta bedrägeri är mycket skadlig. Programmet av främjandet till massorna från religion som utförs av frimureriet under sjutton och artonhundratalet, gav ökad kraft till neo-pagan ideologier så som rasism och fascism, och sekulärisering och våldsamma ideologier så som kommunism. Spridningen av social Darwinism dömde människor till att vara djur som strävade för deras existens, det brutala resultatet vilket kom under andra halvan av artonhundratalet och nittonhundratalet. Första Världskriget var ett verk från europeiska ledare som, av ett resultat från Darwin föreslog, ansåg krig och blodsutgjutelse som en biologisk nödvändighet. Under kriget, 10 miljoner människor dog för ingenting. Andra Världskriget som kom som följd i vilket 55 miljoner människor förgick, var än en gång ett verk från totalitärism, så som fascism och kommunism, som var ett resultat från fröet av militant sekulärism sått av frimurarna. Utifrån hela världen, alla nittonhundratalets krig, konflikter, grymheter, orättvisor, explationer, hunger och moraliska nergraderingar var grundläggande produkter av icke-religiösa filosofier och ideologier. (För detaljer, se Harun Yahya´s The Disasters Darwinism Brought to Humanity)

I korthet, frimurarnas filosofi har avkastat bitter frukt, det kunde inte vara på något annat sätt som att det är en gudomlig lag. Historisk, dessa hedniska människor som avsäger sig religionen av Gud, i förkärlek till deras traditionella mytologier och religion av deras stamfäder, följer vägen till destruktion. Frimurare, en nutida manifestation av denna paganism, är draget hela världen och dem själva in i ruiner.

Det är av denna anledning som människor måste skydda dem själva från denna potentiala tragedi genom att komma över tecknen av vad Bediuzzaman Said Nursi, en ryktbad Islamsk skolad person, refererade till som ”Sjukdommen som heter materialism och naturalism,” och i denna väg preservera tron till folket.