Naturens växellådor och jetmotorer

I stort sett alla som är intresserade i motorfordon vet vikten av växellådor och jetmotorer. Få är dock medvetna om att det finns växellådor och jetmotorer i naturen, som har egenskaper vida överlägsna de som används av människan.

Växellådor kan du växla i fordonet så att motorn används mest effektivt. Naturliga växellådor arbetar enligt samma principer som i bilar. Flugor, till exempel använder en naturlig växellåda som ger en tre stegs växel ansluten till dess vingar. Tack vare detta system kan en fluga accelerera omedelbart eller bromsa genom att flaxa med vingarna i önskad hastighet medan den är i luften.47

I bilar, finns minst fyra växlar som används för att överföra kraften från motorn till hjulen. Det är endast möjligt att köra mjukt när växlarna används i följd, från låg växel till hög, och tillbaka igen. Istället för växellådans kugghjul i bilar som är tunga och tar upp mycket utrymme har flugor en mekanism som endast upptar några kubikmillimeter. Tack vare deras mycket mer funktionella mekanism, kan flugor slå sina vingar med lätthet.

A jet engine takes in air from one end and expels it from the other at a much greater speed. The jet engines in vertical take-off aircraft like the Harrier have nozzles to direct the exhaust down. Thanks to this system, the Harrier can land and take off vertically. After takeoff, the nozzles are pointed backwards, so that the aircraft flies forwards. The squid use a form of propulsion system similar to jet planes. A squid's body contains two open spaces like pockets. Water taken in from them is drawn into a powerful elastic bag of contracting muscles. In this bag is a backwardpointing nozzle. The muscles contract, expelling water out of that nozzle at high speed. The animal can reach speeds of up to 32 km (20 miles) an hour to flee predators, sometimes even leaping out of the water and onto the decks of ships. (Phil Gates, Wild Technology, 38.)

Bläckfiskar och pärlbåtssnäckor använder en drivande kraft som liknar den princip som används av jetmotorer. För att förstå hur effektiv denna kraft är tänk då på att de arter av bläckfisk som kallas Loligo vulgaris kan fara genom vattnet i hastigheter upp till 32 kilometer [20 miles] per timme.48

Pärlbåtssnäckan, ett ojämförligt exempel i detta avseende, liknar en bläckfisk och kan jämföras med ett fartyg med jetmotor. Den tar in vatten genom ett rör under huvudet och sedan skjuter ut vattnet. Medan vattnet rör sig i en riktning framdrivs snäckan i den andra.

En annan funktion som gör forskare avundsjuka på dessa organismer: Deras naturliga jetmotorer är ogenomträngliga för det höga trycket av den djupa havet. Dessutom är systemen som låter dem förflytta sig både tysta och extremt lätta. I själva verket tjänade pärlbåtssnäckans överlägsna design som en modell för ubåtar.

When threatened by a starfish, the scallop suddenly closes the two halves of its shell. It thus expels a quantity of water in such a way as to set up jet propulsion and forces itself forward.

Known by its scientific name of Ecballium elaterium,the squirting cucumber disperses its fruit's seeds in a sudden explosion. As the fruit ripens, it fills with a slimy juice, which gradually creates pressure. Through the buildup of internal pressure, it then propels its seeds with an initial velocity of 56 km (35 miles) per hour. (Helmut Tributsch, How Life Learned to Live, Cambridge: MIT Press, 1982, 59.)

100-miljoner år gammal teknik under havet

Nautilus

När en ubåt fyller sina ballasttankar med vatten, blir skeppet tyngre än vatten och sjunker mot botten. Om vatten i tankarna töms medelst tryckluft stiger ubåten till ytan. Pärlbåtssnäckan använder samma teknik. I dess kropp finns en 19 cm (7,48 tum) spiralformigt organ som liknar skalet hos en snigel, innanför vilket det finns 38 sammankopplade "dyk" kammare. För att tömma ut vattnet behöver det också tryckluft, men varifrån finner snäckan luften som den behöver?

Genom biokemiska metoder, producerar snäckan en speciell gas inuti dess kropp och överför denna gas till kamrarna, den driver ut vatten från kamrarna för att reglera sin flytförmåga. Detta gör att snäckan kan dyka eller stiga mot ytan vid jakt eller när den är jagad av rovdjur.

En ubåt kan endast gå ner till ett djup av cirka 400 meter (1310 fot), medan pärlbåtssnäckan enkelt kan gå ner till ett djup av 450 meter (1500 fot).49

Sådant djup är mycket farligt för många levande organismer. Men trots detta förblir snäckan opåverkad, dess skal krossas inte av trycket och dess kropp lider ingen skada.

1. A submarine on the surface 2. A submarine under water 3. Tanks filled with water

In order to dive or surface, submarines employ special compartments that serve the same purpose as those in the nautilus. When these compartments (tanks) are filled with air, the submarine floats. When the air is replaced with water, it sinks. The number of tanks that are filled with water determines the underwater depth at which the submarine runs.

En annan mycket viktig punkt måste beaktas här. Pärlbåtssnäckan har haft detta system, som tål trycket vid cirka 450 meter, sedan den dag den skapades. Hur kan den ha utformat denna speciella struktur helt av sig själv? På egen hand skulle snäckan har kunnat utveckla gasen för att få den nödvändiga tryckluft för att tömma ut vattnet i sitt skal? Det är definitivt omöjligt för organism att veta hur man skapar den kemiska reaktionen för att producera gas, än mindre bygga strukturer i kroppen som krävs för att framkalla en kemisk reaktion, inte heller att strukturera ett skal kan motstå ett vattentryck av flera ton.

Denna överlägsna design är ett verk av Gud, som felfritt skapade allt, utan föregående modeller. Guds titel al-Badi' (den uppfinnande Skaparen), avslöjas i Koranen:

Submarines' diving techniques resemble those of fish, which are able to control their relative density in order to rise or dive in the water. In their bodies, bony fish have a swim bladder that gives them their buoyancy. When air is added to the swim bladder, by diffusion through the blood vessels in the bladder walls, the fish becomes less dense overall; when air is removed the fish becomes more dense. By changing the volume of air in the bladder, the fish's density can be made equal to that of the surrounding water at a given depth.

The depth of a submarine in water is adjusted by special command systems, the product of human intelligence, after many years of engineering research. No rational person can claim that these devices came about by chance. Evolutionists, however, make the unrealistic claim that although the nautilus can do exactly what a submarine does, it is actually the product of blind chance.

	This 100-million-year-old nautilus fossil is proof that the animal never underwent evolution. God created the creature in an instant, and with all its flawless design.